TesseLito

I förrgår behövdes en promenad minst sagt och jag fyllde min mp3 med låtar som tar mig till en annan värld. Denna värld kan göra mig så glad och jag skulle kunna stanna där föralltid. Jag går och går och väcks snart till liv då Liv ringer för att prata gymnastik. Detta är någon jag skulle kunna spy på för tillfället då alla bara är allmänt dumma och inte fattar ett skit. Det gör mig så arg, för jag vill ju självklart att mina tjejer ska bli bäst men wtf - jag kan inte ta dem dit på egen hand!?

Återigen in i världen, musiken stänger allt ute. Jag glömmer till och med bort att jag är mörkrädd. Slutligen ringer Niklas och det blir en promenad med honom, han får självklart lyssna på världens bästa låt han också. Vi går och samtalet förtsätter, det känns bra även om det mest är jag som pratar. As always, men han är van. Vi kommer fram till att jag varit ute och vandrat i nästan fyra timmar, vilket fick mig att bli trött när jag insåg hur långt jag måste ha gått.

Jag ska tävla gymnastik igen, med alla gamlingar och det ska bli så kul. Det är i stort sett det enda jag går runt och pratar om these days. Det är tragiskt hur otränad man blivit, träningsvärken sitter i tills nästa träning börjar igen - och så går det runt. Jag bor för tillfället i hallen och jag sliter, får ont, blir rädd, sliter igen och lär mig nya saker. Det är så kul samtidigt som jag blir så ledsen - varför skulle jag sluta för? Jag kunde varit grym vid det här laget, även om det skulle innebära att jag inte skulle ha något liv vid sidan om.