TesseLito

Förhoppningsvis kommer vi att boka huset och resan till Spanien snart. Känns så underbart att veta att man faktiskt ska iväg. Tanken på sol gör mig till världens lyckligaste.

 

Igår hade jag en nära-döden-upplevelse. Sket nästan i brallan. Vid närmare eftertanke blev jag livrädd - det hade kunnat varit jag som låg UNDER snödrivan. Jag var alltså på väg hem från en badmintonmatch som sugit all energi ut ur min kropp. Vägen från bussen går långsamt.. Tur var väl det. Jag som är mörkrädd (rädd för alla ljud rättare sagt). Hoppar rekordhögt upp i luften. Jag var säker på att ingen var i närheten, så tankarna for genom huvudet - VAD ÄR DET SOM LÅTER!? Två meter framför mig faller nu alla snö som legat på taken ned i en jävla fart. Jag stod bara och stirrade. Tills jag insåg att taket fortsätter där jag står. Jag hoppar in i snödrivan för att ta skydd. Jag hoppas att ingen såg mig och mitt patetiska jag. Det kom nämligen ingen mer snö. Resten satt snäll kvar på taket och jag låg och krälade i snödrivan. Jag tog mina skakande ben och gick in i huset. Helvete vad nära ögat, det där hade faktiskt kunnat gå illa!?

 

Nu sitter jag åtigen och laddar upp inför en tenta. Den sista. Solen lyser mig rätt i ansiktet medan jag sippar på kaffet. Det här kommer att bli en bra dag. Jag känner det. Ska bläddra igenom allt en sista gång, trots att jag hatar att plugga samma dag som skrivningen är. Det är därför det suger när tentan börjar klockan ett och man vaknar av sig själv redan klockan åtta.

 

Again, keep your fingers crossed - one last time for this semester.

See yaaa

 

Den senaste tiden har jag bott i en träningsväska. Bokstavligt talat. Det är skola, jobb, hallen, gym, möte, buss, vänner.... etc etc. Helst så mycket som möjligt på samma dag. Effektivitet eller bara idioti. Fråga inte mig, jag älskar det någonstans. Ibland får man en highfive, i ansiktet med en stol. Det är då kroppen säger GIVE ME A FUCKING BREAK, please. Då får man snällt lyssna. Lägga skorna på hyllan och chilla fett i soffan. Hur gör ni? Ligger i soffan varje dag, hela tiden?

 

Fick tillbaka bokföringstenta och inlämngsarbete. "Du är grym", det var allt min lärare hade att säga. Jag fick henne till och med att upprepa det. Det kändes bra. Nu är det en jävla skoldag kvar och en tenta - sedan är det äntligen dags för praktik. Känns overkligt, allt har gått så himla fort. Det var nyss jag satt som en nervös sparv i allrummet och spanade in mina nya klasskompisar.

 

Jag åkte på lite shopping-abstinens i samband med att vårkänslorna kröp fram. Förutom den ursnygga jackan från Zara så har det bara blivit byxor och shorts (insåg jag). Ska även shoppa med min kära pojkvän imorgon. Mest till honom. Men det kan ju hända att det slinker ned något litet till mig med. Kanske en tröja eller två. Eller varför inte ett par skor? Det var sjukt länge sedan faktiskt. Ibland förtjänar man en helt ny garderob.  När jag blir stor ska jag ha en walk-in-closet. Jag ska bo i min walk-in-closet. Och jag ska ha en vit, luddematta i hela garderoben. Bara så ni vet.

 

Nu får ni bilder på mina inköp och sedan kan ni fortsätta med att ha en trevlig dag tycker jag. Jag ska göra ett ryck och plugga engelska, för att sedan åka och spöa morsan i badminton. So long, suckers!!

För tillfället känner jag mig som en vandrande lagbok. En tom sådan kanske ska tilläggas.

