Hej hej, hemskt mycket hej

Har precis avklarat mina 10 dagar i streck av jobb. För att få den där extra sköna "jag-är-ääääntligen-ledig"-känslan så jobbade jag även 11 timmar idag. Åkte därefter raka vägen till gymmet. Tänkte att det är lika bra att köra skiten ur sig själv för att uppnå den där maximala ledighetskänslan. Känner jag mig rätt så blir jag väl ändå sjuk lagom till ledigheten. Nu låter det nästan som att jag tagit långledigt, men riktigt så är det ju inte. Däremot har jag två dagar och ena dagen har jag redan bokat upp för shopping. Sedan står det PROV på fredag med stora bokstäver i min kalender. Så tja, ledig var väl o ta i.

Satt och lyssnade på radion idag medan jag jobbade i min ensamhet. De satt och pratade om att kossor lyfter på svansen om man klappar dem precis där svansen börjar. Då säger killen i radion att även katter fungerar så, "de tycker det är jätteskönt när jag gör så", sade han. Då är det någon som skriver in att det är en reflex för att de gör sig redo för att para sig. "Så jag sitter alltså och kåtar upp min katt!?!.." säger killen i radion. Någon annan infliker "Men det är la självklart, prova kör doggy med en svans i vägen, du skulle också lyfta upp den när du blev kåt!".

Sådär höll de på, och jag satt och skrattade så tårarna sprutade. Inte helt ok när man står där som ett fån och asgarvar för sig själv. Av blickarna att döma så verkar det där inte vara normalt beteende i folks ögon. Tillslut fick jag lov att stänga av radion för jag kunde uppenbarligen inte kontrollera mig själv.

Vilken jävla grej och vara radiopratare egentligen. De får liksom betalt för att vi ska sitta och lyssna på deras skit? Ibland spårar det ju totalt. Förstå hur kul de måste ha på jobbet hela tiden? Bara prata sig igenom dagarna och lyssna på konstigheter som folk har för sig. Det kanske man borde satsa på ..

Puss & Godnatt

Godnatt säger jag

Jag la precis av en rap efter att ha tryckt i mig ett helt jävla kakpaket. Nu har jag ont i magen. Lite ljug blev det nu, för jag vet inte hur man rapar. Men det var en metafor, för jag hade rapat jättehögt om jag bara kunde. Vem sa förresten att tjejer ska vara så fina i kanten? Vem fan kom på den idén? Rapar man framför sina manliga kompisar så klassas man antingen som;
a) den största mannen som vandrar på denna jord
b) som den äckligaste tjejen som aldrig mer kommer att få ligga
Skulle vi lägga av en fis skulle killen i fråga ta livet av sig. Mer eller mindre i alla fall. Han skulle bli den som aldrig mer ligger, för han skulle aldrig mer kunna kolla på en tjej. Undra vad som kommer hända med världens killar när de inser att vi faktiskt bajsar, trots att vi är tjejer.

Jag vågar inte ens läsa igenom vad jag precis skrev. Jag såg bara ordet bajs i min sista mening, mer än så behöver jag nog inte se. Det var inte meningen att glida in på ämnet, jag ville ju bara säga att jag är mätt och helst av allt skulle vilja rapa sådär ljudligt högt. Nästan så väggarna skakar, om ni förstår.

Jag bjuder på lite bilder och därefter säger jag och bloggen godnatt!

  




See ya <3


På jobbet oså

Enough vinterjävel, jag känner inte mina fötter och jag kör bil med vantar. Samtidigt försöker jag lura mig själv att det nästan är vår genom att dra på mig ett par glassiga solglasögon så fort jag får syn på solen. Steget till vårjackan försökte jag ta och det hela slutade med en dunderförkylning. Rätt sjukt egentligen att man går och längtar till den där förbannade sommaren. Trots att vi bara har 1 månad sommar (om ens det) i Sverige. Tekniskt sett är vi rätt patetiska då vi 11 av 12 månader bara går runt och längtar. Satt och läste någon insändare om hur man suger av killar på allra bästa sätt. Då hade personen i fråga skrivit att man ska göra som man gör när man suger klubba. Sedan kom en närmare beskrivning om finslipade tips och råd. Då har en läsare kommenterat detta och svarat "Amen, jag tuggar alltid på mina klubbor .. fast jag har hört att man inte ska använda sig av tänder. Du nämner dock inte detta i din och jag undrar ..".. YOU THINK!? Hur fan skulle du känna om jag gick ner och försökte slipa mina tänder mot ditt underliv..??!!? Ibland vet man faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. Det värsta är att jag tror dessa människor är seriösa med sina frågor. Jag menar, nästa spalt handlade om man kunde bli gravid eller inte, för att killen hade kommit i munnen på tjejen? Detta är väl inte helt omöjligt om man nu har en livmoder i halsen. Låt oss bara hoppas att ingen människa tvingas gå runt med sin livmoder där. Nu känner jag att jag mest sitter och svamlar. Jag skulle faktiskt säga något mer viktigt än detta, men det glömdes liksom bort på vägen. Får återkomma. Ciao!

