TesseLito

Påväg hem från jobbet går jag över plattans svart-vita mönster. Trots den underbara musiken i öronen så tycks jag koncentrera mig på något annat när jag befinner mig just där. Skulle jag dra en vid gissning så tror jag ärligt talat det beror på dessa fåglar som vägrar flytta på sig. Där går man och tror för en gångs skull att man är större än någon annan, men det slutar ändå med att jag får ge vika. Jag har börjat fundera på det där nu varje gång jag går emot fåglarna - är jag verkligen svagare än en fågel!? I över en veckas tid har jag fortsatt rakt emot dem, lite lagom kaxig sådär, men i sista sekund gett vika - återigen kommer den tragiska tanken upp och jag får mig en tankeställare. Jag bestämde mig för att ta striden och vinna den.

Så igår påväg hem befann jag mig återigen på krigsstigen men den här gången skulle jag minsann inte ge vika. Den ena fågeln, som var den feta av de två, var den som skuttade iväg snabbast. Sedan hade vi den där jäveln, troligtvis samma fågel som hånar mig varje dag på vägen hem, som satt kvar in i det sista. Jag skulle precis ta steget åt sidan då fågeln flög upp. Det slutade istället med att jag viftade hej vilt och bjöd på ett riktigt tjejaktigt skrik - med andra ord fick jag skämmas rejält. Självklart blev fågeln diskvalificerad då den försökte ta till våld - den jäveln kunde för fan ha dödat mig!

Fortsättning följer..