 

Tog sovmorgon idag, då tentan börjar klockan ett. Sov ända till 8..... Bra jobbat dummer! Sprang ned till Coop och köpte lite frallor. Nu sitter jag här och myser i soffan med färska frallor, hallon/banan smoothie och varmt kaffe. En bättre uppladdning helt enkelt. Sedan väntar juridik-tentan och jag börjar bli sjukt nervös. Hatar tentor som är så... "lösa". Man vet liksom inte om man pluggat på rätt saker. Man har ingen aning om vad som faktiskt kommer att komma. Jag är en kontrollmänniska, jag vill ha koll på läget. Det här är tortyr. Ren jävla tortyr.

 

Igår mötte jag upp de andra två Theresorna för att plugga lite på morgonen. Lektionen vi ändå inte tänkt gå på blev inställd då vår lärare är helt jävla bränd. Hon dyker inte upp, trots att folk ska skriva tenta. Vilket de måste göra innan praktiken, annars får man inte gå ut på den. Hon har inte gjort annat än att strula. Förstår inte hur man kan ha ett jobb med ett sådant beteende.. Råkade få med mig hem världens finaste vårjacka från Zara (en sämre bild finns längre ned). Sedan skippade jag träningen för att få leka lite med CarroL, Madde och lilla William. Han växer så det knakar, läskigt att det går så fort.

 

Nu ska jag njuta av lite egentid innan jag ska in och skriva. Wish me luck!

 

Rewrite, stop and redo. Until you're satisfied. It's your story - don't let them take it away from you. You choose what to write in your book. You and only you.

 

Känslan när allt faller på plats. Taggad på livet helt enkelt. Den känslan. Vet inte om det är solen som spökar med mitt sinne, men jag njuter oavsett. Är så taggad på att starta eget, skissade till och med på en logga som faktiskt skulle kunna fungera. Namnet är inte upptaget. Kul att leka med tanken ibland. Allt är i och för sig kul när man sitter med lagtexter utspridda över hela bordet och post-it lappar upptrycka hela vägen upp på väggarna.

 

Just nu åstadkommer jag inte speciellt mycket. Tappade det helt efter en hel helg av disciplin. Nu tvättar jag det sista innan tjejerna kommer över. Vi ska smida sommarplaner och snacka lite skit.

 

Träningen går riktigt bra. Mina små pinnar till armar har faktiskt börjat växa. Lite. Babysteps my friend, baby steps. Ikväll blir det gymnastik, träningsverken från dessa träningar brukar sitta i en vecka. Sjukt.

 

Trevlig söndag, ut och njut av solen för fan!

<3

 

Älskarrrrr solen. All energi den medför, all lycka och glädje. Tänk att den gör så mycket den där lilla gula pricken. Mina ben går på högvarv så fort den tittar fram, de vill gå överallt. Vilket resulterade i att jag gick till kontoret efter tentan. Åkte sedan och tränade, blev ett Indoor walking i 40 minuter och sedan armar&mage 40 minuter. Sedan tog jag även en promenad hela vägen hem till Strand. Puh, det var duktigt. Känns så otroligt bra att vara tillbaka på gymmet efter alla sjukdomar. Kvällens bravader bestod av trevligt sällskap på Fridays. Perfekt slut på en perfekt dag.

 

Nu smuttar jag på kaffet, njuter som om det vore min sista kopp föralltid. Förvånad över att det inte ligger hästkött i kaffet. Börjar inte detta gå överstyr? Jag undrar vad "Hästar finns inte"-gruppen har att säga till sitt försvar? Är det fruktkött som blandats i köttbullarna eller..? Gosh, jag orkar inte ens läsa. Jag håller mig till min juridikbok med ren fakta. Det lustiga var att de pratade hästar även i den boken. Kapitlet täcker äganderätt och hur vida man har rätt att dra tillbaka det man sålt. Lite kort stod det, det kan ju bli vissa svårgiheter om man sålt en cykel, för att inte tala om man sålt en häst och vill ha tillbaka den del man har rätt till. Jag som är nörd och måste rita allt jag hör och tänker, började genast rita en häst. Bakom hästen stod en liten människa och drog för sitt liv i svansen som snart avlägsnats från hästkroppen. Min lärare finner inga ord till mina täckningar. Han lyckas alltid se det han inte borde. Han har nog inte höga tankar om mig inför den kommande tentan...... Jag tror jag kan instämma.