Dag 5 - Vad är kärlek?

Alltså, djupa frågor må jag säga. Hela den här dag1, dag2-grejjen får mig att känna mig som att jag sitter vid skolbänken igen. Man måste verkligen tänka så det knakar. Dessutom ska man lyckas få ner det i form av ord. Inte det lättaste om ni frågar mig. Kärlek. Hmpf, det är inget man kan sätta fingret på. Jag vet inte vad det är. Det bara är. En känsla, en trygghet, en längtan, en strävan och det där lilla extra som behövs i tillvaron .. eller varför inte livets stora gåta?

Oftast tänker man väl tjej-kille-kärlek när man hör ordet kärlek. Automatiskt så kopplar man väl det så? Då blir nästan ordet lite negativt, ni vet.. kärlek börjar alltid med bråk (slutar alltid i kaos). Kärlek gör ont. Det har vi väl alla lärt oss..
Skillnaden på min mamma och en pojkvän är väl bara den att min mamma är bunden till att älska mig, oavsett vilka dumheter jag har för mig. Hon kan liksom inte bara dumpa mig och säga "dra åt helvete". Kan kan hon väl, man ska aldrig säga aldrig. Men ni förstår poängen.

Jag vet inte ens vad jag pratar om längre? Vi sammanfattar det hela med; Kärlek är bra så länge den inte tar slut. Den är som bäst när båda parter känner likadant (samma mängd kärlek, samma typ av kärlek etc etc..). Öh, ja justja, precis så.

Kärlek är när klockan slår 00:00 och lönen plötsligt finns på kontot.


Hej kära dagbok!

Ironin flödar. Jag är så less på det mesta så jag kan enbart skratta det rakt upp i ansiktet. MAHAHAHA!!!!

Killen som kom galopperandes på en hästpinne fick mig att le idag. Vid Petterboda ser jag honom komma springandes emot bussen. Då vill jag påpeka att han sprang som att hästen galopperade och inte som en annan människa springer när man håller på att missa bussen. Han kom på, fortfarande med hästen mellan benen. Där satt han, klappade lite på den, skrattade. Jag hoppas för hans skull att detta var en engångsgrej..

Juste, vi har ju vår älskade praktikant också. Hon är väldigt speciell, nästan som ICA-Jerry. Hon är bisexuell fick jag reda på idag, och då får man tydligen leka med massa tjejer samtidigt som man har pojkvän. Fair enough? Jag ska också bli bisexuellt om man inte behöver hålla sig till regelboken då. Här har jag gått runt och trott att otrohet är otrohet. Förresten, sa jag att hon var lite speciell? Hon är en sån där som det inte finns någon benämning på. Hon är inte efter, men hon är inte helt på topp heller. Det är nog inget fel på henne egentligen, men något står inte rätt till. Hon vill ju bara väl och är verkligen asgullig.
Hon är rätt stor också, så hon har inte ens fått arbetsbyxor för att det inte fanns hennes storlek. Hur elakt är inte det? Tillåt mig att småle åtminstone? Snällarååå

Ni ska få ett tips av mig; Ta inte på er gummistövlar när det är såhär kallt ute. Man tappar nästan fötterna på vägen!!

Nu ska jag skutta in i duschen och förbereda mig för min skype-date. Dvs kläder av, på med leendet och så kör vi!

<3 Love ya

 

 


Österrrrich

Hemkommen från Österrike, som förövrigt var grymt! Vi drack öl, sjöng kareoke och shoppade som aldrig förr. Jag njöt för varje andetag. Jag tjöt för varje steg. Mina fötter fanns inte efter en vecka i klackar och milslånga shoppingturer.

Bilderna får tala för sig själva. Jag har aldrig sagt att jag är frisk, så ställ inga följdfrågor är ni snälla.




















Dags att ta tag i det här med pluggandet innan klockan blir alltför mycket. Jag avslutar med en låt ni borde överväga att lyssna på. Faktiskt.

Godnatt

P.S. Jag saknar dej, jag saknar dej, jag saknar dej.

Hurricane - 30 seconds to Mars

Österrike nästa

Efter en lång och jobbig helg ute på Lillsved så är jag nu licensierad på trampett. Det har varit sjukt kul tack vare mina kollegor. Jag är nästan säker på att träningsverken i magen kommer från allt skrattande, och inte från passandet. Jag lyckades i alla fall inte skada någon gymnast, det skötte de andra rätt bra.

