TesseLito

Ledighet kan vara det bästa, även om jag måste erkänna att jag klättrar lite på väggarna ibland. Igår hade vi glöggkväll hemma hos mig några tjejer, superlyckat och väldigt mysigt. Även om vi kan konstatera att varken glögg eller julmust var min grej. Målet är att jag ska lära mig till den dagen jag blir 30. Wish me luck.

 

Idag har varit en riktig soffdag tack vare att min pojkvän övergav mig. Han tyckte det var bra att spendera vår gemensamma lediga dag med sina vänner och julklappsshopping istället för med mig. Jag hade istället tagit för givet att vi skulle leka i snön eftersom vi rätt sällan är lediga samtidigt. Men nejnej, det gick fetbort. Det blev jag och OTH istället .. En riktig dumkorv är vad han är!

 

Nu sitter jag här med min mamma, jag ska bjuda henne på middag och vi ska ha Twilight-maraton. Tanken är att vi ska se den sista på bio nu i mellandagarna, men vi båda har noll koll på vilka filmer vi faktiskt sett. Så här sitter vi med en massa levande ljus, snygga vampyrer och varulvar på tven och snart ligger en stekt firre på bordet. Yum.

 

Kisses and a lot of love, <3

Igår förlorade vi en väldigt fin tjej, Mikaela. Troligtvis den största glädjespridaren på denna jord. Jag finner två ord.. Orättvist. Ofattbart.

 

Igår stannade mitt hjärta för en stund. En brännande känsla plågade mitt bröst och jag blev först arg. Trodde det var ett skämt, att folk börjat skriva vila i frid på hennes facebook. Tidigare hade jag sett hur någon lagt upp länken om en kvinna som dött just där de befann sig. Texten under löd "lever ni!!!?!!!?". Inte tar man det ordagrant. Därefter strömmade fina meddelanden in och tårarna gick inte längre att kontrollera. Lavinen i Schweiz tog hennes liv. För tidigt. Alla minnen flög förbi och någonstans kan jag inte förstå. Jag vill inte förstå.

 

Mikaela och jag tränade gymnastik ihop och jag har en hel del roliga minnen med henne. Det var blod, svett och tårar under en period. Det var tävlingar och glädje. Rosapantern-friståendet. Portugal. Det var bulan, den största jag någonsin skådat - för att vi ville leka lite i snön. Det har varit halkbanan tillsammans. Framförallt har det varit glädje till max.

 

Tänk att något du älskade, kunde gå så fel..

Vila i frid, fina du. Alla tankar går till din familj.

Du behövs ju här.... Fan :(

 

Det var länge sedan jag sov såhär mycket. I onsdags efter tentan åkte jag raka vägen hem och sov.. i tre timmar. Isch. Efter jobbet däckade jag och skulle upp runt 8 dagen efter för att plugga. Trodde jag i alla fall. Vaknar och mår skit, svettig som om jag varit och tränat och luktar allmänt illa. Screw plugget, jag sover. Vaknar vid halv 12, går ned och lägger mig i soffan. För att sedan sova till 3. Imorse försov jag mig, hade 20 minuter på mig. Förvirrad och allmänt svettig (igen) springer jag omkring och vet knappt vart jag ska ta vägen. Cred till mig, jag hann. Köpte med mig frukost till lektionen och myste ned mig i min tjocka jacka. Grupparbetet gick fort eftersom vi är ett supergäng. Vi gick och fikade och äntligen fick jag min lussebulle som jag tjajat hela morgonen om. Det låter som att jag inte ätit en enda lussebulle i år, men så är det inte. Varje gång jag jobbar trycker jag i mig minst två.. 

 

Nu är jag hemma igen, ligger i soffan och ska sova lite till. Fyfan för att vara sjuk. Visst kan man må dåligt, men den här tröttheten är skrämmande. Jag kan knappt tänka och gör allmänt konstiga saker. Som att ta tvål på tandborsten. Ställer in brödet i kylen. Försöker koka kaffe genom att ställa en kanna med vatten där kaffet skulle kommit ut och man hällde i vattnet i kaffekokaren istället. Stoppar i laddaren i datorn men inte i väggen, och blir skitförbannad när datorn dör!? Ni förstår.. jag har det inte lätt just nu.

 

Ingen bild får ni heller för det orkar jag inte. Tycker jag var duktig nog som tänkte på er när jag egentligen bara vill sova.

 

Puss & Kraaaam

/ Feberfia

Hola! Como Estas?

Jag har varit begravd under böcker de senaste dagarna, vilket jag varnade er för. Nu återstår bara en tenta och en inlämningsuppgift, sen tar jag jullov. Välbehövt vill jag lova.

 

Idag har jag seriöst lyckats springa in i allt och alla känns det som. Redan på tunnelbanan började mardrömmen. Social som man är med musik i öronen och tentapapper upptryckta i nyllet, varken ser eller hör man. Imorse kan jag säga att det var tur, det var ingen jag vill träffa. Strax därefter får jag en vante i ansiktet, mitt emot sitter en gammal arbetskollega, som uppenbarligen suttit där ett bra tag.

 

In på provet, stirrar förargat på tentan och får lite smått panik. Plan A - skriv bara terese och hoppas på att läraren blandar ihop alla våra prov (vi är 3 st terese). Snabbt, hoppa över til plan B - skriv istället så mycket som du bara kan, onödiga, tråkiga saker, så att läraren inte orkar läsa igenom exakt allt och bara ger dig lite gratispoäng för att slippa skiten. Awesome, där har vi det. Kör! Det är nog första gången som jag faktiskt kände att jag inte vet om jag svarat på frågan. Konstiga jävla formuleringar, och ett osammanhängande svar - jullov snart sa vi va? Jag älskar att hela klassen hade exakt samma känsla, är det oss det är fel på eller är det läraren som är kass? Hmpf.

