Dagen jag svårt kommer att glömma
Igår var en sådan dag, en dag som endast händer i filmer .. om ens det. Som tidigare kanske ni förstår att jag och min pappa inte har en speciellt bra relation. Enda gången han öppnar käften till mig är för att skälla på mig eller säga något som han tycker är fel osv osv. Ett ynkligt hej kan väl komma från honom ibland också. Vi bor under samma tak helt enkelt, mer än så är det inte.
Jag flyttade hem till en kompis för någon dag sedan då jag tröttnat på att vi inte kan prata med varandra i vår familj. Efter ytterligare massa småbråk räckte det för min del och tänkte därmed överlämna detta till mina föräldrar. Jag begav mig först hem till min pojkvän för att få den där hårda kramen som gör det mesta bra igen. Sedan fick han vara min bärhjälp och hjälpa till med alla påsar och väskor jag hade lyckats släpa dit. Under samma kväll skickade jag ett sms till min pappa
Under de dagar som gått har jag inte hört ett ljud från min pappa, vilket jag inte heller hade förväntat mig. Jag pratade med min mamma varje dag och frågade om hon hade pratat något med honom. Men det hade hon inte heller gjort och vi bestämde oss för att vänta några dagar för att se om han tog tag i det hela. Igår medan vi satt och kollade på film fick jag samtalet jag aldrig trodde jag skulle få. Det står med stora bokstäver "WARNING" över hela telefonen och jag förväntade mig att det var min mamma som ringde eftersom det bara är hon som ringer till mig i vanliga fall. När jag svarar så möts jag av ett svagt hej som tillhör min pappa. Jag svarar och sedan blir det bara tyst, en sådan där jobbig tystnad som man bara vill bryta. Han frågade vad jag gjorde och hur jag mådde (vilket aldrig har hänt förut). Jag går in på toaletten för att kunna prata ifred ...
Jag flyttade hem till en kompis för någon dag sedan då jag tröttnat på att vi inte kan prata med varandra i vår familj. Efter ytterligare massa småbråk räckte det för min del och tänkte därmed överlämna detta till mina föräldrar. Jag begav mig först hem till min pojkvän för att få den där hårda kramen som gör det mesta bra igen. Sedan fick han vara min bärhjälp och hjälpa till med alla påsar och väskor jag hade lyckats släpa dit. Under samma kväll skickade jag ett sms till min pappa
Hoppas du mår bra nu, synd att du aldrig kan visa lite kärlek mot din dotter eller fru.
Förstår inte varför du ska haka upp dig på småsaker istället för att se allt bra.
Jag har träffat någon jag trivs jättebra med, jag pluggar till körkortet och det går jättebra i skolan.
MEN BRYR DU DIG?
Förstår inte varför du ska haka upp dig på småsaker istället för att se allt bra.
Jag har träffat någon jag trivs jättebra med, jag pluggar till körkortet och det går jättebra i skolan.
MEN BRYR DU DIG?
Under de dagar som gått har jag inte hört ett ljud från min pappa, vilket jag inte heller hade förväntat mig. Jag pratade med min mamma varje dag och frågade om hon hade pratat något med honom. Men det hade hon inte heller gjort och vi bestämde oss för att vänta några dagar för att se om han tog tag i det hela. Igår medan vi satt och kollade på film fick jag samtalet jag aldrig trodde jag skulle få. Det står med stora bokstäver "WARNING" över hela telefonen och jag förväntade mig att det var min mamma som ringde eftersom det bara är hon som ringer till mig i vanliga fall. När jag svarar så möts jag av ett svagt hej som tillhör min pappa. Jag svarar och sedan blir det bara tyst, en sådan där jobbig tystnad som man bara vill bryta. Han frågade vad jag gjorde och hur jag mådde (vilket aldrig har hänt förut). Jag går in på toaletten för att kunna prata ifred ...
Har du tid att prata en stund?
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja ... Jag är inte bra på att ja du vet .. Jag kan lika bra säga det.
Jag är inte bra på att visa kärlek, som du själv skrev.
(Jag hör hur svårt han har för att prata och man hör hur han
kämpar för att inte börja gråta) Han forstätter sedan
Jag skulle inget hellre vilja än att bara krama om dig hårt
vilken sekund som helst, i vilken situation som helst.
Men det är som att det finns någon spärr där, det går inte.
När jag bodde uppe i norrland så kramade jag om alla nära och kära,
det var en självklarhet för mig. Men mina föräldrar kollade alltid jättekonstigt på mig och därför
har det blivit så att man mer eller mindre undviker det. Jag fick aldrig kramar av mina föräldrar,
vilket jag själv tyckte var väldigt konstigt. Jag vet att det här inte är något att skylla på
men det är därför jag har dragit mig för det, att visa kärlek genom en kram eller liknande.
(Nu gråter han och han har riktigt svårt för att prata.)
Men det finns som sagt inget hellre jag skulle vilja göra än att bara krama om dig
som en vanlig pappa skulle ha gjort, inget hellre!! ...