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg innan jag måste fortsätta packa. Väskan står där, halvtom och stirrar på mig som om jag vore dum. Det är inte så långt kvar tills jag måste bege mig och jag har varken packat klart eller ens gjort mig till människa (ni vet, smink, hår .. kläder!?).

Ni får ha det så himla bra här hemma i dessa minus 16. Gör inget dumt när jag är borta och ni kan väl försöka få bort lite av snön tills det att jag kommer hem?





Love ya!


Dag 4 - Vad bjuder jag på för mat?

Justee, jag visste väl att det var något jag hade glömt. Det är sånt som händer när man lider av fiskminne. Jag höll ju på med det här "dag 1, 2 osv". Det var ju vääldigt länge sedan och jag kom på varför. FÖR JAG LAGAR INTE MAT. Jag vet knappt vad en spis är, och är det något jag är duktig på så är det att bränna maten. Inte ens min egen mamma vill ha mig i köket? Hon brukar be mig gå och göra något annan liksom. Tack för den!?

Här får ni lite bilder, ni får gissa själva vad mina avancerade frukostar innehåller. Enjoy!!

 


(Pasta med championer, fläskfilé, gräddsås med lite philadelphia i)

Btw, man känner sig jävligt mobbad när man sitter och fotar det man ska äta? Det var nog första och sista gången ni ser den sidan av mig.

Snööö

Jag gick i ide när jag hörde att det skulle komma mer snö. Jag skyller därför min dåliga uppdatering på snön. Precis som alla andra skyller allt på SL. Kan folk bara hålla käften? Och sluta gnäll på plogbilarna. De jobbar ju arslet av sig för fan. Eller lite får man väl klaga på dem, åtminstone när man håller på att bli överkörd. Han var helt vild. Jag blev rädd, hoppade in i en snödriva för att rädda mina fossingar. Går ut i tron om att allt är lugn. Då kommer han igen, i en jävla fart. Precis som att han åkt tillbaka för att verkligen satsa allt på att klubba ner mig med det där stora gapet. Jag sprang hem och där stannade jag.

Innan denna traumatiska upplevelse ägde rum så kan jag ju meddela att jag trotsade vädret rejält. Jag hade ett möte som jag var tvungen att gå på, jätteviktigt sådant. Så jag lyckades lifta med min kompis bror och fick därmed åka in 2 timmar tidigare än jag egentligen hade planerat. Tur va väl det, marginalen blev nämligen 20 minuter. De släppte mig ungefär vid gullmars. Det som vanligtvis är en promenad på 7 minuter blev nu 37. Jag såg ut som en snögubbe när jag stod på gullmars och beställde min kaffe. De skrattade bara åt mig och önskade mig lycka till. Tunnelbanan strulade och jag hade bestämt mig för att gå till Slussen. Jag hade ju musik och var klädd för att åka pulka en hel dag, alltså borde det gå som en dans?. Där hade jag jättefel. Väl på skanstullbron höll jag seriöst på att blåsa i vattnet. Därefter blev det tunnelbana för min del, det tog ju dock längre tid än om jag hade gått. Hemfärden tog ett bra tag, men jag kom tillslut hem. Där kan jag ju inflika med att det var då jag nästan blev överkörd av traktorn.

Nu ska jag göra mig iordning för att fira Kimpo som fyllt år. Sedan blir det väl sängen rätt tidigt då jag ska på kurs längst ut på Värmdö imorgon. Önska mig lycka till att jag överlever bilfärden dit ut, det lär ju bli allt annat än lätt. Sedan åker jag till Österrike, men jag ska försöka slänga in ett inlägg innan jag åker!


 


<3

Ett till erkännande

Jag är en hemsk människa. Vi kom igår fram till att jag utvecklats till ett monster. Jag har lovat personen i fråga att hitta tillbaka till mig själv. Det här är inte acceptabelt längre. Har väl egentligen aldrig varit, men nu gick jag för långt.
Jag är hemskt ledsen för det. Jag hoppas du kan förlåta mig. Jag vill inte förlora dig, det är absolut det sista jag vill. Förstår inte riktigt vad jag tänkte med.. Problemet är att när saker och ting känns för långt bort så kan jag inte riktigt förstår mig på dem. Det tas liksom inte med i beräkningen och då händer dumma saker.
Jag vill inte såra dig, jag vill bara att allt ska vara bra. Men i väntan på att få svar på om det ens kommer att bli bra.. så är jag rätt duktig på att trassla till det liiiiite till sådär.
Känns som en vardag i mitt liv nu för tiden. Men som sagt, från och med igår så ska det bli ändring på det här. Jag lovar.



Jag älskar dig med underbara vän.

