USA here I come!!
Det första jag gör när jag kommit hem från Örebro är att sätta mig vid datorn. Jag kollade facebook lite snabbt och sedan loggade jag in på mailen i hopp om att jag hade fått en familj i USA. Jag ser då mailet "you have a match" och loggar genast in på sidan där jag kan läsa om familjen. Precis när jag fått upp deras beskrivning ringer det hemma och jag hör hur min mamma börjar prata engelska. OH MY GOD tänkte jag och tog emot telefonen. Jag möttes då av en super härlig röst som verkligen ville ha mig. Det är en ensamstående mamma som från grund och botten är spanjor. Hon har tre barn som är 7, 9 och 10. Dessa håller på med exakt samma saker som jag själv finner är roligt; ridning, fotboll och gymnastik. Hon är psykolog vilket jag alltid har varit intresserad av och jag kan nog lära mig ett och annat. Hennes man hade nyligen gått bort, varför vet jag inte, så det har varit en tuff period för både henne och barnen. De har även en hund som jobbar, den hjälper blinda och döva de tre dagar i veckan som mamman i familjen jobbar. Den är tydligen sjukt väluppfostrad eller vad man ska säga och talade om när den var hungrig osv. Den kunde även ta av mig strumporna om jag så ville ..
De bor i Houston och det var tydligen en stor stad och det fanns stora möjligheter för mig att få en bra utbildning om jag vill plugga, träna dans eller gymnastik, gymma osv. Staden hade allt man kan önska sig helt enkelt. Klimatet är varmare än här, det är typ som våran sommar och lite varmare beroende på månad. Jag frågade om det fanns risk för snö och sa att jag höll på att blåsa bort här hemma. "Don't worry, we don't have snow here. And if there is snow, it's for a day at most and that day everyone stays att home, no one drives because no one knows how to handle it" Jag höll på att skratta ihjäl mig, förstår ni att alla låser in sig om det kommer snö? Fett sköna, tänk om vi också skulle göra det, typ gå i ide under vinterhalvåret. Skulle vara helt okej från min sida!
Jag åker alltså den 8 december och då åker jag till NY och går i skolan två veckor typ. Därefter åker jag till familjen och får då tillgång till mitt rum. Jag har tydligen en stor TV på rummet, möjlighet till att använda internet (vet ej om de har en dator till mig eller om jag får införskaffa mig det själv). Jag kommer även ha tillgång till bil på min fritid och hon betalar bensinen så länge som jag är i tjänst. Hon ville att jag skulle bli som en storasyster till barnen och att jag var mer än välkmmen att bli en i familjen. Hon var så sjukt trevlig och allt verkar jättebra so far. Det är med blandade känslor jag tog emot det här beskedet. Jag blev självklart glad eftersom detta är något jag velat göra så länge. Samtidigt så inser jag nu att ett år är sjukt lång tid och jag åker om ca två veckor. Jag kommer säkert bryta ihop där borta då jag inser hur mycket jag saknar alla här hemma. Samtidigt så hoppas jag att jag kommer trivas som fisken i vasken och vilja stanna föralltid.
