3. - Mina föräldrar
Vart börjar man i ett sånt här inlägg? Det känns som att ligga med särade ben hos gynekolog-tanten.
Jag har ingenting positivt att säga om honom. För mig är "pappa" endast ett ord, ingenting annat. Jag har hatat honom så länge jag kan minnas och som 3åring bad jag min mamma flytta ifrån honom utan att ens veta vad flytta isär betyder.
Han har något allvarligt fel och min största rädsla är att en dag bli som honom. Han har aldrig funnits där, han har aldrig tagit hand om mig. Vi har aldrig gjort pappa-dotter saker tillsammans. Aldrig. Enda gången han öppnar käften till mig är när jag gjort något fel. Vilken i hans ögon händer hela tiden, dygnet runt. Säkert även när jag sover. Jag kan inte minnas en enda snäll kommentar jag fått från honom, han var aldrig nöjd. Trots MVG:n, guldmedaljer, körkort vid 18års ålder etc etc. Inte ens ett leende. Ingenting.
Ibland önskar jag att han hade slagit sönder mig. Då hade han åtminstone försvunnit från mitt liv, De hade tagit mig ifrån honom. Ett blåmärke syns ett tag. Det gör ont. Det försvinner. Det du har gjort mot mig är fan så mycket värre. Det tycks aldrig försvinna, även fast det inte syns. Du har klöst mitt hjärta med dina tånaglar och nu bär jag omkring på ett stort ärr inombords. Jag bad aldrig om att få ha dig som pappa, men du bad om ett barn. Hur kan du vilja ha ett barn så mycket för att sedan blunda när jag växer upp? Du vet ingenting om mig och mitt liv. Det tråkigaste är nog att du inte ens verkar bry dig.
Du sa en gång att du älskar mig, men att du har svårt för att visa känslor. Jag tror inte ett ord på vad du säger, hör du det? Ingen normal själ skulle utsätta någon för det här. Jag skulle inte ens önska min värsta fiende detta. Du är ett monster,
Jag tycker så synd om dig, fast jag egentligen inte vill känna något alls för dig. Den dagen du försvinner från mitt liv kommer jag vara lyckligast i världen. Vem tänker så om sin egen pappa? Gör det mig till en ond människa eller har du förstört mig?
End of story
Min mamma är den bästa, det finns inte så mycket mer att säga?
Hon var den som alltid fanns vid min sida. Hon var den som hämtade och lämnade mig från träningar. Hon var den som fick träsmak i baken efter en hel helg med tävlingar. Hon var den som åkte hem från jobbet för att jag var ledsen. Hon var den som bar mig till skolan när jag hoppade på kryckor och inte orkade hoppa hela vägen. Hon var den som höll min hand när jag var ledsen.
Du betyder allt för mig
Utan dig vill jag inte leva
Jag Älskar Dig