 

Igår när jag var på väg till tentan stod jag och smsade med en gammal kompis som jag börjat återuppta kontakten med. Precis när jag klickat "send", finner jag honom fyra meter bort!? Hur sjukt är inte detta och vad är oddsen att hitta personen mitt i rusningstrafiken? Sjukt.

 

Nu ska jag plugga, en jävla vecka kvar efter denna - sedan praktik. Jag längtar så det gör ont i kroppen! Nu lägger vi i en hög växel och köttar gärnet.

 

TJEENA HEJSAN,

Det är en trött Terese som sitter (läs ligger) vid datorn. Tänkte knåpa ihop ett inlägg innan jag ska sova, känn er speciella, will ya!?

 

Idag var det tenta 1 av 4. Jag tror det gick okej, men det kan ha gått käpprätt åt helvete också. Återstår att se, som vi brukar säga i branschen. Som vi säger efter varje tenta numera. Är det bara jag som blivit lat eller har de faktiskt börjat bli svårare? Jag är fan lat också, den kommer jag inte ifrån. Vill bara ut på praktik, helst nyss.

 

Speaking of.. var uppe hos Lenita idag där jag ska göra min praktik. Fin lokal med högt i tak, har troligtvis världens bästa chef också. Hon gav mig en förmån i form av rikskuponger, guld värt för en fattig jävel som mig. Dessutom har hon förberett med block, häftapparat osv - MED MITT NAMN PÅ. Kommer även få min egen mailadress. Det gjorde min dag, hur sjukt det än låter. Jag tänkte flyga ned från fönstret, men blev rekommenderad trapporna. Dessutom skulle hon ge mig ledigt en vecka så att Steph kan komma och hälsa på. Awesome.

 

Det blev lite jobb och som vanligt tar allt jävla pappersarbete längre tid än man tror. På grund av det sket jag i min träning. Typiskt. Det blev kakor istället och nu har jag ångest. Jag som varit så duktig hela dagen, sedan kom jag hem och såg kakjävlarna - då gick det utför. Jaja, man lever ju bara en gång. Hmpf.

 

Ikväll har jag lovat mig själv att försöka ta igen lite sömn och därmed gå och lägga mig tidigt. För att sedan gå upp tidigt och plugga till nästa tenta som infinner sig på onsdag. Mums, älskar tentor. Speciellt när de ligger med två dagarns mellanrum. Ä-l-s-k-a-r.

 

Idag får ni inga bilder, jag orkar inte klicka på knappen. Sorry peeps. Tror ni överlever ändå.

Ni får lite kärlek istället, aight!? PUSSSS

För tillfället sitter jag på tre jobb och heltidsstudier. Ni förstår att jag inte har mycket tid till annat va? Jag bor på kontoret under vardagarna och på Coop under helgerna. När jag tänker på mitt egna hem ser jag bara en stor säng och sedan hör jag en väckarklocka som ilar i huvudet. Mysigt det där med alarm.

 

Eftersom att jag har varit toksjuk har det inte blivit någon träning på flera veckor känns det som. Jag kan fortfarande skylla på förkylningen, vilket är skönt. Jag hade aldrig haft tid eller ork att leka av mig på gymmet. Blev dock ett gymnastikpass nu i söndags. Vår lille engelskman filmade och fick några häftiga vinklar. Såg så jävla ballt ut, och ännu coolare blev det när man insåg att det var en själv som körde. Flög åt helvete vid ett tillfälle då han sa att han skulle filma - sedan var han spårlöst försvunnen? Jag hittade honom lagom under trampetten mitt i hoppet. Well..

 

Det är stört mycket på kontoret just nu, samtidigt som det är kul så får man även magsår. När det här är över ska jag sova ett dygn eller två. Känns som att jag har en hel del timmar att ta igen. Upp tidigt, jobb och stress, iväg till skolan och försöka aktivera de få hjärnceller som finns kvar, jobba lite till osv. Ska dessutom försöka lägga i en högre växel då TENTA med stora bokstäver står i kalendern. Vi har fyra tentor på två veckor. Känns sådär va. Och jag har inte ens öppnat böckerna. Hittar ingen motivation, vill bara ut på praktik. Fan vad jag ska njuta. Every. fucking. day.

