TesseLito

There will never be silence again
I don't do relationships anymore
It's fucked up at home
I'm not a serious person anymore - which probably will make me fat
I don't have a clue who I am, at least not for now. GREAT

Igår tog jag det stora beslutet att faktiskt säga upp mig från fotbollen. (Ja, säga upp sig låter bättre än att säga att man har slutat idrotta.) Även om jag inte har spelat på ett halvår så kunde man åtminstone skryta med att man faktiskt spelade fotboll. Nu är det istället officiellt och det finns ingen återvändo, too bad. Så från och med idag är jag en tjockis på heltid och hittills trivs jag som fisken i vattnet med det. Jag inledde min dag med lite morgonsex och en öl i handen. Neej skämt och sido. Jag la mig snarare för en stund sedan i sängen med en chokladkaka i ena handen och en stor vattenflaska i den andra och här ligger jag nu med datorn i knät och myser under täcket. Real nice aLLtzzÅå. (Att en tre kilometers hög med läxor ligger på bordet bredvid mig bekymras jag dessvärre inte speciellt mycket av.)

Ikväll bär det av till Lina för en mysig tjejkväll då hon goes 19 tomorrow :) Vi ska som vanligt svulla gärnet (det enda vi gör tillsammans typ) och självklart fira henne. Vi ska ha mest mys oså.

See ya! / T

Jag ska seriöst skjuta den som kom på att orientering kunde vara en sport. Vi har sprungit runt och irrat i skogen och för att inte tala om alla jävla berg vi klättrat upp på idag. I två jävla timmar var vi ute och mina ben var som spagethi vill jag lova. Nästa gång jag ser en orange kontroll ska jag bannemig riva ned den bara för att ni ska få springa lite extra och leta efter den försvunna kontrollen, för jag ska aldrig mer orienterai hela mitt liv, HALLELUJA!

Men inte nog med de två timmarna i skogen, nej jag får cykla arslet av mig hem, vilket är en bra jävla bit med massa uppförsbackar osv. Sedan hinner jag inte mer än att öppna dörren för att sedan vända igen - jag hade ju körtlektion om 5 minuter, wee.

Därefter bar det iväg hem och återigen hinner jag bara öppna dörren för att byta om och springa ned till bollmorahallen för att hämta stereon (som förövrigt vägde mer än två elefanter tillsammans). Sedan bar det av till krusboda för att ha dansträning med mina småtjejer. Men nu är jag hemma äntligen och ska faktiskt hoppa in i duschen för första gången på den här dagen, mysigt värre. Ja, jag vet jag är äcklig men jag skyller faktiskt på tidsbrist den här gången.

Tjillevippen / T

Det var precis som att jag kände det på mig, vilket skrämmer mig något enormt. Jag känner bara tomhet, jag har inget mer att säga då jag faktiskt inte vet vad jag vill längre. Jag orkar inte ens tänka på hur jag egentligen vill ha det - samtidigt som det är något som inte ens är upp till mig. Men jag kommer alltid att finnas vid din sida Mamma.

Psykologin i skolan skrämmer mig något fruktansvärt då så mycket stämmer in, aldrig mer kommer jag slå upp boken i skolan för att läsa, för någon  gång kommer det brista. Klart och tydligt står det att man inte ska förtränga utan istället bearbeta det som hänt. Det jag är allra bäst på är nog att förtränga och glömma bort saker jag inte vill ska ha en plats i mitt liv. Tråkigt nog stog det några rader längre ned att dessa förträngda saker kommer att komma upp till ytan en vacker dag - med dubbel effekt, dvs smällen kommer bli så mycket hårdare än den skulle blivit om man tagit tag i problemen direkt. Fan.

Med tanke på hur mycket saker det finns to deal with kommer min smäll nog slå mig gul och blå om allt skulle komma samtidigt. Lustigt nog har saker och ting en förmåga att dyka upp samtidigt, eller vad säger ni? All skit på samma gång. Att bli sparkad på när man redan ligger ned. Typ.

Att vara tyst på begäran är något väldigt svårt har jag insett. Jag har idag också fått lära mig att det finns företag som försörjer sig på tystnad, hur fan lyckas man med det? Ett väldigt tråkigt och enformigt jobb om jag får säga det själv.

Helgens utgång slutade i katastrof och jag är faktiskt glad att mina två vänner (käppen & kryckan) inte tillät mig att gå ut denna helg. Med en början hemma hos Sandra där det bjöds på tårta och dricka var allt cool-lugnt. Tårtan som det här året inte blev avskalad smakade i alla fall lika gott som sist. Efter tårtan, lite senare på kvällen började en del bli lite lagom klantiga och helbusiga. När vi står vid vägen i väntan på taxin hände massvis med konstiga saker. För att inte nämna Tessans fyllevurpa som nästan gav henne en whiplashskada, hur hon tappar någon sminksak som jag för övrigt trodde var en bilradio, hur steffi drar fram en öl och ser allmänt manlig ut, hur linda springa i sina klackskor över vägen med pinkpanther blicken och kollar 54 gånger innan hon springer tillbaka till oss. Sedan tog det inte lång tid då Linda ringer mig och säger "Jag ska åka hem, jag orkar inte ta hand om dem längre, så mamma ska hämta oss vid Gullmars". Inte nog med det, två damer spyr ner hela Lindas bil och som plåster på såren fick en av dem gå dit dagen efter med skurborste och hink och en rejäl baksmälla.

På morgonen slår jag upp ögonen och möts då av de berömda hundögonen. Jag förstår genast vad som är på gång men utan ett ord öppnar han käften själv den här gången.

- Här ligger man morgonkåt och söt,  men naaaee!