God morgon!
Igår sov jag hur länge som helst. Jag snooza om i en timme och sedan bestämde jag mig för att ställa om alarmet helt. Det var skönt och behövligt. Sedan var det dags för en fika med Frida (Frida bor i stort sett på fiket). Vi pratade lite skit och sedan fick vi avbryta då jag var tvungen att lura med henne till Apoteket. Jag frågade om de fanns någon salva som kunde hjälpa mig med mitt problem och hon svarade att jag borde gå till en läkare. Jag förklarade snällt att jag ska tävla om två veckor och måste vara vig tills dess, alltså fungerar det inte med en streckning i hela baksida-lår. Hon gav mig då Voltaren som efter igår är min absolut bästa vän. Den började verka efter bara en halvtimme och man var tvungen att vara minst 16 - det låter som allvarliga saker med andra ord. Frida fick därför följa med till träningen lite tidigare för att vi skulle hinna massera in salvan innan träningen började. Mirakelsalvan fungerade och jag kunde stå i balansen med benet rakt upp. Hallelujah, ni anar inte hur glad jag är. Jag hoppas bara att den fungerar på tävlingen och de resterande träningarna, så jag inte hinner bli imun eller något under dessa två veckor.
Efter träningen tänkte vi att vi kyler ner oss några timmar i ishallen. Vi skulle kolla på hockeypojkarna eftersom hennes pojkvän spelar där och det finns en hel del annat folk man känner i det där laget. Till en början blev jag bara irriterad för att man inte förstår ett skit. Frida var ännu mer lost men hon brydde sig heller inte. Oskar fick sedan förklara lite småsaker för mig och då blev det genast roligare. Tack vare vårat stöd på läktaren slutade matchen med 5-3 och jag och Frida är båda övertygade om att det var vår förtjänst.
Nu sitter jag här i pyjamas (Lindas pyjamas som jag förövrigt snott, hihi) inlindad i en filt. Jag ska snart bosätta mig i soffan och äta frukost. Rostade mackor, OBOY, ägg, fil och sedan te ... Mhmhmm! Lite senare får jag förhoppningsvis ett samtal från NissePisse som fortfarande håller till på andra sidan jorden.
Heddå Heddå!
Efter träningen tänkte vi att vi kyler ner oss några timmar i ishallen. Vi skulle kolla på hockeypojkarna eftersom hennes pojkvän spelar där och det finns en hel del annat folk man känner i det där laget. Till en början blev jag bara irriterad för att man inte förstår ett skit. Frida var ännu mer lost men hon brydde sig heller inte. Oskar fick sedan förklara lite småsaker för mig och då blev det genast roligare. Tack vare vårat stöd på läktaren slutade matchen med 5-3 och jag och Frida är båda övertygade om att det var vår förtjänst.
Nu sitter jag här i pyjamas (Lindas pyjamas som jag förövrigt snott, hihi) inlindad i en filt. Jag ska snart bosätta mig i soffan och äta frukost. Rostade mackor, OBOY, ägg, fil och sedan te ... Mhmhmm! Lite senare får jag förhoppningsvis ett samtal från NissePisse som fortfarande håller till på andra sidan jorden.
Heddå Heddå!
Kommentarer
Trackback