Ben & Jerrys
Återigen satte jag mig i bilen, rutorna nere och hög musik strömmandes ur högtalarna. Mamma och jag tyckte att vi förtjänade varsin glass då vädret var så fint. Så det blev Ben & Jerrys i solen. Vågade mig även på skinnjackan. Vilken härlig och underbar dag!! Kirrade en fluga till grabbkvällen också, oj så fin jag kommer bli. Var även och invigde vår nya gymnastikhall. Den. Är. Underbar.
Jag försöker komma på ett sätt att bli miljonär på. Började lägga tassarna på tangentbordet för att skapa mig ett konto på Unibet. Lekte med en 100-lapp och lyckades ta mig upp till 2000. Problemet där är ju att man vet att det kommer en vändning - och oftast varar vändningen neråt längre. Mycket riktigt, så nu är jag nere på 0 igen. Genom uteslutningsmetoden ska jag försöka komma fram till en lösning på mitt "-jag-vill-bli-miljonär-NU"-syndrom . Vi kan härmed utesluta Unibet i alla fall!
Jag kikade in på min stuckintexas.blogg.se för att kolla om den fanns kvar. Började läsa lite och kom sedan på mig själv med tårar i ögonen. Jag trodde inte det var möjligt att sakna något så mycket. Jag kunde inte läsa vidare. Jag vill tillbaka mer och mer för varje dag som går. Den känslan blev om möjligt ännu starkare när jag fick syn på min gamla blogg. Livet i USA kommer jag aldrig få uppleva igen, inte på samma sätt. Det är nog det som gör ont.
Är det någon som är expert på att göra bra minnen till smärta så är det jag. Jag är som en livs levande converter. Isåfall vill man ju hellre vara en converter åt andra hållet. Eller egentligen vill man väl inte ens vara en convertet. Man kanske bara ska lära sig att leva med minnena, inte sitta och längta tillbaka i hopp om att man tillslut ska ta sig in i minnet och leva om på nytt. Vad hjälper det att åma sig över något som inte finns kvar? Just precis Terese, sluta vara så trög och lär dig förstå att minnen är minnen av en anledning. Let go liksom ba, amen duurååh!!
Tjingeling <3
Jag försöker komma på ett sätt att bli miljonär på. Började lägga tassarna på tangentbordet för att skapa mig ett konto på Unibet. Lekte med en 100-lapp och lyckades ta mig upp till 2000. Problemet där är ju att man vet att det kommer en vändning - och oftast varar vändningen neråt längre. Mycket riktigt, så nu är jag nere på 0 igen. Genom uteslutningsmetoden ska jag försöka komma fram till en lösning på mitt "-jag-vill-bli-miljonär-NU"-syndrom . Vi kan härmed utesluta Unibet i alla fall!
Jag kikade in på min stuckintexas.blogg.se för att kolla om den fanns kvar. Började läsa lite och kom sedan på mig själv med tårar i ögonen. Jag trodde inte det var möjligt att sakna något så mycket. Jag kunde inte läsa vidare. Jag vill tillbaka mer och mer för varje dag som går. Den känslan blev om möjligt ännu starkare när jag fick syn på min gamla blogg. Livet i USA kommer jag aldrig få uppleva igen, inte på samma sätt. Det är nog det som gör ont.
Är det någon som är expert på att göra bra minnen till smärta så är det jag. Jag är som en livs levande converter. Isåfall vill man ju hellre vara en converter åt andra hållet. Eller egentligen vill man väl inte ens vara en convertet. Man kanske bara ska lära sig att leva med minnena, inte sitta och längta tillbaka i hopp om att man tillslut ska ta sig in i minnet och leva om på nytt. Vad hjälper det att åma sig över något som inte finns kvar? Just precis Terese, sluta vara så trög och lär dig förstå att minnen är minnen av en anledning. Let go liksom ba, amen duurååh!!
Tjingeling <3
Kommentarer
Trackback
