Where did we go wrong?

Just nu tänker jag på dig, Tanita. Jag saknar dig så fruktansvärt, jag saknar oss. Hur vi bara kunde sitta tysta och inte säga ett ord. Hur vi kunde prata hela natten lång om allt och ingenting. Hur vi förstod varandra utan ett ord. Hur vi kunde ringa varandra varje jävla dag utan att ens ha något på hjärtat. Eller hur du bara var som en syster till mig, som alltid ställde upp och som sa ifrån när jag gjorde fel. Du som lärde mig rätt och fel bara försvann en dag. Men trots att vi knappt ses längre kan du ringa helt plötsligt och vi pratar i timmar, sådär som vi brukade göra - om allt och ingenting. Jag behöver dig just nu Tanita.

Älskar dig Vännen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0