Inte så mycket att tillägga

Björn Rosenström var awesome och så var även folket. Jag är glad att vi kämpade oss igenom kön som tog oss så långt tid som 1 ½ timme. Väl där inne hittade jag och Linda våra stammisar från jobbet som gjorde vår kväll ännu bättre. Så med närmare eftertanke kommer jag faktiskt sakna Trintorp när jag väl slutar där - förhoppningsvis blir det föralltid den här gången.

So long

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0