TesseLito

Gång på gång har jag försökt intala mig själv att man inte måste skriva för att må bra. Jag ljuger för mig själv när jag säger så, det är ju så långt ifrån sanningen som man bara kan komma. För det är det inte sagt att man måste må dåligt för att skriva, även om man skriver bättre när man mår dåligt. Nu trasslar jag in mig i mig själv igen, precis som alltid. Jag vet inte ens vad jag ville komma fram till förutom att jag har saknat att blogga. Det känns som ett ex som man inte riktigt kan släppa taget om. Han står där, snyggare än någonsin, och hur mycket man än försöker slita sig bort så hamnar man i hans famn förr eller senare. Nu är jag här, och vill aldrig igen lämna denna trygghet.

Jag har inte haft något riktigt behov av att skriva då allt har varit tipp-topp sen dag 1 på 2010, peppa peppa, (året innan kommer mitt fiskminne inte ihåg). Den enda jag ville skriva om var hur bra mitt liv är. Hur bra mina vänner är och hur underbar min mamma är. Hur jag trivs något enormt som singel och hur kär jag är i min nya TV. Hur underbar min resa till Asien var och hur mycket jag faktiskt älskar gymnastik. Hur underbart det var att kunna säga att jag har två jobb och blev rekommenderad till underklädesmodell. Det var då jag insåg hur tråkigt det måste vara för alla andra att läsa om min framgång och hur kul jag tycker mitt liv är. Vem fan bryr sig egentligen? Så vi släpper det där och startar på en ny kula. Istället för att ta del av min vardag så kommer ni nu att få ta del av mina ytterst intressanta tankar, BANG! Kul va!?