Drunken Monkey
Jag får väl börja med att säga att jag är så heeeemskt ledsen att jag inte skrivit tidigare, jag vet att jag är dålig, jag är sämst, jag är en hemsk människa helt enkelt. Eller inte. Det har helt enkelt varit för mycket runt omkring, jag har inte orkat eller haft lust att skriva. Men efter sissådär några veckors uppehåll är jag back on track again och är beredd att göra en nytt försök gällande skrivandet. Det enda som tynger ned mig nu är att jag vet mycket väl att jag borde göra annat, men inte fan gör man det man måste - nej bara det man vill. Och trots att man gör det man måste så är det så mycket man inte hinner med, alla dessa småsaker bara läggs på hyllan och stannar där ett bra tag tills man förhoppningsvis glömt bort vad man skulle göra. Men hursomhelst så ska jag ta tag i en av alla småsaker, nämligen bloggen.
Tack vare det underbara vädret känns det som att man svävar på moln, fyfasiken vad jag blir glad och taggad när det är så bra väder. -Våren är min drog och jag ska aldrig någonsin sluta ta den. Jag har varit så frukstansvärt skoltrött de senaste veckorna och har bara velat gå i ide. Men nu när solen skiner och det till och med luktar vår vill man bara hoppa och studsa (med läxböckerna i handen). Det finns dock en sak som kan förstöra min studsande energi, nämligen mitt rum. Haha säger jag bara, det är katastrof utan att överdriva. Folk får nästan stroke när de hälsar på och jag säger varje gång att jag ska städa, jättesnart. (Ännu en sak som ofta läggs på hyllan). Men inte fan blir det så, mitt rum trivs att se ut som Iraks bombade gator och jag är ledsen för det.
Sedan vill jag bara säga att min ex-pojkvän Fredrik som är i Australien kommer snart hem. Vi har pratat en hel del när han varit borta och det känns som att han har haft en väldigt lyckad resa hittills, trots alla omständigheter. Jag måste medge att jag har saknat dig, inte oss, men dig. Ett år tillsammans är en lång tid och det går inte att bara glömma bort dig och förtränga alla våra minnen. Även om jag tycker jag lyckats ganska bra med det så är det fel, så fel, fel mot dig. Men det ska bli kul att se ditt ansikte igen och jag hoppas vi kan fortsätta som vänner ...
Och lyssna noga nu, för problemet som kvarstår är; Jag har en ny pojkvän nu. Vem vet, det kanske inte fungerar att jag fortsätter ha kontakt med dig Fredrik även om jag vill, jag måste ju trots allt lyssna på vad min pojkvän har att säga. Inte för att jag inte vill lyssna på honom, men det är svårt. Svårt när man själv inte riktigt vet vad som är bäst eller vad man ska göra. Men som det ser ut nu kommer jag aldrig någonsin släppa taget om dig Robert John, Fredriksson. Utan överdrift så är du bland det bästa som hänt mig, även om vi inte varit tillsammans speciellt länge. Jag trivs så jävla bra med dig och Egypten i sommar kommer bli awesome!
Sedan måste jag få klaga lite också; Jag ser ut som en halvdöd hackspett som nyss lärt sig gå. Dvs, ingen vacker syn när man se mig gå längst gatorna. Min tränare "operarde" min tå häromdagen, det räckte att hon tog fram den stora nålen så gjorde det ont. Därefter fick jag jätte-vita-saken-HUGO på min tå som gjorde att jag nu har storlek 45 i skor. Men inte nog med det, nej nej, självklart sträckte jag mig på träningen också. Min älskling masserade mig och försökte göra allt för att det skulle bli bättre, men tamejfan, det hjälpte inte. Så nu kan jag knappt gå och det gör ont att ligga i sängen, GREAT.
