TesseLito

Blandade känslor, både bra och dåliga. Eller ärligt talat så vet jag inte .. Jag vet dock att det var tugnt att komma hem till er igen, träffa din mamma framförallt. Att bara vara i huset över huvud taget. Maten var i alla fall god som vanligt. Me love it.

Jag vet inte vad jag ska säga. Allt är bara jobbigt nu, och förändrat för den delen också. Jag visste att det skulle bli jobbigt att åka dit, att träffa dig igen, men jag trodde faktiskt inte jag skulle behöva gråta. Det är tugnt att se dig så ledsen och det är klart jag blir ledsen också. Samtidigt blir jag ledsen av allt du säger och allt du eränner, jag blir ledsen av din öppenhet. Du är inte personen som ångrar saker eller erkänner dina fel för den delen. Men idag gjorde du faktiskt det och det var starkt av dig och samtidigt jobbigt för mig, för du är inte sådan. Människor kanske kan förändrats trots allt? Men tyvärr så förändrar inte det dagsläget.

På tal om dagsläget så har jag en ny underbar pojkvän som jag inte skulle byta ut mot något i världen just nu. Att låta dig behöva gå igenom den här skiten är inte vad jag vill, men du måste tyvärr det. Vi måste gå igenom den tillsammans men jag vet att vi klarar det, så länge båda vill. Jag säger inte att jag tvivlar på dig, den tanken skulle aldrig falla mig in. Men jag börjar bli rädd att jag behöver tid för mig själv, jag fick nämligen aldrig tiden att läka alla sår med F eller ens tänka och känna efter, allt gick bara så fort och plötsligt var han mer eller mindre ute ur bilden. Men nu har han kommit tillbaka, inte tillbaka in i mitt liv, men till Sverige. Det är tillräckligt för att jag ska börja tänka och känna efter, något som jag egentligen borde gjort för länge sedan.

Jag vet att du läser det här och som jag har sagt till dig ett antal gånger så verkar du helt off, du är konstig. Jag är också konstig, eller jag kommer säkert bli. Om jag blir det så vet du varför, jag går igenom ganska mycket just nu, inte bara gällande det här, men du vet vad, och det kan resultera i att jag inte är den jag brukar vara. Jag är mänsklig och behöver också tid för mig själv ibland, just nu känns det som att tid för mig själv är precis vad jag behöver. Allt känns bara så jävla fel, vad jag än gör så blir någon sårad. Varför hamnar jag så ofta i den sitsen? Förtjänar jag verkligen det här? Känns som att min vardag går ut på att såra minst en människa men det som är bra är att jag själv får välja helt vem jag ska såra, wee. Har jag tur kanske jag till och med lyckas såra fler på samma gång. Fan vad jag är bra!

Vill också passa på att berätta att jag fick VG på Matte B nationella så jag är lite halvglad, eller åtminstone var.


Något som är skönt är att jag nyss var på toa och sket, det kändes förjävla underbart.

Hasta luego amigos!