Träning med småtjejer
Ibland undrar man om mina småttingar fått någon hjärna, men humor, det har dem minsann!
"Hon är på toa, får jag stå här då? HALLÅ, får jag stå här? .. Jaa, det får jag"
Tränare: Danstränaren är sjuk, det är därför hon slarvar lite .."
"Vadå sjuk, gå inte nära mig!"
"Nej, alltså hon är bara lite yr, det är ingen fara"
"Jahaa, men åh, då är ju jag också sjuk, man blir ju hur snurrig som helst av alla piruetter! Ska vi sluta dansa snart eller?"
Tränare: Erik 2 år döptes för någon dag tillsammans med lillasyster ...
S avbryter
"Nej, alltså nu har du fel. I somras på lägret så frågade jag vad han hette, och han hette Erik redan då!"
På slutet fick de hoppa hopprep vilket alltid är roligt, dock blir jag alltid mobbad. Det finns så många lekar att hålla koll på och det har blivit svårare än att hålla reda på alla namn kan jag säga. Det betyder att jag alltid glömmer bort hur man ska veva och vad man ska säga. Man kan tycka att det bara går att göra på ett sätt och att tjejerna vet vad som ska säga, men tro mig - det är en heeeel vetenskap det där med hopprep. Hursomhelst, tjejerna skriker på mig för fulla muggar och mina fel tycks aldrig ta slut .. "TERESE LÄR DIG RÄKNA" "TEEEERESE, DET HÄR ÄR DITT FEL!" "MEN TERESE, NU VEVAR DU SÅDÄR LÅNGSAMT IGEN" "AKTA MITT HUVUD, SHEAT" "NEJMEN TERESE, NU RÄKNAR JAG ÅT DIG FÖR DU KLARAR INTE DETTA" "EN RÄKNARKURS KANSKE?" "HALLÅ, TRE uppe och TRE nere, klarar du det?"
Listan kan göras lång. Roligast var nog när jag trodde den andra tränaren tappade sin ände och jag flyger iväg för att ta skydd från den hårda knoppen. När jag skyddat mig färdigt såg jag att hon fortfarande höll i sin ände, ni kan ju gissa om de började skrika på mig igen.
De två sötnosarna som typ aldrig pratar kommer fram efter träningen och säger att de tycker om mig ändå, trots att jag inte kan räkna. Men jag borde faktiskt gå hem och öva .... Tack tjejer, jag tror ni lär mig mer än vad jag lär er!
Puss på er
"Hon är på toa, får jag stå här då? HALLÅ, får jag stå här? .. Jaa, det får jag"
Tränare: Danstränaren är sjuk, det är därför hon slarvar lite .."
"Vadå sjuk, gå inte nära mig!"
"Nej, alltså hon är bara lite yr, det är ingen fara"
"Jahaa, men åh, då är ju jag också sjuk, man blir ju hur snurrig som helst av alla piruetter! Ska vi sluta dansa snart eller?"
Tränare: Erik 2 år döptes för någon dag tillsammans med lillasyster ...
S avbryter
"Nej, alltså nu har du fel. I somras på lägret så frågade jag vad han hette, och han hette Erik redan då!"
På slutet fick de hoppa hopprep vilket alltid är roligt, dock blir jag alltid mobbad. Det finns så många lekar att hålla koll på och det har blivit svårare än att hålla reda på alla namn kan jag säga. Det betyder att jag alltid glömmer bort hur man ska veva och vad man ska säga. Man kan tycka att det bara går att göra på ett sätt och att tjejerna vet vad som ska säga, men tro mig - det är en heeeel vetenskap det där med hopprep. Hursomhelst, tjejerna skriker på mig för fulla muggar och mina fel tycks aldrig ta slut .. "TERESE LÄR DIG RÄKNA" "TEEEERESE, DET HÄR ÄR DITT FEL!" "MEN TERESE, NU VEVAR DU SÅDÄR LÅNGSAMT IGEN" "AKTA MITT HUVUD, SHEAT" "NEJMEN TERESE, NU RÄKNAR JAG ÅT DIG FÖR DU KLARAR INTE DETTA" "EN RÄKNARKURS KANSKE?" "HALLÅ, TRE uppe och TRE nere, klarar du det?"
Listan kan göras lång. Roligast var nog när jag trodde den andra tränaren tappade sin ände och jag flyger iväg för att ta skydd från den hårda knoppen. När jag skyddat mig färdigt såg jag att hon fortfarande höll i sin ände, ni kan ju gissa om de började skrika på mig igen.
De två sötnosarna som typ aldrig pratar kommer fram efter träningen och säger att de tycker om mig ändå, trots att jag inte kan räkna. Men jag borde faktiskt gå hem och öva .... Tack tjejer, jag tror ni lär mig mer än vad jag lär er!
Puss på er
Kommentarer
Trackback