Det sista jag säger till dig är att jag vill bara att du ska veta att jag förstår.
Jag förstår verkligen vad ni menar och hur ni känner. Det gör jag verkligen och jag är ledsen ..
(Han avbryter sig själv en stund och fortsätter sedan)
Mamma är utanför dörren och går i trappan men jag har låst dörren så
hon kommer inte att komma in. Jag kan inte öppna nu.
(Jag blir rädd och ber honom att öppna dörren samtidigt som jag hör
hur hon plingar på och bankar på dörren)
Han svarar att han inte kan öppna just nu (Vid det här laget gråter han på riktigt och det gör
väldigt ont att höra. Han tjuter fram den sista meningen)
Mina sista ord till dig Terese det är att JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKAR DIG TERESE ...!
Klick
Den dagen höll min pappa på att ta livet av sig. Hans ord bara ekar i huvudet och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag orkar inte
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja ... Jag är inte bra på att ja du vet .. Jag kan lika bra säga det.
Jag är inte bra på att visa kärlek, som du själv skrev.
(Jag hör hur svårt han har för att prata och man hör hur han
kämpar för att inte börja gråta) Han forstätter sedan
Jag skulle inget hellre vilja än att bara krama om dig hårt
vilken sekund som helst, i vilken situation som helst.
Men det är som att det finns någon spärr där, det går inte.
När jag bodde uppe i norrland så kramade jag om alla nära och kära,
det var en självklarhet för mig. Men mina föräldrar kollade alltid jättekonstigt på mig och därför
har det blivit så att man mer eller mindre undviker det. Jag fick aldrig kramar av mina föräldrar,
vilket jag själv tyckte var väldigt konstigt. Jag vet att det här inte är något att skylla på
men det är därför jag har dragit mig för det, att visa kärlek genom en kram eller liknande.
(Nu gråter han och han har riktigt svårt för att prata.)
Men det finns som sagt inget hellre jag skulle vilja göra än att bara krama om dig
som en vanlig pappa skulle ha gjort, inget hellre!! ...
Det sista jag säger till dig är att jag vill bara att du ska veta att jag förstår.
Jag förstår verkligen vad ni menar och hur ni känner. Det gör jag verkligen och jag är ledsen ..
(Han avbryter sig själv en stund och fortsätter sedan)
Mamma är utanför dörren och går i trappan men jag har låst dörren så
hon kommer inte att komma in. Jag kan inte öppna nu.
(Jag blir rädd och ber honom att öppna dörren samtidigt som jag hör
hur hon plingar på och bankar på dörren)
Han svarar att han inte kan öppna just nu (Vid det här laget gråter han på riktigt och det gör
väldigt ont att höra. Han tjuter fram den sista meningen)
Mina sista ord till dig Terese det är att JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKAR DIG TERESE ...!
Klick
Den dagen höll min pappa på att ta livet av sig. Hans ord bara ekar i huvudet och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag orkar inte
Pappa
Du sårar mig så jävla hårt, förstår du inte det !?
I'm sorry
I can't be perfect
Now it's just too late and
We can't go back
I'm sorry
I can't be perfect
Nothing's gonna change the things that you said
Nothing's gonna make this right again
Please don't turn your back
I can't believe it's hard just to talk to you
But you don't understand
I'm never gonna be good enough for you
And you can't change me SYND
Jag har alltid gett folk en andra chans, vissa har fått flera. Jag tror på teorin att folk faktiskt kan förändras, så länge de själva bara vill. Men du har fått så jävla många chanser (- trots att jag gav upp hoppet om dig som 5åring) och du har tamejfan sumpat dem alla. Du kommer aldrig någonsin att förändras. Det är synd att min mamma hittade just dig, hon skulle vara så jävla mycket lyckligare med någon annan som verkligen känner till ordet kärlek. Dina ord och ditt temperament är väl en sak, men skulle du så mycket som skada henne en endaste gång, på riktigt, då vet jag fan inte vad jag gör med dig ...
Jag älskar dig mamma
I'm sorry
I can't be perfect
Now it's just too late and
We can't go back
I'm sorry
I can't be perfect
Nothing's gonna change the things that you said
Nothing's gonna make this right again
Please don't turn your back
I can't believe it's hard just to talk to you
But you don't understand
I'm never gonna be good enough for you
And you can't change me SYND
Jag har alltid gett folk en andra chans, vissa har fått flera. Jag tror på teorin att folk faktiskt kan förändras, så länge de själva bara vill. Men du har fått så jävla många chanser (- trots att jag gav upp hoppet om dig som 5åring) och du har tamejfan sumpat dem alla. Du kommer aldrig någonsin att förändras. Det är synd att min mamma hittade just dig, hon skulle vara så jävla mycket lyckligare med någon annan som verkligen känner till ordet kärlek. Dina ord och ditt temperament är väl en sak, men skulle du så mycket som skada henne en endaste gång, på riktigt, då vet jag fan inte vad jag gör med dig ...
