Tidsoptimist var det ja..

Ni vet när man är sådär riktigt stressad för något, man bara måste hinna i tid. Det må vara jobbet, affären eller helt enkelt ett möte med en vän. Allt går enligt planen tills man stöter på en skruttig människa som sakta masar sig framåt där ute. Alltid lyckas denne befinna sig på olägliga platser, vare sig det är gåendes eller i trafiken. Man kan bli ståendes vid ett övergångsställe i en evighet medan den gamle traskar över. Personen i fråga lyckas precis få över tånageln och därmed är det bara att snällt sitta och vänta. Det hinner bli rött för oss bilister två gånger om - och detta händer alltid när det absolut inte får hända.

De är inte bara ett stort hinder ute i trafiken, utan utgör även en förstoppning av flödet inne i köpcentrum. Trots att pensionärer har hela dagen på sig att införskaffa sig det som behövs så tar de sig friheten att beblanda sig med oss unga, stressade och framförallt arbetande människor. De måste ju tycka det är minst lika irriterande då vi inte agerar överdrivet trevligt vid stress. Jag har tänkt mycket på det här och kommit fram till ett enda svar på detta fenomen; De har troligtvis påbörjat sin färd tidigt på morgonen men inte kommit på plats förrän lagom när vi slutar jobbet.

Lösning?
Tycker vi ger de gamla ett eget "körfält" även i gående tillstånd, där kan de hålla till och ta den tid de behöver. Varför inte trycka på en LGF-skylt på baken så man vet när faran är nära? Fast i det här fallet blir det väl en LGP-skylt (Långsamtgående Pensionär). De borde även få en egen kassa inne på mataffären då jag även upptäckt att de inte har så lätt för sig vad gäller koder, tryckningar och förståelse.

För det mesta älskar jag er gamlingar, men jag har lite svårt för er vid stress då ni har en tendens att skapa något av en förstoppande känsla. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0