TesseLito

Om min fot var ett ansikte skulle jag kunna beskriva detta ansikte som Quasimodos ansikte. Det ser helt enkelt inte alltför vackert ut. Min fot är mongo och kommer troligtvis alltid vara, men när ska den sluta leva sitt egna liv och svälla upp när den känner för det? Sist när jag skulle ta mig ut på en promenad med Daniel så höll jag på att slå ihjäl mig i trappan utanför mig för att min fot kände för att ge vika. Därefter kan ni ju räkna ut själva hur min fot valde att se ut den närmsta veckan. Inte nog med det, nej nej, på jobbet i går lyckades jag även slå i den så nu har jag ett enormt blåmärke och den är nu ännu större om det är möjligt. Jag har fortfarande inte kommit fram till om jag ska skratta eller gråta åt eländet, men ont gör det och jag går som en halvdöd pingvin.Jag och Frida som planerade att gå ut på onsdag och för en gångs skull skulle vi klä upp oss riktigt ordentligt och gå till något fint ställe (dvs, JAG, skulle för första gången sätta på mig riktigt höga klackar). Vi får väl se hur det går men den saken! Jag tror på ödet och det här tolkar jag som att det där med klackar, det är nog inte riktigt min grej trots allt ...