Ni behöver inte fråga för ni får aldrig veta, ALDRIG

Förlåt, jag kan nog inte säga mycket mer än förlåt.

Fler gåtor som jag hoppas att ingen fattar (ingen kommer nog fatta heller för ni kan inte ens tänka er in i min hjärna för tillfället).
Jag är arg, men mest arg är jag nog på mig själv. Jag känner inte själv igen mig och det jag gör - varav det där stora misstaget? Eller var det ett misstag, jo men det var det nog. Svår är det minsta man kan säga och jag hade nog helt rätt i den frågan. Det komiska är att det finns ingen skam i luften, inte så mycket som det egentligen borde finnas. Något sådant får bara inte hända. Men det gör ju det ännu mer dumt, patetiskt, eller till en allmänt impulsgrejsblajjamajja. Nej jag vet inte själv vad ordet betyder och det är ungefär så jag känner, jag fattar ju ingenting och jag är inte ens säker på om jag vill förstå. Att jag började gråta mitt i allt sa nog en hel del - såhär i  efterhand kanske jag inte skulle börja gråta när jag tänker tillbaka men jag skulle däremot sysselsätta mig med ett mörkt rum som vi säger inom psykologi.

Som rubriken sa så behöver ni inte ens fråga, för jag vill inte ens prata om det .. däremot kan ni ju få ha era gissningar för er själva och göra ett försök till att förstå vad det handlar om. Jag vet knappt själv vad det handlar om så det kan bli svårt, men vafaan, give it a try baby! Det är faktiskt skönt att skriva av sig och har man en offentlig blogg får man lov att skriva i gåtor - jag tänker ju inte sätta mig och skriva dagbok för HAND direkt. Möjligheten att göra så folk inte kommer in på sidan utan lösenord finns dock, men då kan jag lika bra starta en ny som ingen vet om. Let's nöja oss med det här så länge. Tack & hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0