Och dig saknar jag så det gör ont och vet inte om jag kan gottgöra dig för det jag gjort.
Tror aldrig jag varit så arg på mig själv som jag är nu.
Jag vet att förlåt inte räcker, men det är en bit på vägen.
Förlåt, förlåt förlåt.... :(



Erkännande

Jag har en sak att erkänna..
Jag blev medlem på unibet.. ni vet, bara på skoj. Satte in 100:-. Den 100-lappen är nu 800.
Livsfarligt.
Så dagen jag seriöst blir gambler och fuckar upp hela mitt liv.
Kan ni snälla lova att ni ger mig en fet käftsmäll och avsluta kontot?
Tack på förhand

// Din son mårten

P.S. Ja, det var allt jag hade på hjärtat för idag. Jag är slut i huvudet. Dock ska jag sätta mig och plugga lite matte nu innan jag får krypa ned i min varma säng. Jag har börjat ställa min dator i sängen en timme innan jag ska sova. Det är nog inte jättebra, den lär ju explodera så småningom. Men varmt i sängen blir det i alla fall.

Jag har kommit på att jag är rätt duktig på att skriva en lång historia av ingenting. Seriöst? Det är precis som när min käft börjar gå. Man får liksom inte riktigt tyst på den. Inte för att det som kommer ut är viktigt eller sammanhängande. Men det är ord som gör tillvaron lite roligare. Förstå och leva med pinsam tystnad hela tiden? Problemet är bara att jag knappt hinner andas mellan meningarna. Men jag jobbar på det, lovar!!

Natti, <3

CarroL <3

Men grattis rååååh!!
CarroL fyller tant idag. Eller igår blir det ju faktiskt. Vi va där och åt kärleksmums nyss. Taggade inför lördag. Herreguud. Jag kan knappt sova för att jag är så taggad. Kommer bli grymt!! Ah, dör. Måste tagga ner lite, det här är inte ok. Sitter och lyssnar på Swedish House Maffia och vill bara dansa.

Jag har kommit på en asbra present. Jag ska bara hitta en lucka i mitt schema för att införskaffa mig detta.
Skulle ju även behöva hitta något att ha på mig. I värsta fall blir det naket på lördag. Kanske lika bra att sikta in sig på naket. Slipper man åtminstone slösa pengar på kläder. Och man slipper desutom springa omkring i högklackat och leka bambi. Höll på att slå ihjäl mig ikväll med uggsisar på fossingarna. Vill inte ens tänka tanken på klackar och alkohol i en såndär fin kombination tillsammans med is. Hur ska detta gå? Klackar med dubbar borde man göra. Aa, det borde man tamejfan!!

Nejmen godnatt nu, på riktigt. Godnatt.


Vill bara säga att jag lever!

Man skulle kunna tro att jag har gått och dött. Men det har jag inte.
Sådär, då vet ni det. Vad skönt!

Just nu är jag inne i en sån där period där allt bara flyter på. Inte menat att det går bra, utan snarare att man bara gör det man ska, period. Trots en massa roligheter så är vardagen detsamma liksom. Jag känner inte, jag bara går runt och är. Känslomässigt så har det här året varit det värsta jag varit med om. Jag tror det är därför jag på något vänster lyckats stänga av känslorna. Inte helt, för det går ju inte. Men ni vet när man inte ens har ork att bry sig, ork att vara ledsen. Man bara tar en kaka, äter den och sen känner man inget mer förutom den goda smaken - resten är bara en suddig röra. Det känns just nu som att jag kommer explodera förr eller senare. Men tills dess nöjer jag mig med mina kakor.

Jag saknar dig så det gör ont. Jag mår seriöst illa för att det gör så ont. Jag vill inte känna såhär och jag vet inte vad fan jag ska göra. Ibland känner jag bara att jag vill ge upp. Jag vill sluta hoppas och komma tillbaka till verkligheten. Det är lättare sagt än gjort, men såhär kan jag inte gå runt. Jag lever inte, jag är inte där.
Samtidigt så skulle jag göra allt för att få det som det var innan du åkte. Jag vet liksom inte vart du står i frågan. Jag vill inte gå runt och kämpa, hoppas och verkligen försöka .. om du inte vill att jag ska göra det. Jag var så säker kvällen du åkte. Tvivlade inte en sekund. Nu tvivlar jag hela tiden, och det är det enda jag gör. Din röst och dina ord kan få mig att leva i någon minut. Men så fort du lagt på är det som att samtalet inte ens ägt rumt.

Jag håller mig borta ett tag. Någon vecka eller så.
Bara för att försöka hitta tillbaka till verkligheten.
Jag vet inte om jag gör rätt eller fel.
Jag vet inte vad du vill att jag ska göra
Men jag vet att jag inte orkar.
Förlåt, eller varsågod.

RSS 2.0