TesseLito

Träningen var hur kul som helst, men det var tufft att säga hejdå till alla mina småttingar. Ett under att det inte kom en liten tår, de är så jävla söta. Om jag hade en resväska stor nog så skulle jag ta med mig dem allihoppa! Efter våran gemensamma träning så började min rygg att tala så jag var tvungen att åka hem för att ta alvedon och därefter åkte jag in till stan för att Jag var grinig redan då pga vissa omständigheter - en person med andra ord. Det är helt sjukt att jag låter mig påverkas så mycket av någon jag knappt känner. Jag skäms faktiskt. Väl inne i stan gick mamma och jag runt och letade saker till småttingarna i släkten. Vi köpte någon bok, en tröja och en matta som man kan måla på. Det är endast vatten men det blir färger när man målar på mattan och det försvinner även så man kan måla hur mycket man vill. Vi skulle även kolla på en resväska till mig och det gick ganska bra. Vi tänkte vänta till mellandagarna för att se om det blir lite billigare.

Eftersom jag redan innan var grinig så höll jag bokstavligt talat på att bryta ihop inne i stan. Det är så äckligt mycket folk, det är kallt, bilarna tutar så man tror att man är i London OCH mitt busskort krånglade. Trodde jag. Det är ju ett terminskort så det gäller inte på helger - tanken slog mig aldrig. Jag var pissed vid gullmars eftersom jag provade alla spärrar och sedan gick till tanten i luckan. När jag skulle hem förklarade killen i luckan vad problemet var. Skönt att jag lyckades åka hela vägen in utan att bli stoppad.

Väl hemma blev det alvedon igen blandat med lite salta tårar. Jag vet inte om jag är överdrivet känslig men det går inte att hålla emot. Det gör så fruktansvärt jävla ont. Jag tror jag är känslomässigt instabil för mitt humör går som en kvinna med mens x 10. Nu har jag legat still i snart två timmar och det känns faktiskt bättre. På måndag ska vi försöka boka tid hos naprapten igen för det här fungerar inte.