Förlåt!

Jag hoppas någonstans att ärligheten är den som övervinner allt, allt ont. Jag vill inte ljuga för dig men ibland känns sanningen så långt ifrån bra. Jag har varit ärlig nu och jag är medveten om att det gör ont - det gör ont för mig med. Det är med gråten i halsen jag la på och jag tänker inte ens försöka hålla tillbaka tårarna. Fan, where did we go wrong? Alla bara frågar och är nyfikna, men ni vet inte ett skit - och nöj er med det för ni kommer aldrig få reda på vad det handlar om.

"Jag kommer ihåg det som igår när vi satt och kollade på solnedgången i Egypten och sa jag älskar dig för första gången ..". Jag hatar att se dig ledsen och jag hatar mig själv för att jag plågar dig så. Jag hoppas att det gär en dag blir sådär bra igen, sådär bra som bara vi kan ha det. Du är det bästa som har hänt mig, utan tvekan och jag älskar verkligen dig. Ge mig bara lite tid och fortsätt vara världens bästa pojkvän.

För någon dag sedan knackade du på min dörr, med en (snattad) tullpan i handen, och du kom in där och väckte mig. Du tog hand om mig när jag låg där och tyckte synd om mig själv eftersom jag var sjuk. Jag tror inte det går att hitta någon bättre pojkvän än dig och jag tror fler håller med mig när jag säger det. Jag kan inte begära så mycket mer av dig då du gjort så gott som allt för mig. Men jag hoppas, jag kommer alltid hoppas - så länge jag lever.

"Släpp mig hårt eller håll mig löst", remember darling?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0