Tired ..
Den här veckan har i stort sett gått ut på att fixa massa papper inför USA. I måndags fyllde jag i ett antal papper inför mötet på ambassaden och det var sjukt svåra ord, konstiga jävla frågor och en hel del upprepningar. "Säljer du droger" "Tänker du döda någon i USA eller planerar du att bli terrorist". Ungefär sånna frågor dök upp och jag ställer mig frågan; Vem fan svarar ja på skiten om det nu skulle stämma? Jag fick även skriva mitt namn 765 gånger och det var inte det lättaste. Eftersom jag heter Linda Therese Sandberg så tror alla att jag heter Linda. Trots att jag strykit under Therese och trots att Linda på hälften av papprena står under Middle name. Ibland står det som förnamn. Ibland ber dom om hela namnet med efternamnet först, trots att de själva skrivit Linda där efternamnet bör stå. Jag undrar om de tror jag fifflar med mitt namn och är kriminell? Jag kanske inte kommer in i landet pga detta stora problem som tycks vara allvarligare än ni andra förstår.
Idag åt jag lunch med mamma och begav mig sedan till fotografen. Man får absolut inte ha med ett svenskt passfoto och fotot ska vara i ett visst mått, där huvudet ska placeras mellan 28-30 mm från kanten, det måste vara i färg där bakgrunden är vit .. OSV. Jag fick ett helt A4 med regler och beskrivningar och jag får väl be till Gudarna att mitt huvud inte har hamnat 2mm fel på fotot, det kan ju göra att jag inte får mitt visum.
Att dom orkar? Jo tack, vi håller med, jag och min mamma. Men vänta bara, det kommer mer!
På torsdag äger besöket på den amerikanska ambassaden rum. Jag har även här fått ett helt häfte med regler om uppförande, vad man får ta med sig och hur dagen kommer att se ut ungefär. I korta drag kan jag säga såhär: Jag ska vara medveten om att trots att jag ska vara där klockan 8 så kan jag bli tvungen att stanna hela dagen, eftersom det kan ta lång tid. Jag ska även vara där en timme innan, för om jag inte är ute i god tid kanske jag inte får något visum. Man kan få stå ute och vänta, så på med vantar och allt som man kan tänka sig. Där dök dock ett problem upp - du får ABSOLUT INTE ta med dig något onödigt som inte behövs. Man får inte ha med sig mobil, mp3, böcker (liksom hallå, kan en bok döda?) .. jag vet inte ens om man får ha med sig hemmanycklarna. Jag ska alltså åka till stan utan musik och utan mobil. Går jag vilse är jag med andra ord körd. Jag får heller inte ha på mig för mycket kläder för då kommer det garanterat ta hela dagen eftersom de måste scanna igenom hela mig och mina lager av kläder. Efter många diskussioner och arga ord kom mamma fram till att hon ville följa med mig. Eftersom du inte får ha med dig en person "just for company" så ska hon alltså åka med mig dit och se till att jag kommer in. Sedan ska hon ta mina grejjer och åka och jobba. När jag sedan förhppningsvis fått mitt visum och tagit mig ur ambassaden levande så åker jag till hennes jobb för att hämta mitt liv - min mobil. Hur orkar de med såhär mycket regler som har no function at all och hur orkar de skicka ut ett häfte på 1000 sidor om allt? TÄNK PÅ MILJÖN ERA KOSSOR!
Idag åt jag lunch med mamma och begav mig sedan till fotografen. Man får absolut inte ha med ett svenskt passfoto och fotot ska vara i ett visst mått, där huvudet ska placeras mellan 28-30 mm från kanten, det måste vara i färg där bakgrunden är vit .. OSV. Jag fick ett helt A4 med regler och beskrivningar och jag får väl be till Gudarna att mitt huvud inte har hamnat 2mm fel på fotot, det kan ju göra att jag inte får mitt visum.
Att dom orkar? Jo tack, vi håller med, jag och min mamma. Men vänta bara, det kommer mer!
På torsdag äger besöket på den amerikanska ambassaden rum. Jag har även här fått ett helt häfte med regler om uppförande, vad man får ta med sig och hur dagen kommer att se ut ungefär. I korta drag kan jag säga såhär: Jag ska vara medveten om att trots att jag ska vara där klockan 8 så kan jag bli tvungen att stanna hela dagen, eftersom det kan ta lång tid. Jag ska även vara där en timme innan, för om jag inte är ute i god tid kanske jag inte får något visum. Man kan få stå ute och vänta, så på med vantar och allt som man kan tänka sig. Där dök dock ett problem upp - du får ABSOLUT INTE ta med dig något onödigt som inte behövs. Man får inte ha med sig mobil, mp3, böcker (liksom hallå, kan en bok döda?) .. jag vet inte ens om man får ha med sig hemmanycklarna. Jag ska alltså åka till stan utan musik och utan mobil. Går jag vilse är jag med andra ord körd. Jag får heller inte ha på mig för mycket kläder för då kommer det garanterat ta hela dagen eftersom de måste scanna igenom hela mig och mina lager av kläder. Efter många diskussioner och arga ord kom mamma fram till att hon ville följa med mig. Eftersom du inte får ha med dig en person "just for company" så ska hon alltså åka med mig dit och se till att jag kommer in. Sedan ska hon ta mina grejjer och åka och jobba. När jag sedan förhppningsvis fått mitt visum och tagit mig ur ambassaden levande så åker jag till hennes jobb för att hämta mitt liv - min mobil. Hur orkar de med såhär mycket regler som har no function at all och hur orkar de skicka ut ett häfte på 1000 sidor om allt? TÄNK PÅ MILJÖN ERA KOSSOR!
Kommentarer
Trackback