 

Annars då? Steph planerar att komma snart. Eller, snart och snart. Hon planerar att komma så fort jag får tid. Ännu en sak jag längtar till. Sommarplanen ser ut som följande; Österrike är ett måste, vill så gärna till Steph och Wien. De har ju faktiskt sommar där borta tillskilland från oss, så varför inte? Vi har även snackat om att hyra ett hus i Spanien några tjejer, jag vill verkligen åka utomlands. Vi har fått en möjlighet att hyra en kompis chefs hus (tre våningar och pool) - känns helt okej eller!? OM jag vill åka.. Helst nyss.

 

Nu får det vara nog, jag signar ut med ett leende på läpparna. PUSS på er mina favoriter.

 

Energi i överflöd. Så känns det efter en veckas sjukdom från helvetet. Skulle jag inte veta bättre skulle jag tro att jag kunde flyga. Upp, tidigare än tidigast för att kirra lite jobb på kontoret. Jag har fått i uppdrag att fixa skalbolagsdeklarationer (vi snackar fleeeera bolag här). Det var kul att äntligen få komma igång, blev ju lite förskjutningar pga sjukdom så att säga. Men nu är jag på banan igen och jag kunde knappt slita mig för lite lunch. Dels för att det var kul och dels för att man bara vill fortsätta när man väl är inne i det.

 

Flög sedan till skolan lite snabbt, gjorde det jag skulle. Tog därefter igen lite missat från min vecka jag spenderade hemma under täcket. Det var riktigt kul, mycket pill som tar tid dock. Får väl vara glad att jag inte hade några direkta fel - då sitter man som min kära klasskompis och sliter sig i håret. Det är en djungel med siffror och det där lilla felet känns ibland som att hitta en nål i en höstack. När vi blev utslängda från skolan åkte jag tillbaka till kontoret och knåpade vidare på det sista. Blev klar med det mesta och kände att det var dags att åka hem. Älskar när tröttheten för en gångs skull inte tar över.

 

Bjöd min kära man på middag, tyckte både han och jag förtjänade det. Testade något nytt (det enda som var nytt var såsen haha). Det blev stekt lax, potatis och en avocado sås. Såsen var jättesimpel med sjukt god. Creme fresh, salt, avocado och rödlök. För er som vill testa dvs.

 

Nu sitter lilla jag och kollar på TV. Känns som att jag börjar finna nöjet i det, såhär lagom efter 23 år. Filmnöjet ligger dock lite längre bort, det kanske kommer när jag är 70. Babysteps, TV är alltid ett steg i rätt riktning. Eller, rätt och rätt. Men det kan väl vara trevligt att lära sig koppla av till lite TV, UTAN att somna.

 

PUSS VÄRLDENS BÄSTA VÄNNER

 

Min kropp bestämde sig för att gå i ide. Jag har varit sjukare än sjukast. Nära döden-upplevelse utan överdrift. Nu är jag nästan på banan igen. Nästan.

 

Efter party-like-a-rock-star-helgen så hade jag gymnastikträning på söndagkvällen för första gången på flera år. Med en blå fot sedan helgens bravader och lite halsont studsade jag ned till hallen. Det är sjukt att allt fortfarande sitter kvar mer eller mindre. Om möjligt är man nästan ännu bättre än när man slutade. Det blev lite flickis-sträck på tumbling, 1 och 1/2-skruv på trampett och lite trams på trampolinen med dubbelvolt. Känslan att vara nere i hallen och faktiskt träna själv är obeskrivlig. Jag saknar gymnastiken så det gör ont ibland. Jag var lite nervös för min fot, om den skulle hålla eller ej. Det gick bättre än förväntat. (Jag hade förväntat mig att skruven i foten skulle fjonga iväg och ta sikte på någons huvud) Typ. Tur att det inte blev så.

