Tillbaka
Just precis, tillbaka som receptionist. Dock bara till på fredag, men det duger för mig. Lycka är vad det är, fan vad jag trivs här. Jag kanske har lite väl många bollar i luften, tre jobb och dessutom försöker jag ta mig tid åt mina småtjejer, mig själv och Dig. Det går inte riktigt ihopp, men jag försöker. På måndag är jag i alla fall ledig efter 22 dagars jobb på rad. Då ska jag försöka hitta en sjukt snygg klänning som jag kommer döda i på jobbgalan som äger rum den 26 oktober. Längtar, samtidigt som jag är lite smått nervös. Det där kan vara min sista chans att sätta mina klor i mannen som är sötare än socker. Får väl offta mig med lösnaglar så att han inte kommer undan.
Just nu är mitt liv i princip perfekt, kan verkligen inte begära mer. Tyvärr ser jag det inte just nu, för det där svarta stora molnet skymmer sikten och svart är istället allt jag ser. Jag orkar seriöst inte, känner mig som en vandrande glaspinne. Mm, ni hörde mig.. glaspinne. Jag vet inte vad det är för något, men känslan är att det kan brista vid minsta lilla knuff i ryggen.
Ikväll ska jag och min mamma prata ut. Jag gråter av bara tanken för jag vet inte om jag är redo för allt det här. Hon har erbjudit sig att betala hyra åt mig om jag väljer att flytta ut (och om jag får tag i en lägenhet såklart!!). Det var snällt, men det är ju inte vad jag vill egentligen.
Inte nog med allt som försigår i mitt lilla huvud, självklart passar min lilla kropp på att dra ihop massa baskilusker. Jag vaknar och har ont i magen och märker att det gör brutalt ont att kissa. Kan även nämna att jag är kissnödig varanna minut. Jätte,jätteooooooont gör det. Låter det som urinvägsinfektion för er? För mig med. Hann inte gå till vårdcentralen så det blir direkt till handens närakut efter jobbet för att kirra lite antibiotika.
Abo säger jag, känns som att jag ska kissa i brallan så fort jag ställer mig upp.
