Myspys
Våra ämnen kommer göra oss pyskiskt störda. Vår lärare som dessutom ifrågasätter exakt allting gör saken ännu värre. Hur många perspektiv kan man som människa se saker ifrån och hur mycket kan man vrida och vända på en fråga? Min filosofiska fråga jag ställer mig är; behöver vi verkligen veta allt och mår vi ens bra av att fundera på dessa frågor utan svar?
På min 2 timmars långa håltimme åkte jag hem för att spela TV-spel. Det gick rent utsagt åt helvete men mamma fixade frukost åt mig så jag var glad i alla fall. Väl tillbaka till skolan var det dags att använda hjärnan igen. Förkyld och trögtänkt, som det tjockhuvud jag är av förkylningen jag dragit på mig, kom jag fram till alla möjliga roliga svar. Min själ fick sig ett gott skratt men inte fan tror jag på karma för det. Fredagarna består kort sagt av Religion (vad ger mening till livet) och filosofi (finns meningen til livet) och min håltimme på 2 timmar (är TV-spelet min mening till detta underbara liv?).
Därefter tog jag, Daniel och Patrik en rundtur med bilen då de skulle köra mig hem. Väl utanför huset kom vi på att vofflor inte skulle vara helt fel och Daniel var dessutom skyldig mig det. En U-turn och vi var påväg hem till D. Maten satt finfint i magen och jag åt som en riktig man. Därefter blev det myspys med vänneravsnitt, skitsnack och en hel del konstiga konversationer. Sedan skjutsade den snälle mannen hem mig för att Robert inte tillät mig att komma hem med mjukisar. Hans pappa som fyllde 50 hade ett stort kalas på G och jag var bara välkommen om jag klädde på mig "vanliga" kläder.
Väl där var det så mycket folk att jag nästan gick vilse. Det bjöds på drinkar efter drinkar. Chipsskålen råkade på något vis hamna i mitt knä and so did the Ice. Jag trivdes som fisken i vattnet men gick hem för ett tag sedan då jag är sjyyk. Jag satt och snorade på Robert och nös en hel del på hans tröja. När jag tröttnat på min förkyldning fick jag sällskap till bussen. Vid min busshållsplats stod pappa snällt och väntade på mig. Mörkrädd som jag är slapp jag åtminstone gå ensam i mörkret idag. Nu ska jag göra lite te och krypa ned i sängen i väntan på att Robbelibobb ska komma när han festat färdigt.
Ciao amigos!
På min 2 timmars långa håltimme åkte jag hem för att spela TV-spel. Det gick rent utsagt åt helvete men mamma fixade frukost åt mig så jag var glad i alla fall. Väl tillbaka till skolan var det dags att använda hjärnan igen. Förkyld och trögtänkt, som det tjockhuvud jag är av förkylningen jag dragit på mig, kom jag fram till alla möjliga roliga svar. Min själ fick sig ett gott skratt men inte fan tror jag på karma för det. Fredagarna består kort sagt av Religion (vad ger mening till livet) och filosofi (finns meningen til livet) och min håltimme på 2 timmar (är TV-spelet min mening till detta underbara liv?).
Därefter tog jag, Daniel och Patrik en rundtur med bilen då de skulle köra mig hem. Väl utanför huset kom vi på att vofflor inte skulle vara helt fel och Daniel var dessutom skyldig mig det. En U-turn och vi var påväg hem till D. Maten satt finfint i magen och jag åt som en riktig man. Därefter blev det myspys med vänneravsnitt, skitsnack och en hel del konstiga konversationer. Sedan skjutsade den snälle mannen hem mig för att Robert inte tillät mig att komma hem med mjukisar. Hans pappa som fyllde 50 hade ett stort kalas på G och jag var bara välkommen om jag klädde på mig "vanliga" kläder.
Väl där var det så mycket folk att jag nästan gick vilse. Det bjöds på drinkar efter drinkar. Chipsskålen råkade på något vis hamna i mitt knä and so did the Ice. Jag trivdes som fisken i vattnet men gick hem för ett tag sedan då jag är sjyyk. Jag satt och snorade på Robert och nös en hel del på hans tröja. När jag tröttnat på min förkyldning fick jag sällskap till bussen. Vid min busshållsplats stod pappa snällt och väntade på mig. Mörkrädd som jag är slapp jag åtminstone gå ensam i mörkret idag. Nu ska jag göra lite te och krypa ned i sängen i väntan på att Robbelibobb ska komma när han festat färdigt.
Ciao amigos!
Kommentarer
Trackback
