TesseLito

Alltså, hata, hata, hata tunnelbanan under rusningstrafikstimmarna. Det är hemskt. Hellre skulle jag dingla upp-och-ned från ett träd i en timme än att utsätta mig för det där (om man fick välja dvs). Allt folk krigar som om det vore sista tunnelbanan som gick. Dessutom har folk fortfarande inte lärt sig att man måste hålla i sig, för de tror såklart att de har bäst balans i världen. Så man blir trampad på och inte fan får man ett förlåt av personen i fråga som precis märkt ut sitt revir på mina vita nya skor. Droppen är ju när någon får för sig att fisa lite försiktigt. VEM FISER NÄR ALLA STÅR SOM PACKADE SILLAR!?!? Man är fast, det är bara att gilla läget liksom. Jag svär, om jag är pruttnödig nästa gång jag åker tunnelbana under rusningstrafiken så kommer ni ångra att ni ens var födda!

Godnatt =)

Nu skriver man tydligen i gåtor också. Bara för det ska jag skriva ett inlägg som en död igelkott skulle förstå, om han levde dvs.

Igår hade jag och Frida myskväll med bullar och film. Jag orkade inte ta mig upp från soffan, hade ju som sagt feber. Bortsätt från det hade kvällen inte kunnat bli bättre. Vi såg Cellular som gick på TV, sjukt bra film faktiskt. Skvallrade gjorde vi också. Skvaller är underskattat. Alltså det är inte mycket som slår skadeglädje!? Eller när man inser att ens eget liv är så jävla bra jämfört med andras, när man hör vad alla andra utsätts/utsätter sig själva för. Bara det här med barn, förstå hur ens liv skulle förändras radikalt om man fick en unge på halsen. Tyvärr är man dessutom ensamstående många gånger när man får ett barn såhär tidigt.

Punkt, eller något.

Det är precis vad jag är. Jag ljög om inläggen som skulle ploppa upp till helgen. Jag hade inte riktigt tid då jag både jobbade och söp - vi alla vet att den kombinationen inte är bra. Sedan gjorde jag tabben att ta på mig ett stängningspass för att sedan öppna idag. Vilket betyder ca 4h sömn. Men man lever ju bara en gång, sova kan man göra sen!?

Idag när jag skulle köpa kaffe kommer en kille in lite halvt springandes. Skriker "Hallå, har ni en mugg eller" och kvinnan i kassan sträcker snällt fram en kaffemugg och tittar frågande på killen. Vilken jävla hets för en liten mugg tänkte jag. Killen tar emot muggen, kollar på den och kollar sedan på hon i kassan. "Ehh, alltså har ni en kundtoalett". Jag fattade då, det gjorde inte hon. Hon stod kvar med sin mugg i handen, pekade vart toan fanns och skrek sedan efter honom "Men du, skulle du inte ha mugen". Killen blev seriöst tvungen att förklara att han använt sig av slang och inte behövde någon jävla kaffemugg. Så knasigt det kan bli när klockan är för tidigt på morgonen.

Jag har precis fått ett jobb till tror jag, så nu sitter jag med 3 extrajobb. Way to go eller något. Dock blir det svårt att få ihop mitt schema då det bara blir massa extrajobb hela tiden. Jag kanske borde ta tag i mitt liv och satsa på EN heltidstjänst!? Aja, cash is king brukar man ju säga. Jag ska bli rik, dirr!

Promenad med mamma, see ya!

Tillbaka till gamla jobbet och man har inte en minut över till att varken blogga eller ha ett liv. Helt sjukt vad ett jobb kan göra mot en. Men det skiter jag i, för jag drar till Mallorca den 31! Ska bli så äckligt skönt efter dessa brutala 16 dagar på rad med jobb. Jag minst sagt längtar.

Jag har 3 inlägg i utkast, har börjat skriva men inte hunnit klar. De kommer till helgen, jag tror jag lovar det. På tal om att hinna så har jag faktistk rätt bråttom nu när jag tänker efter. Måste hinna bajsa innan jag åker till jobbet, men det är alltid så svårt att klämma ut den där jävla korven när man vet att man har en buss att passa. Enklare vore det om man hade blöja och kunde bajsa precis när man ville. Lukta illa gör man ju redan på jobbet så ingen skulle nog märka någon skillnad om det låg en korv i brallan.



