Amazing
Det kan vara värt att nämna att jag alltid funderat på att bli psykolog.
Jo, jag sitter på Gullmars och väntar på Sara som är lite sen då bussarna krånglar eftersom det är så halt ute. (Ännu värre blir det när man bor ute på landet hah). Jag sitter snällt där och lyssnar på min musik medan jag kollar på allt konstigt folk som irrar omkring. Plötsligt kommer en luffare, alkis(?), kalla det vad du vill, fram till mig. Med den höga musiken jag har i öronen hör jag dock inte vad han säger men efter ett tag förstod jag att det var mig han pratade med. Som den (trevliga) människa jag är pratade jag självklart med honom också då jag förstått att han valt mig till sitt offer. Jag kan inte påstå att jag hade så höga förväntingar på att faktiskt få ut något av det här samtalet. Men surprisingly enough sa han en del kloka saker.
Utan att jag har en aning om vem han är eller tvärtom inleder han samtalet med:
"Ni tjejer tänker alltid in i framtiden, ni tror ni kan planera saker ni egentligen inte alls kan styra, medan vi MÄN, vi tar dagen som den kommer vi"
Jag menar, wow? han har en poäng i det hela. Och inte förväntas man höra något sådant från en person som inte ens har någonstans att bo? Meningen därefter löd;
"Jag menar, jag har bara ungefär 1år kvar att leva, men inte fan stressar jag omkring för det och oroar mig för vad som ska hända imorgon?"
Vad ska man säga mer än wow igen? Här sitter jag med hela livet framför mig och har ångest för vad som ska hända om några år? Patetiskt!
När han suttit och pratat med mig i några minuter ursäktade han sig och kilade iväg för att hjälpa en old lady med sina kassar. Mest gulligt om jag får säga det själv. Han kom tillbaka och fortsatte prata en stund. Tillslut dök min efterlängtade vän upp och jag reste mig för att gå. Precis innan jag han resa mig viskade han i mitt öra "Du skulle passa som psykolog" Jag var tvungen att fråga varför, eftersom den tanken funnits i mitt huvud sedan långt tillbaka. Han svarar "För att du ignorerar mig inte som många andra gör. I Dina ögon skulle jag kunna vara luft, vilket jag är i många andra ögon. Men du, du har lyssnar på mig och du har pratat med mig. Det är sådana människor vi behöver här på jorden ..."
Mållös gick jag igenom tunnelbanespärrarna och fortsatte ned för trapporna ... Jag kan inget mer säga än HE'S MY IDOL! :)
Jo, jag sitter på Gullmars och väntar på Sara som är lite sen då bussarna krånglar eftersom det är så halt ute. (Ännu värre blir det när man bor ute på landet hah). Jag sitter snällt där och lyssnar på min musik medan jag kollar på allt konstigt folk som irrar omkring. Plötsligt kommer en luffare, alkis(?), kalla det vad du vill, fram till mig. Med den höga musiken jag har i öronen hör jag dock inte vad han säger men efter ett tag förstod jag att det var mig han pratade med. Som den (trevliga) människa jag är pratade jag självklart med honom också då jag förstått att han valt mig till sitt offer. Jag kan inte påstå att jag hade så höga förväntingar på att faktiskt få ut något av det här samtalet. Men surprisingly enough sa han en del kloka saker.
Utan att jag har en aning om vem han är eller tvärtom inleder han samtalet med:
"Ni tjejer tänker alltid in i framtiden, ni tror ni kan planera saker ni egentligen inte alls kan styra, medan vi MÄN, vi tar dagen som den kommer vi"
Jag menar, wow? han har en poäng i det hela. Och inte förväntas man höra något sådant från en person som inte ens har någonstans att bo? Meningen därefter löd;
"Jag menar, jag har bara ungefär 1år kvar att leva, men inte fan stressar jag omkring för det och oroar mig för vad som ska hända imorgon?"
Vad ska man säga mer än wow igen? Här sitter jag med hela livet framför mig och har ångest för vad som ska hända om några år? Patetiskt!
När han suttit och pratat med mig i några minuter ursäktade han sig och kilade iväg för att hjälpa en old lady med sina kassar. Mest gulligt om jag får säga det själv. Han kom tillbaka och fortsatte prata en stund. Tillslut dök min efterlängtade vän upp och jag reste mig för att gå. Precis innan jag han resa mig viskade han i mitt öra "Du skulle passa som psykolog" Jag var tvungen att fråga varför, eftersom den tanken funnits i mitt huvud sedan långt tillbaka. Han svarar "För att du ignorerar mig inte som många andra gör. I Dina ögon skulle jag kunna vara luft, vilket jag är i många andra ögon. Men du, du har lyssnar på mig och du har pratat med mig. Det är sådana människor vi behöver här på jorden ..."
Mållös gick jag igenom tunnelbanespärrarna och fortsatte ned för trapporna ... Jag kan inget mer säga än HE'S MY IDOL! :)
Kommentarer
Trackback