 

Sedan i måndags har jag alltså legat däckad. Sovit i säkert 2 dygn, feber, frossa, halsont, nästintill hostat upp mina lungor. Jag trodde seriöst att jag skulle dö stundtals. Tur att man har en gullig pojkvän som har agerat hemtjänst. Hade inte klarat mig utan honom. Det här är andra gången på väldigt kort tid som jag blir helt utslagen. En förkylning är ju alltid jobbig, men jag har som sagt sovit i två dygn och knappt vetat vad jag heter. Helvetes baciller, go away!! Känns för övrigt som att alla är sjuka just nu..

 

Nu ska jag försöka få i mig lite mat som min pojkvän så snällt ställt på bordet. Sedan ska jag krypa ned under täcket igen och fortsätta kolla på TV. Det här måste vara rekord med TV-tittande - bara det tyder på att allt inte står rätt till.

 

Tjillevippen,

 

Rubriken säger allt. Vilken jävla kväll. I min värld hände ALLT. Dagen efter vaknade jag upp och trodde jag hade gjort en Baksmällan 4-film. Jag vaknar upp hemma på min pojkväns golv, min fot är stor och dunkar på rätt bra. Lika bra som mitt huvud dunkar. I öronen kan jag fortfarande höra musiken. Smaken i munnen tyder på lite för många shots. Min tröja jag hade över linnet är spårlöst försvunnen. Jag vaknar upp med en förlovningsring på fingret. VAD FAN HÄNDE!? Får syn på mitt eget tryne i mobilen och inser att jag har maskara i hela ansiktet. Vi får försöka spola tillbaka tiden helt enkelt.

 

Kvällen börjar hemma hos Elin. Lite halvtjurig då magen skriker efter mat. Kommer ned till pizzerian och vår beställning tycks vara lite bortglömd. Otrevlig personal gör det inte bättre. Jag höll på att trolla fram Hormon-Kerstin, men lyckades hålla henne tyglad. Fyllan var rätt bra när vi klev in i taxin. Allt jag minns sedan är shots i bilen. Shots på Soap (här hade jag även min tröja på mig). Vi drar vidare till Collage - då är tröjan inte där den ska längre. Bilder dyker upp med ännu mera shots, fula danser och lite tårar. Jag försökte ta av mig skon lite då och då men vakten var på mig. De gör ju som de vill och det sista jag ville var att bli utkastad. Så på med skon igen, trots att jag bara ville lägga mig ned och skrika. Fyfan. Jag testade med att shotta lite till - smärtan kanske försvinner? Fail. Åt helvete med den där foten. Vi skulle åka och bowla då S har nycklar till hallen. Jag tappade bort mig själv på vägen och insåg att jag knappt kan stödja på foten. Lyckas väcka min pojkvän och någonstans där har jag alltså valt att gå och lägga mig på hans matta. Som den hund jag är.

 

Nu är jag människa igen. Känns bra. Melodifestivalen åkte på och jag ifrågasätter mig själv varje år - VARFÖR ENVISAS JAG MED ATT KOLLA PÅ SKITEN!? Förra året kollade jag bara på finalen och hade lite ångest för att jag inte följt det hela. Man blir liksom utanför i samtalen när man inte har någon koll.

 

Nu ska Terese sova, tack för en bra kväll igår tjejer.

 

 

Äntligen helg, vilket betydde sovmorgon för min del. Det kändes rent av konstigt, så jag fick kämpa för att ligga kvar i sängen. Hur sjukt det än låter. Upp för lite morgonkaffe och pill med mail och diverse "måsten". Solen lös mig rakt i ansiktet och jag kände bara lycka. Skuttade därför ut med musik i hörlurarna och gympdojjorna på för en liten power-walk. Att man kan bli så glad av lite sol!? Gick till slottet och runt. Jag såg ut som bambi på hal is, åkte skridskor halva vägen runt. Slog inte ihjäl mig så jag är nöjd.

 

Nu har jag precis slängt i mig lite frukost och sitter fortfarande med träningskläderna på. Kollar på idioterna på TV (lyxfällan). Hur tänker folk och hur kan man vara så korkad? Jag blev så arg att jag var tvungen att stänga av haha. Nu ska jag till centrum för lite ärenden och sedan ska jag gå på Bennys gympapass som brukar vara grymt. Därefter ska jag svindla om till partykläderna och slå klackarna i taket. Vi ska ut och vifta på svansarna idag och jag är taggad till tusen.