Love life, eller något!

Firrepinnar med mos är ren lycka. Majs och majonäs är självklart ett måste också. Lyssnar man på Johan ska man absolut inte äta majs, för majs kommer tydligen ut som det kommer in. Jag har då aldrig bajsat gula kluttar, så jag vet inte vad han har för konstig matsmältningssystem i sin kropp. Det lär ju åtminstone inte fungera som det ska eller så är det mitt som är rena rama killersystemet. Dödar allt i sin väg liksom! Nu känner jag att det är slutpratat om majs i alla fall.

Jag hade nästan något klokt att säga, men jag har glömt bort det såklart. Jag skyller på febern, det är inte lätt att alltid vara på topp, speciellt inte när man är sjuk. Just nu sitter jag bara och dödar tiden genom att prata sönder varje människa som ringer eller går förbi. De verkar i alla fall bli glada, skönt att båda parter känner likdant. Fast de som ringer kanske helt enkelt är lögnhalsar och bara låtsas. Precis som alla andra falska människor i den här världen. Nu blir jag nästan arg när jag tänker på alla falska människor. Majoriteten står under den rubriken, det är fan inte många som inte är falska. En vit lögn klassas inte som falskhet, men vem kan man egentligen lita på? Samtidigt så kan man ju inte ha inställningen att alla ljuger hela tiden, det kommer ju inte fungera i längden. Eller? Man blir ju den där jobbiga människan som inte litar på någon tillslut, den vill man väl inte vara... Ärsch, lita på folk tills motsatsen är bevisad säger jag!? Det är lättare sagt än att faktistk leva efter det citatet, det förstår väl jag också! Men nu blir det som jag har sagt ändå.

2 ½ timme kvar, sen får jag gå hem och krypa ned i min säng. Nu ringer nästa person som jag ska tracka, hörs!

Nu ska jag börja min dag som ängel, det är numera officiellt. Jag har lovat en vän att sluta upp med att inte ta mitt ansvar över det där som egentligen inte är mitt ansvar. Det kändes bra, men känner jag mig själv rätt kommer det inte att bli lätt. Jag bryr mig fortfarande inte tillräckligt mycket. Dock är det ett steg i rätt riktigt enligt min mening. Hej förvirrande text, jag vet knappt själv vad jag pratar om!? Pga detta drog jag på mig dubbelt jobb idag så jag inte har tid för dumheter. Så nu jobbar jag först 9-16 och därefter 16:30-24. Inte en chans att jag har tid att göra livet surt för någon när jag jobbar dygnet runt. Bra plan Terese, verkligen!

Är det bara jag som alltid har någon kille i tankarna? Den ena byts ut mot den andra, men det är tamejfan alltid någon som leker med min hjärna. Jag går nuts alltså, det skulle ju vara enkelt att vara singel. Du finns där hela tiden just nu, du lämnar mig inte ens ifred i mina drömmar. Jag är rädd att du inte känner samma sak, samtidigt som jag själv inte vet vad jag vill med dig. Jag är sämst på det här när jag måste ta steget. Jag avvaktar alltid i vanliga fall och måste jag visa minsta intresse så kan jag garantera att jag är borta på nolltid. Men du är annorlunda, jag vill inte försvinna ifrån dig. Jag vet bara inte hur jag ska säga till dig att jag tycker om dig. Det jag vet är att du konstant finns i mitt huvud. Vad fan hände där liksom, jag hade ju kontroll på situationen!?

Fick precis ett motto skickat till mig på jobbmailen som tack eller något. "Endast den som gör något kan göra fel". WORD är allt jag har att säga. Word.

Jag är inne på min 8:e arbetsdag i rad och det börjar kännas. Igår var nog den värsta dagen då min kollega ringer mig tidigt på morgonen efter bara 1 timmes sömn och ber mig komma in. Fortfarande full tackar jag nej till detta erbjudande men lovade att komma in vid 10 istället för vid 3. Lyckades sova i en timme till därefter blev det skamvrån ute på ballkongen för att nyktra till och sedan 1 liter vatten på det. Jag mådde nästan bra när jag begav mig mot jobbet konstigt nog. Min lunch bestod av en brödbit, massa dricka och en fet jävla power-nap på kontoret.

