Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!!!!
Ni vet känslan med en stor klump i magen som håller på att explodera. Man mår nästan illa för att det gör så ont? Jag har varit en vandrande fontän, bokstavligt talat. Jag blir nästan rädd för mig själv, vad fan hände? Jag hade ju kontroll på situationen liksom. Just nu är jag återigen på bristningsgränsen. Man kan tycka att jag borde vara uttorkad och ha vätskebrist vid det här laget, men jag tycks ha massor med vatten kvar i kroppen - speciellt i tårkanalen. Det är bara timmar kvar innan jag kommer ligga hemma i min säng och gråta som ett litet barn..
Det gör så fruktansvärt ont, jag vill inte vara med längre. Tänk om man kunde ta en alvedon och allt blev bra för stunden. Då skulle jag ta en alvedon dagligen, tills den dagen du kommer tillbaka till Sverige. Fan, jag saknar dig redan.
5 ½ timme kvar. Skjut mig, snälla?
Kommentarer
Trackback