That will be enough
Helgen skulle egentligen bara bestå av jobb, jobb och åter jobb. Lyckligtvis lyckades jag och Linda klämma in lite roligheter i det hela också. Vi besökte Clara där jag träffade folk från min gamla klass på JENSEN samt andra roliga människor. Därefter begav vi oss till Tjilli för att söka upp våra killar som alltid besöker oss på jobbet (ena killen dejtar förövrigt Marie Picasso - jag återkommer med mer info). Vi fann dem sittandes med hinkar fulla med öl och ett leende på läpparna. Vi stannade inte speciellt länge då vi skulle upp och jobba dagen efter. Trots nyktert tillstånd så hade jag en sjukt rolig kväll, det måste bara göras om!
Lika roligt var det dock inte dagen efter då vi skulle upp efter 2 timmars sömn. Tjurig som få, utan frukost i min mage, satte jag mig i LASTBILEN för att bege oss ut till jobbet. Linda som aldrig kört en stor lastbil skulle nu ut på breviks otroligt stora vägar och jag fick sitta och hålla i mig i bältet hela vägen tills jag befann mig på säker mark. Nu ljög jag, jag var för trött för att ens orka oroa mig, men ändå. Väl på jobbet fick Linda sköta det mesta då jag tragiskt nog råkade somna på stolarna i restaurangen. Jag behövde all sömn jag kunde få så vad gör man inte.
Nu kommer vi till Marie Picasso igen, som FYI inte heter Picasso utan Pettersson tror jag? Hursomhelst så kom hon med grabbarna jag nämnde tidigare till vårt jobb för att äta. Nej det var absolut inte pinsamt och det störde mig inte alls något enormt att vi inte har fattat att han dejtat henne tidigare. Han har varit på vårat jobb i stort sett varje helg. Bra där.
Sömnlös natt bjuds det troligtvis på idag igen då mitt arbete tar upp halva mitt liv just nu. Jobbigt nog ska jag vara på jobbet klockan halv 7 imorn och CYKLA dessutom. Hittar ni mig i en buske så sover jag. I cross my fingers att det inte börjar snöa under dessa dagar när jag ska jobba på Posten - då kommer jag komma hoppandes med käppar på julafton och det vill vi ju inte!
Vill även upplysa er om att min rattmuff inte gick att färga rosa, det var synd.
Lika roligt var det dock inte dagen efter då vi skulle upp efter 2 timmars sömn. Tjurig som få, utan frukost i min mage, satte jag mig i LASTBILEN för att bege oss ut till jobbet. Linda som aldrig kört en stor lastbil skulle nu ut på breviks otroligt stora vägar och jag fick sitta och hålla i mig i bältet hela vägen tills jag befann mig på säker mark. Nu ljög jag, jag var för trött för att ens orka oroa mig, men ändå. Väl på jobbet fick Linda sköta det mesta då jag tragiskt nog råkade somna på stolarna i restaurangen. Jag behövde all sömn jag kunde få så vad gör man inte.
Nu kommer vi till Marie Picasso igen, som FYI inte heter Picasso utan Pettersson tror jag? Hursomhelst så kom hon med grabbarna jag nämnde tidigare till vårt jobb för att äta. Nej det var absolut inte pinsamt och det störde mig inte alls något enormt att vi inte har fattat att han dejtat henne tidigare. Han har varit på vårat jobb i stort sett varje helg. Bra där.
Sömnlös natt bjuds det troligtvis på idag igen då mitt arbete tar upp halva mitt liv just nu. Jobbigt nog ska jag vara på jobbet klockan halv 7 imorn och CYKLA dessutom. Hittar ni mig i en buske så sover jag. I cross my fingers att det inte börjar snöa under dessa dagar när jag ska jobba på Posten - då kommer jag komma hoppandes med käppar på julafton och det vill vi ju inte!
Vill även upplysa er om att min rattmuff inte gick att färga rosa, det var synd.
Kommentarer
Trackback