Frugan och jag blev osams inatt. Hon pratade i sömnen som aldrig förr och jag var lagom grinig för att hon väckte mig på det här hemska sättet. Hon blev minst lika förbannad på mig för att jag inte förstod vad hon pratade om? Vi hade rätt kul vid frukostbordet när hon lite halvt kommer ihåg vad som hänt under nattens gång. Vi brukar ha kul när vi pratar om hennes så kallade minnesluckor. Den här gången berodde det ju inte på alkoholen, så det får du ett plus för älskade vän. Jävla svamp!!

Träffade en gammal god vän över en lunch igår. Det var 4 år sedan senast men det kändes som igår. Hon får mig alltid att börja tänka. Dvs mer än jag brukar göra. Det senaste är Illuminati. Sök på youtube om ni vill se vad min hjärna håller på att slåss med för tillfället.

Did I say I love you?

Är det bara jag som tycker Stockholm blir mer likt USA för varje dag som går? Jag skulle idag ta mig över korsningen vid Sveavägen och hör på mils avstånd hur bilarna tutar på varandra. Väl framme vid korsningen inser jag att jag nästintill är omringad av en massa gula taxisar. Våra taxibilar var ju svarta förut!? Snart kommer våra skyskrapor (Tors Torn som de så fint ska kallas) och efter att dessa två blir succé kommer det garanterat att byggas fler skyskrapor. Därefter fattas bara lite terrorister, en mörk kung i vårat fall och några Victoria Secret butiker. Vart tog vårt land vägen?

För att rättfärdiga pricken över i:et så kan jag ju passa på att erkänna en sak; jag planerar att placera en stor, fet New York tavla i mitt sovrum. Jag tyckte jag hade en bra anledning till detta. Uppenbarligen är inte jag den enda då alla svenskar verkar ha en svartvit NY tavla någonstans i sitt hus. Självklart har de också en bra anledning. Vissa har till och med en svartvit NY tavla med en gul taxibil. Observera gul taxibil. Som om man inte får nog av de som är på gatorna?

Får man slå på gula taxisar eller är det bara vanliga gula bilar som gäller? För isåfall borde ni akta er, jag kommer gå lös imorgon när jag ska ta mig över korsningen och slå på varje gul bil! Skämt och sido, inte skulle väl jag slåss inte!?

Nu kommer frugan snart, dags att sätta på sig pyjamas och mysa framför TVen.

Gång på gång har jag försökt intala mig själv att man inte måste skriva för att må bra. Jag ljuger för mig själv när jag säger så, det är ju så långt ifrån sanningen som man bara kan komma. För det är det inte sagt att man måste må dåligt för att skriva, även om man skriver bättre när man mår dåligt. Nu trasslar jag in mig i mig själv igen, precis som alltid. Jag vet inte ens vad jag ville komma fram till förutom att jag har saknat att blogga. Det känns som ett ex som man inte riktigt kan släppa taget om. Han står där, snyggare än någonsin, och hur mycket man än försöker slita sig bort så hamnar man i hans famn förr eller senare. Nu är jag här, och vill aldrig igen lämna denna trygghet.

Jag har inte haft något riktigt behov av att skriva då allt har varit tipp-topp sen dag 1 på 2010, peppa peppa, (året innan kommer mitt fiskminne inte ihåg). Den enda jag ville skriva om var hur bra mitt liv är. Hur bra mina vänner är och hur underbar min mamma är. Hur jag trivs något enormt som singel och hur kär jag är i min nya TV. Hur underbar min resa till Asien var och hur mycket jag faktiskt älskar gymnastik. Hur underbart det var att kunna säga att jag har två jobb och blev rekommenderad till underklädesmodell. Det var då jag insåg hur tråkigt det måste vara för alla andra att läsa om min framgång och hur kul jag tycker mitt liv är. Vem fan bryr sig egentligen? Så vi släpper det där och startar på en ny kula. Istället för att ta del av min vardag så kommer ni nu att få ta del av mina ytterst intressanta tankar, BANG! Kul va!?