Kan någon be mig hålla käften?
Jag har precis kommit på att jag nu är tvungen att köpa julklappar till alla eftersom jag åker efter jul. Allt känns plötsligt jobbigt då jag är arbetslös och inte har dom pengarna som behövs. Vilket problem .... Det jag däremot funderar på nu är om man ska fortsätta träna lite gymnastik och vara med på juluppvisningen? Det lockar vill jag lova och jag ska nog prata med Emelie och Sara imorgon och se om det går att få ihop några stycken. Det skulle vara sjukt kul, en liten avslutning sådär innan man åker. Temat i år är dans och den stora truppen ska vara hiphopare tror jag. Mina småttingar ska vara ballerinor, as söta förövrigt.
På tal om mina småtjejer så ska de tävla i Tyresö Trupp Cup nu på söndag. Vi har samling kvart över sju vilket suger. Jag blir trött bara jag tänker på det. Skönt att vi ska ha en lugn hemmakväll på lördagen då. Vi ska vara hemma hos Sara och laga middag, bada badtunna utomhus och bara njuta av livet och skvallra. Förhoppningsvis blir det utgång på fredan vilket jag ser fram emot, det känns som att det var evigheter sedan jag var ute sist. Nu fick ni min helg i bakvänd ordning, hoppas det inte ställde till för mycket för era små hjärnor =)
Imorgon står en hel del folk på min lista att träffa. Det står även en hel del saker jag ska uträtta på den listan. Förutom att jag blivit pensionär pga min rygg så känner jag mig även som en sådan. Det jag gör på dagarna är att fika, gå till centrum eller gå på promenader, lyssnar på musik och typ njuter av min egen tillvaro. Helt sjukt att jag kan tycka mina dagar är så roliga. Jag trivs verkligen som arbetslös och jag trivs verkligen med de människor jag umgås med. Jag tror det var Kim som sa det till mig. "Krypet, du är så söt. Du blir typ jätteglad av småsaker och uppskattar mycket i ditt liv, även om det så innebär att du ska städa toaletten". Och ja, jag börjar bli rädd för mig själv. Ni skulle hört mig idag när Kim sa att vi kunde vara hos Johan och spela Rock Band. Jag blev som ett litet barn, helt överlycklig. Jag blir glad om jag får äta, jag blir glad om någon ringer, jag blir glad om jag ser att jag inte missade det där P-pillret igårkväll, jag blir glad om jag hittar en en-krona i fickan ...... behöver jag fortsätta? Jag tror jag har blivit en positivare människa (pensionär?)som har slutat se tillbaka i tiden eller längta till det förflutna. Slutat med den negativa attityden och försöker istället se de bra sakerna. Detta betyder ju inte att jag är glad dagarna i ända och aldrig blir sur eller irriterad över något. Självklart är jag mänsklig men det känns skönt att man kan glädjas åt andras glädje och glädjas åt småsaker som man förut tog för givet. Att ta för givet är något jag faktiskt börjar förstå innebörden av och jag vill inte ta saker för givet. Jag vill förstå vad jag har medans jag har det, inte när jag väl förlorat det.
Ikväll är en prata-i-telefon-kväll. Jag är för trött för att ta mig ut men jag är helt klart på prathumör. Jag har nyligen pratat med min moster i en halvtimme och hon fick knappt en syl i vädret. Nu är det dags att ringa några samtal till så jag kan få prata av mig. Jag kanske till och med kan få någon att somna till min ljuva stämma?
På tal om mina småtjejer så ska de tävla i Tyresö Trupp Cup nu på söndag. Vi har samling kvart över sju vilket suger. Jag blir trött bara jag tänker på det. Skönt att vi ska ha en lugn hemmakväll på lördagen då. Vi ska vara hemma hos Sara och laga middag, bada badtunna utomhus och bara njuta av livet och skvallra. Förhoppningsvis blir det utgång på fredan vilket jag ser fram emot, det känns som att det var evigheter sedan jag var ute sist. Nu fick ni min helg i bakvänd ordning, hoppas det inte ställde till för mycket för era små hjärnor =)
Imorgon står en hel del folk på min lista att träffa. Det står även en hel del saker jag ska uträtta på den listan. Förutom att jag blivit pensionär pga min rygg så känner jag mig även som en sådan. Det jag gör på dagarna är att fika, gå till centrum eller gå på promenader, lyssnar på musik och typ njuter av min egen tillvaro. Helt sjukt att jag kan tycka mina dagar är så roliga. Jag trivs verkligen som arbetslös och jag trivs verkligen med de människor jag umgås med. Jag tror det var Kim som sa det till mig. "Krypet, du är så söt. Du blir typ jätteglad av småsaker och uppskattar mycket i ditt liv, även om det så innebär att du ska städa toaletten". Och ja, jag börjar bli rädd för mig själv. Ni skulle hört mig idag när Kim sa att vi kunde vara hos Johan och spela Rock Band. Jag blev som ett litet barn, helt överlycklig. Jag blir glad om jag får äta, jag blir glad om någon ringer, jag blir glad om jag ser att jag inte missade det där P-pillret igårkväll, jag blir glad om jag hittar en en-krona i fickan ...... behöver jag fortsätta? Jag tror jag har blivit en positivare människa (pensionär?)som har slutat se tillbaka i tiden eller längta till det förflutna. Slutat med den negativa attityden och försöker istället se de bra sakerna. Detta betyder ju inte att jag är glad dagarna i ända och aldrig blir sur eller irriterad över något. Självklart är jag mänsklig men det känns skönt att man kan glädjas åt andras glädje och glädjas åt småsaker som man förut tog för givet. Att ta för givet är något jag faktiskt börjar förstå innebörden av och jag vill inte ta saker för givet. Jag vill förstå vad jag har medans jag har det, inte när jag väl förlorat det.
Ikväll är en prata-i-telefon-kväll. Jag är för trött för att ta mig ut men jag är helt klart på prathumör. Jag har nyligen pratat med min moster i en halvtimme och hon fick knappt en syl i vädret. Nu är det dags att ringa några samtal till så jag kan få prata av mig. Jag kanske till och med kan få någon att somna till min ljuva stämma?
Kommentarer
Trackback