 

Ses på stan, pusspussochkram

 

Ibland undrar jag om folk verkligen har det så bra som det verkar. Eller om de i själva verket lever på en stor fet lögn. Ibland känner jag att jag ligger efter, av denna enkla anledning. Har man det inte bra för att man inte 24/7 lägger upp bilder på sin partner där det står hur mycket man älskar denne? Har man det sådär jävla fett bara för att man lägger upp en bild på en bil som alla, till och med mormor, skulle tycka va snygg? Har man världens bästa förhållande eller är det bara en ytlighet som kommit fram i samband med det sociala fenomenen även kallat facebook & instagram?

Jag är i så fall ledsen, men jag vill inte leva så. Jag lägger upp bilder jag står för. Känslan jag känner just då ska vara precis det jag skriver. Vem fan har inte ups- and downs  i ett förhållande (svarar du nej på den här frågan är jag rädd för dig)!? Under downsen skulle det aldrig falla mig in att lägga upp en bild på min partner, med ord som är starkare än starkast. Jag förstår inte innebörden och kommer troligtvis aldrig att göra det. Jag vill tro att folk faktiskt är så pass ytliga, för skulle jag jämföra mig med alla dessa bilder så måste jag ha världens värsta och sämsta förhållande. Typ.

Klart som fan att man inte går runt med en skylt i pannan som säger ”Idag är jag arg på min pojkvän, han kan sätta sig på ett finger och rotera”. MEN, man behöver väl inte överdriva åt andra hållet heller? Vi är svenssons, vi är sämst på att visa känslor och vi är kalla, stela individer som gömmer allt som har med downs att göra. Men vi är däremot jävligt duktiga med att skryta om hur bra någonting är – trots att vi blev upplärda att det ör fullt att skryta?

Jag vet inte vart jag hamnade nu, det var en tanke som slog mig. Precis som att min mun går i ett, precis så glider mina fingrar över tangentbordet. Nu får det vara nog med struntprat, åter till pluggandet.

En sista sak. På tal om pluggandet. Här kommer dagens skämt; Igår hade alla mina klasskamrater fått svar på en tenta vi skrev i början på december. En tenta där man satt dagen innan och inte hade den blekaste om vad man faktiskt skulle plugga på. Den tentan är borttappad. Min. Hur i helvete....!? Klumpen i magen tycks inte försvinna trots att den ansvariga sagt att vi löser det här till det bästa.

Over and out

 

Praktikplatsen är numera kirrad, ish. Det var en stor sten som flyttades från hela mig och min beniga kropp. Berättar mer sen när alla papper är skrivna.

 

Vi kan ha världens skönaste engelskman som lärare, önskar att alla kunde få uppleva en sådan som han. Det går inte en lektion utan att tårarna sprutar. Förutom engelskmannen så har det inte hänt så mycket mer idag. Fick ta del av lite blod, svett och tårar på träningen - bokstavligt talat. Det var helt sjukt vad folk fick för sig att skada sig. Roligast är ändå föräldrarna som tror att deras barn är nära en döden upplevelse, men i själva verket har de skrapat i lilltån. Minerna de bjuder på är oslagbara. Förlåt, det här var riktigt elakt. Klart man blir orolig. Men å andra sidan har jag inga barn själv - vilket betyder att jag kan få vara lite okänslig och elak såhär på kvällen....

 

Efter en grym träning med grymma tjejer (och en hel del skador dårå) hade jag gjort mig förtjänt av en fet tallrik med nuggets och pommes. Svängde förbi mästargrillen, satte på rumpvärmen åt min take-away-låda och brummade hemåt. Det var så sjukt gott att jag nu ligger i matkoma i soffan. Hittade ett till avsnitt av Greys och därmed kunde kvällen inte ha slutat bättre.

 

Hoppas ni haft en bra dag trots denna äckliga kyla. Pussochkram och nattinatti