I helgen är det gymnastiktävling i Tullinge. Första tävlingen för mig på 4 år, men nej, jag är inte nervös? Jag förstår inte varför jag slutade på gymnastiken egentligen, jag hade kunnat bli riktigt bra om jag bara ville. Alla vuxna sa det till mig som liten, men inte fan lyssnade jag. "The only things in life you regret are the chances you didn't take .." Och det är ju så sant som att små apor är söta. Jag tänker inte ångra att jag istället valde att spela fotboll framför gymnastiken, det jag ångrar nu är att jag inte tog vara på alla chanser. Vem vet hur mitt liv hade sett ut isåfall?
"När jag får lite tid över ska jag sluta stressa", I swear
So long people!
Tack vare det underbara vädret känns det som att man svävar på moln, fyfasiken vad jag blir glad och taggad när det är så bra väder. -Våren är min drog och jag ska aldrig någonsin sluta ta den. Jag har varit så frukstansvärt skoltrött de senaste veckorna och har bara velat gå i ide. Men nu när solen skiner och det till och med luktar vår vill man bara hoppa och studsa (med läxböckerna i handen). Det finns dock en sak som kan förstöra min studsande energi, nämligen mitt rum. Haha säger jag bara, det är katastrof utan att överdriva. Folk får nästan stroke när de hälsar på och jag säger varje gång att jag ska städa, jättesnart. (Ännu en sak som ofta läggs på hyllan). Men inte fan blir det så, mitt rum trivs att se ut som Iraks bombade gator och jag är ledsen för det.
Sedan vill jag bara säga att min ex-pojkvän Fredrik som är i Australien kommer snart hem. Vi har pratat en hel del när han varit borta och det känns som att han har haft en väldigt lyckad resa hittills, trots alla omständigheter. Jag måste medge att jag har saknat dig, inte oss, men dig. Ett år tillsammans är en lång tid och det går inte att bara glömma bort dig och förtränga alla våra minnen. Även om jag tycker jag lyckats ganska bra med det så är det fel, så fel, fel mot dig. Men det ska bli kul att se ditt ansikte igen och jag hoppas vi kan fortsätta som vänner ...
Och lyssna noga nu, för problemet som kvarstår är; Jag har en ny pojkvän nu. Vem vet, det kanske inte fungerar att jag fortsätter ha kontakt med dig Fredrik även om jag vill, jag måste ju trots allt lyssna på vad min pojkvän har att säga. Inte för att jag inte vill lyssna på honom, men det är svårt. Svårt när man själv inte riktigt vet vad som är bäst eller vad man ska göra. Men som det ser ut nu kommer jag aldrig någonsin släppa taget om dig Robert John, Fredriksson. Utan överdrift så är du bland det bästa som hänt mig, även om vi inte varit tillsammans speciellt länge. Jag trivs så jävla bra med dig och Egypten i sommar kommer bli awesome!
Sedan måste jag få klaga lite också; Jag ser ut som en halvdöd hackspett som nyss lärt sig gå. Dvs, ingen vacker syn när man se mig gå längst gatorna. Min tränare "operarde" min tå häromdagen, det räckte att hon tog fram den stora nålen så gjorde det ont. Därefter fick jag jätte-vita-saken-HUGO på min tå som gjorde att jag nu har storlek 45 i skor. Men inte nog med det, nej nej, självklart sträckte jag mig på träningen också. Min älskling masserade mig och försökte göra allt för att det skulle bli bättre, men tamejfan, det hjälpte inte. Så nu kan jag knappt gå och det gör ont att ligga i sängen, GREAT.
I helgen är det gymnastiktävling i Tullinge. Första tävlingen för mig på 4 år, men nej, jag är inte nervös? Jag förstår inte varför jag slutade på gymnastiken egentligen, jag hade kunnat bli riktigt bra om jag bara ville. Alla vuxna sa det till mig som liten, men inte fan lyssnade jag. "The only things in life you regret are the chances you didn't take .." Och det är ju så sant som att små apor är söta. Jag tänker inte ångra att jag istället valde att spela fotboll framför gymnastiken, det jag ångrar nu är att jag inte tog vara på alla chanser. Vem vet hur mitt liv hade sett ut isåfall?
"När jag får lite tid över ska jag sluta stressa", I swear
So long people!
Kommentarer
Trackback
