Kära bloggen
Hej!
Jag tänker inte skriva mer om djurgårdsmatchen än att det var en äckligt bra match. Jag befann mig på jobbet och fick sms-uppdateringar av mamma. Jag höll bokstavligt talat på att skita på mig. Det var inte ens kul. Jag tror aldrig klockan har gått så långsamt som när jag fick reda på att det blev sudden. Så från och med nu ska jag aldrig mer klaga på att jag har långtråkigt på jobbet! Period.
Jag kommer vara lite tråkig och faktiskt säga godnatt redan nu. Jag är helt slut då jag inte får så mycket sömn på kvällarna. Skyller allt detta på mitt envisa öra. Med andra ord är vi fortfarande ovänner. Jag hoppas på att få lite mer sömn i natt, men det där örat är väldigt krävande må jag säga. Han vill ha all uppmärksamhet, helst hela tiden. Mutar man med alvedon så dröjer det inte länge förrän han tigger om all uppmärksamhet snart igen. Idag slog jag till honom (det var självklart inte med flit) och det kändes faktiskt bra. Inte just då, för helvete vad ont det gjorde. Men bortsätt från det onda så var det skönt. Det kändes liksom som att han gjort sig förtjänt av det. Tyvärr hänger ju mitt öra ihop med min känsel så tekniskt sett fick jag inte ut speciellt mycket av det där slaget.
Juste, lingon filmen igår var faktiskt bra. Det blev lite blandade känslor och tyvärr var det svårt att hålla sig för garv under vissa scener. Så man satt typ och skrattade samtidigt som några tårar trillade ned längst kinden. Sedan hade vi några som hade hamnat totalt fel. En brud som satt och asgarvade filmen igenom, sådär högt så man bara ville lappa till henne. Och sedan hade vi tanten som satt och lackade på alla som skrattade åt de utvecklingsstörda. På ett sätt kan man ju förstå henne, men samtidigt så är nog syftet med filmen att vi ska ha roligt. Åt dem. Precis som att vi har roligt åt "normala" människor i andra filmer.
På tal om normal. Vi hade en vild diskussion i morse om vad som faktiskt är normalt. Vem bestämmer att vi är normala? Vem säger att något är normalt? Om majoriteten skulle springa omkring och vara vad vi kallar efterblivna, skulle det klassas som normalt och de "normala" idag skulle istället vara onormala?
Sug på den ni, så ska jag krypa ned i sängen och ha filmmys.
Jag tänker inte skriva mer om djurgårdsmatchen än att det var en äckligt bra match. Jag befann mig på jobbet och fick sms-uppdateringar av mamma. Jag höll bokstavligt talat på att skita på mig. Det var inte ens kul. Jag tror aldrig klockan har gått så långsamt som när jag fick reda på att det blev sudden. Så från och med nu ska jag aldrig mer klaga på att jag har långtråkigt på jobbet! Period.
Jag kommer vara lite tråkig och faktiskt säga godnatt redan nu. Jag är helt slut då jag inte får så mycket sömn på kvällarna. Skyller allt detta på mitt envisa öra. Med andra ord är vi fortfarande ovänner. Jag hoppas på att få lite mer sömn i natt, men det där örat är väldigt krävande må jag säga. Han vill ha all uppmärksamhet, helst hela tiden. Mutar man med alvedon så dröjer det inte länge förrän han tigger om all uppmärksamhet snart igen. Idag slog jag till honom (det var självklart inte med flit) och det kändes faktiskt bra. Inte just då, för helvete vad ont det gjorde. Men bortsätt från det onda så var det skönt. Det kändes liksom som att han gjort sig förtjänt av det. Tyvärr hänger ju mitt öra ihop med min känsel så tekniskt sett fick jag inte ut speciellt mycket av det där slaget.
Juste, lingon filmen igår var faktiskt bra. Det blev lite blandade känslor och tyvärr var det svårt att hålla sig för garv under vissa scener. Så man satt typ och skrattade samtidigt som några tårar trillade ned längst kinden. Sedan hade vi några som hade hamnat totalt fel. En brud som satt och asgarvade filmen igenom, sådär högt så man bara ville lappa till henne. Och sedan hade vi tanten som satt och lackade på alla som skrattade åt de utvecklingsstörda. På ett sätt kan man ju förstå henne, men samtidigt så är nog syftet med filmen att vi ska ha roligt. Åt dem. Precis som att vi har roligt åt "normala" människor i andra filmer.
På tal om normal. Vi hade en vild diskussion i morse om vad som faktiskt är normalt. Vem bestämmer att vi är normala? Vem säger att något är normalt? Om majoriteten skulle springa omkring och vara vad vi kallar efterblivna, skulle det klassas som normalt och de "normala" idag skulle istället vara onormala?
Sug på den ni, så ska jag krypa ned i sängen och ha filmmys.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Duktigt söt till vänster! :)
Trackback
