TesseLito

Man skulle kunna tro att jag har gått och dött. Men det har jag inte.
Sådär, då vet ni det. Vad skönt!

Just nu är jag inne i en sån där period där allt bara flyter på. Inte menat att det går bra, utan snarare att man bara gör det man ska, period. Trots en massa roligheter så är vardagen detsamma liksom. Jag känner inte, jag bara går runt och är. Känslomässigt så har det här året varit det värsta jag varit med om. Jag tror det är därför jag på något vänster lyckats stänga av känslorna. Inte helt, för det går ju inte. Men ni vet när man inte ens har ork att bry sig, ork att vara ledsen. Man bara tar en kaka, äter den och sen känner man inget mer förutom den goda smaken - resten är bara en suddig röra. Det känns just nu som att jag kommer explodera förr eller senare. Men tills dess nöjer jag mig med mina kakor.

Jag saknar dig så det gör ont. Jag mår seriöst illa för att det gör så ont. Jag vill inte känna såhär och jag vet inte vad fan jag ska göra. Ibland känner jag bara att jag vill ge upp. Jag vill sluta hoppas och komma tillbaka till verkligheten. Det är lättare sagt än gjort, men såhär kan jag inte gå runt. Jag lever inte, jag är inte där.
Samtidigt så skulle jag göra allt för att få det som det var innan du åkte. Jag vet liksom inte vart du står i frågan. Jag vill inte gå runt och kämpa, hoppas och verkligen försöka .. om du inte vill att jag ska göra det. Jag var så säker kvällen du åkte. Tvivlade inte en sekund. Nu tvivlar jag hela tiden, och det är det enda jag gör. Din röst och dina ord kan få mig att leva i någon minut. Men så fort du lagt på är det som att samtalet inte ens ägt rumt.

Jag håller mig borta ett tag. Någon vecka eller så.
Bara för att försöka hitta tillbaka till verkligheten.
Jag vet inte om jag gör rätt eller fel.
Jag vet inte vad du vill att jag ska göra
Men jag vet att jag inte orkar.
Förlåt, eller varsågod.