.
Jag orkade inte blogga igår, var båda ledsen, arg och allt man kan vara - samtidigt. Jag och CarroL var och fikade i flera tmmar, pratade en massa som verkar vara det enda vi tjejer faktiskt är bra på. Vi vandrade sedan omkring och kollade in allt konstigt folk. Vi hittade även världens sötaste unge, en sådan vill jag också ha när jag bli stor. Sedan fick hon äran att följa med mg till omklädningsrummet och byta om eftersom det var dags för träning. Jag kände mig helt tjock och var beredd på att rulla fram på träningen.
Väl uppe på golvet så får vi ett besked som till en början var så irriterande att vi började skratta. De skulle ändra en "liten del" i friståendet och när man ändrar minsta lilla blir allt förändrat. Den lilla förändring blev plötsligt stor och det var många småsaker som vilket håll man ska snurra åt och vilken arm som ska göra vad som ändrades. Det blev allt mer och mer och på tok för mycket för mitt lilla huvud kände jag. Därefter begär det att jag som är minst ska snurra rakt igenom hela gruppen (som också ska snurra) för att på så sätt ta mig till andra sidan. För det första kommer jag inte så långt med mina små ben så det resulterade i att jag och Jennifer stod och kramades när vi hade snurrat färdigt. Därefter fick jag ett antal slag på mig när jag återigen försökte snurra mig igenom gruppen. Vi insåg ganska snabbt att detta inte gick så jag och en annan tjej fick helt enkelt byta plats. Det lät inte så farligt, men sen kom smällen. Att byta plats på mig betydde för min del att ALLT, hela dansen som jag kämpat så med, skulle bytas ut. Allt blev tvärtom, alla rörelser som satt i ryggmärjen ska nu vänjas bort och läras om på nytt. Vi tävlar på lördag, glömde de bort det? Jag är van att folk ändrar precis innan tävlingen, men HELA JÄVLA DANSEN!? Jag bröt ihop, minst sagt. Min tränare sa även att hon inte hade utsatt just mig för detta om hon inte trodde att jag skulle klara av det. Det var behövligt att höra, men tyvärr hjälper det nte mig att komma ihåg vilken arm jag skulle ta upp i den sekvensen ....
Därefter var det bara att ladda om inför tumbling och hopp. Med tårarna längst kinderna sprang jag där och snurrade som aldrig förr. Som vanligt så går det bättre för mig när jag har gråtit. Det har alltid varit så av någon konstig anledning. Det ledde i sin tur till att de petade in mig på fler varv. Bra eller dåligt, jag vet inte? Jag vill ju så frukstansvärt mycket vara med, men det ökar ju samtidigt pressen. Att köra saker man inte känner sig säker på är inte så roligt, förutom om man på tävling lyckas köra perfekt.
Linda plockade upp mig efter träningen och sedan åkte vi hem och tog en promenad. Vi smet även förbi hennes kusin och snodde nybakta bullar. Hur gott som helst =) Vi gick en lång promenad, som allt, trots att vi sagt att vi inte skulle gå så långt. Jag pratade nog inte så mycket och var nog ett ganska tråkigt sällskap. Jag hade för mycket i huvudet helt enkelt, men Linda fick för första gången en syl i vädret och pladdrade på som aldrig förr.
Imorse vaknade jag jättetidigt och kunde inte sova. Jag har drömt om den där jävla dansen. Jag vaknade tidigt och försökte somna om, men allt som fanns i huvudet var dans dans dans. Jag gick upp, satte på musiken och började dansa. Det är svårt, riktigt svårt. Jag har bulor och blåmärken överallt för att det där satans bordet står i vägen, men vad gör man inte för sitt lag?
Ikväll har vi en extraträning mitt i natten, 8-11 pga dessa ändringar. Jag som har solduschat idag kommer väl dansa bort färgen. Attans.
Väl uppe på golvet så får vi ett besked som till en början var så irriterande att vi började skratta. De skulle ändra en "liten del" i friståendet och när man ändrar minsta lilla blir allt förändrat. Den lilla förändring blev plötsligt stor och det var många småsaker som vilket håll man ska snurra åt och vilken arm som ska göra vad som ändrades. Det blev allt mer och mer och på tok för mycket för mitt lilla huvud kände jag. Därefter begär det att jag som är minst ska snurra rakt igenom hela gruppen (som också ska snurra) för att på så sätt ta mig till andra sidan. För det första kommer jag inte så långt med mina små ben så det resulterade i att jag och Jennifer stod och kramades när vi hade snurrat färdigt. Därefter fick jag ett antal slag på mig när jag återigen försökte snurra mig igenom gruppen. Vi insåg ganska snabbt att detta inte gick så jag och en annan tjej fick helt enkelt byta plats. Det lät inte så farligt, men sen kom smällen. Att byta plats på mig betydde för min del att ALLT, hela dansen som jag kämpat så med, skulle bytas ut. Allt blev tvärtom, alla rörelser som satt i ryggmärjen ska nu vänjas bort och läras om på nytt. Vi tävlar på lördag, glömde de bort det? Jag är van att folk ändrar precis innan tävlingen, men HELA JÄVLA DANSEN!? Jag bröt ihop, minst sagt. Min tränare sa även att hon inte hade utsatt just mig för detta om hon inte trodde att jag skulle klara av det. Det var behövligt att höra, men tyvärr hjälper det nte mig att komma ihåg vilken arm jag skulle ta upp i den sekvensen ....
Därefter var det bara att ladda om inför tumbling och hopp. Med tårarna längst kinderna sprang jag där och snurrade som aldrig förr. Som vanligt så går det bättre för mig när jag har gråtit. Det har alltid varit så av någon konstig anledning. Det ledde i sin tur till att de petade in mig på fler varv. Bra eller dåligt, jag vet inte? Jag vill ju så frukstansvärt mycket vara med, men det ökar ju samtidigt pressen. Att köra saker man inte känner sig säker på är inte så roligt, förutom om man på tävling lyckas köra perfekt.
Linda plockade upp mig efter träningen och sedan åkte vi hem och tog en promenad. Vi smet även förbi hennes kusin och snodde nybakta bullar. Hur gott som helst =) Vi gick en lång promenad, som allt, trots att vi sagt att vi inte skulle gå så långt. Jag pratade nog inte så mycket och var nog ett ganska tråkigt sällskap. Jag hade för mycket i huvudet helt enkelt, men Linda fick för första gången en syl i vädret och pladdrade på som aldrig förr.
Imorse vaknade jag jättetidigt och kunde inte sova. Jag har drömt om den där jävla dansen. Jag vaknade tidigt och försökte somna om, men allt som fanns i huvudet var dans dans dans. Jag gick upp, satte på musiken och började dansa. Det är svårt, riktigt svårt. Jag har bulor och blåmärken överallt för att det där satans bordet står i vägen, men vad gör man inte för sitt lag?
Ikväll har vi en extraträning mitt i natten, 8-11 pga dessa ändringar. Jag som har solduschat idag kommer väl dansa bort färgen. Attans.
Kommentarer
Trackback
