TesseLito

Jag öppnade mailen ett flertal gånger. Gjorde ett försök till att få ihop något. Tillslut kändes vad som helst bra, bara det var något. Ska jag slå till på charm eller ska jag vara professionell? Och hur fan sticker man ut, vad avgör att man inte blir någon i mängden? Hur man än vänder och vrider på det så låter det enformigt, klyschigt och framförallt töntigt. Fan vad liten man blir på det där pappret. Jag pratar CV om ni tappade bort er i mina tankar. Nu är det gjort. Jag vågar inte ens läsa igenom mitt personliga brev, men jag hoppas att åtminstone de vågar.

Nu ska jag drömma mig bort en stund, njuta av den lilla skönhetssömn som erbjuds och sedan ska jag upp. Det står jobb, långlunch med mamma och piercing i örat på schemat. Det står även TRÖTT i pannan redan nu.

Skyller detta på min Facebook-pojkvän vid namn David. Han lurade ut mig mitt i natten för ett hej. Det blev ju inte bara ett hej så nu sitter jag här och har mer ångest än någonsin inför uppgången imorgonbitti.

Min nattbön går till Djurgården, låt de spöa Norrland imorgon. Snälla snälla snälla. Det här gör mig frustrerad, jag kan inte fokusera och jag kan heller inte kolla på matchen för då mår jag bara dåligt. Dumt. Väldigt.

Over and Out!