Jag älskar dig mamma
Amazing
Det kan vara värt att nämna att jag alltid funderat på att bli psykolog.
Jo, jag sitter på Gullmars och väntar på Sara som är lite sen då bussarna krånglar eftersom det är så halt ute. (Ännu värre blir det när man bor ute på landet hah). Jag sitter snällt där och lyssnar på min musik medan jag kollar på allt konstigt folk som irrar omkring. Plötsligt kommer en luffare, alkis(?), kalla det vad du vill, fram till mig. Med den höga musiken jag har i öronen hör jag dock inte vad han säger men efter ett tag förstod jag att det var mig han pratade med. Som den (trevliga) människa jag är pratade jag självklart med honom också då jag förstått att han valt mig till sitt offer. Jag kan inte påstå att jag hade så höga förväntingar på att faktiskt få ut något av det här samtalet. Men surprisingly enough sa han en del kloka saker.
Utan att jag har en aning om vem han är eller tvärtom inleder han samtalet med:
"Ni tjejer tänker alltid in i framtiden, ni tror ni kan planera saker ni egentligen inte alls kan styra, medan vi MÄN, vi tar dagen som den kommer vi"
Jag menar, wow? han har en poäng i det hela. Och inte förväntas man höra något sådant från en person som inte ens har någonstans att bo? Meningen därefter löd;
"Jag menar, jag har bara ungefär 1år kvar att leva, men inte fan stressar jag omkring för det och oroar mig för vad som ska hända imorgon?"
Vad ska man säga mer än wow igen? Här sitter jag med hela livet framför mig och har ångest för vad som ska hända om några år? Patetiskt!
När han suttit och pratat med mig i några minuter ursäktade han sig och kilade iväg för att hjälpa en old lady med sina kassar. Mest gulligt om jag får säga det själv. Han kom tillbaka och fortsatte prata en stund. Tillslut dök min efterlängtade vän upp och jag reste mig för att gå. Precis innan jag han resa mig viskade han i mitt öra "Du skulle passa som psykolog" Jag var tvungen att fråga varför, eftersom den tanken funnits i mitt huvud sedan långt tillbaka. Han svarar "För att du ignorerar mig inte som många andra gör. I Dina ögon skulle jag kunna vara luft, vilket jag är i många andra ögon. Men du, du har lyssnar på mig och du har pratat med mig. Det är sådana människor vi behöver här på jorden ..."
Mållös gick jag igenom tunnelbanespärrarna och fortsatte ned för trapporna ... Jag kan inget mer säga än HE'S MY IDOL! :)
Jo, jag sitter på Gullmars och väntar på Sara som är lite sen då bussarna krånglar eftersom det är så halt ute. (Ännu värre blir det när man bor ute på landet hah). Jag sitter snällt där och lyssnar på min musik medan jag kollar på allt konstigt folk som irrar omkring. Plötsligt kommer en luffare, alkis(?), kalla det vad du vill, fram till mig. Med den höga musiken jag har i öronen hör jag dock inte vad han säger men efter ett tag förstod jag att det var mig han pratade med. Som den (trevliga) människa jag är pratade jag självklart med honom också då jag förstått att han valt mig till sitt offer. Jag kan inte påstå att jag hade så höga förväntingar på att faktiskt få ut något av det här samtalet. Men surprisingly enough sa han en del kloka saker.
Utan att jag har en aning om vem han är eller tvärtom inleder han samtalet med:
"Ni tjejer tänker alltid in i framtiden, ni tror ni kan planera saker ni egentligen inte alls kan styra, medan vi MÄN, vi tar dagen som den kommer vi"
Jag menar, wow? han har en poäng i det hela. Och inte förväntas man höra något sådant från en person som inte ens har någonstans att bo? Meningen därefter löd;
"Jag menar, jag har bara ungefär 1år kvar att leva, men inte fan stressar jag omkring för det och oroar mig för vad som ska hända imorgon?"
Vad ska man säga mer än wow igen? Här sitter jag med hela livet framför mig och har ångest för vad som ska hända om några år? Patetiskt!
När han suttit och pratat med mig i några minuter ursäktade han sig och kilade iväg för att hjälpa en old lady med sina kassar. Mest gulligt om jag får säga det själv. Han kom tillbaka och fortsatte prata en stund. Tillslut dök min efterlängtade vän upp och jag reste mig för att gå. Precis innan jag han resa mig viskade han i mitt öra "Du skulle passa som psykolog" Jag var tvungen att fråga varför, eftersom den tanken funnits i mitt huvud sedan långt tillbaka. Han svarar "För att du ignorerar mig inte som många andra gör. I Dina ögon skulle jag kunna vara luft, vilket jag är i många andra ögon. Men du, du har lyssnar på mig och du har pratat med mig. Det är sådana människor vi behöver här på jorden ..."
Mållös gick jag igenom tunnelbanespärrarna och fortsatte ned för trapporna ... Jag kan inget mer säga än HE'S MY IDOL! :)