 

Hem, på bussen möter jag en spillevink jag mer en gärna sitter och snackar skit med. Av i centrum, hämta linser (YES, älskar att lägga pengar på min dåliga syn. Tack mamma och pappa.). Springer ut, rakt in en person som jag har .. låt oss säga, komplicerat förflutet med. Fick ett hej, mitt svar var en förvånad min och ett höjt ögonbryn. Sätt dig på bussen och blunda, det där hände inte. Så, skitbra. Då hoppar en nuvarande kollega på och man tvingas kallprata fast man egentligen bara vill trycka in hela mackan som ligger i påsen och väntar på att bli uppäten. Väl hemma låste jag in mig, kröp ned i soffan och sov i några timmar. Nu har jag jobbat och ska ta mig en macka och lite te. Yummi.

 

PUSS

 

 

Ännu en dag man är glad för att sitta inne. Och återigen sitter jag dagen innan tentan och känner mig på tok för lugn. Det känns faktiskt som att jag har koll på läget och det känns bara dumt att plugga mer. Anledningen är precis vad du tänker, det känns som att mer försvinner ut desto mer man pluggar. Det här gör mig nervös, är det normalt att vara lugn som en filbunke såhär dagen innan?

 

Vem fan är den där "man"? MAN använder det hela tiden, vems påhitt är det?? Och debatten fortsätter med jämnställdhet hit och jämnställdhet dit. Ska man börja säga hen här också? Hemskt påhitt, hen.

 

Jag sitter med min bäste vän, juridikboken, i knät.. kaffemuggen bredvid och lite värmeljus på bordet. Lugnet före stormen, jag ska snart ta mig ut och försöka åka till hallen. Min pojkvän drog igår, återigen, fram sin bästa sida. Han kom hem rätt sent och gick då ut för att gräva fram min bil. Det får man tacka för!

 

Den stora frågan återstår, imorgon skriver jag tenta klockan 9 - när bör man åka för att vara där i hyfsad tid? Jag blir så nervös av snön, trots att jag älskar den. (Ta det inte för seriöst nu, jag vill definitivt inte ha mer snö!!). Lagom är alltid bra.

 

Åh herregud, nu blev jag ännu mer nervös. Man ser bilarna utanför fönstret som sladdar omkring, min granne står just nu i sin egna buske. För att inte tala om alla andra bilar som befinner sig lite var stans. Wish me luck..

 

Xoxo

Senast igår satt jag och sa hur mycket jag älskar vintern och all snö. Nästa gång ska jag knipa käft. Och nästa gång behöver inte väderguden ta mig så.. på orden. Tur att jag inte har någon skola idag och kan plugga hemifrån. Vad jag hörde senast är alla tyresöbussar inställda. Känner mig lite.... insnöad?

 

Jag har pluggat non-stop sedan 8 imorse, nu klättrar jag på väggarna. Skulle öppna balkongdörren för lite friskluft, förstår ni hur mycket snö som tog sig in? Lätt att vara efterklok..

 

Jag ska väl återgå till min bok, ville bara kika in och tala om för er att jag är inomhus. FYI..planerar även att stanna här hela dagen. Med tända ljus och en varm filt.

 

PUSS

 

Den här dagen kan rent av köra upp sig själv någonstans. Förutom att man mått dåligt hela dagen så gör Apple tillvaron ännu lite jobbigare. Jag HATAR att uppdatera min telefon, för varje gång är det något som strular. Man kan tycka att Apple, som har relativt utvecklade produkter, borde kunna hantera "Avrbrutet" på ett helt annat sätt. Förra gången dog min dator mitt i allt då strömsladden inte var helt i. Den här gången bestämde sig mitt andra hatobjekt, COMHEM, för att förstöra. Internet tvärdog mitt under uppdateringen, vilket betyder att Apples uppdatering inte kunde genomföras. Då måste man koppla telefonen till Itunes, och man måste ha internet.. och eftersom det avbröts mitt i måste man även återställa den till fabrikatsinställningar. REALLY!!!???? Jag hatar er båda två, Comhem och Apple.

 

Så, jag sitter med en död telefon i knät, som är i behov av internet. I soffan ligger räddaren i nöden - men utan internet. Jag är utan pojkvän och kan inte ringa.. Great. Dessutom skulle jag egentligen behöva plugga. Så, ut i bilen, skrapa rutor mitt i natten. Som tur är möts jag av min pojkvän och hans pappa, så nu befinner jag mig hos hans föräldrar. Telefonen är äntligen igång, även om hälften är borta. Jag är såå jävla förbannad. Har också en gäspandes pojkvän som kommer somna vilken sekund som helst. Väntar på sista uppdateringen, sen ska jag sova.

 

Tack för den här dagen, jag måste ha varit riktigt elak i mitt förra liv för att förtjäna allt det här. Nu signar jag ut.

 

Over and out. Period.

Vaknade helt förstöd, illamående som om jag vore gravid och aptiten åt helvete. Skönt. Jag kröp omkring med förhoppning att det skulle släppa. Åt helvete med det. Fick inte i mig något alls, och fick dessutom småspringa till bussen. Jag har verkligen inte tid med det här. Väl på bussen kändes det bättre, så gick och köpte frukost på pressbyrån. Tänk vad mycket roligare lektionen blev med lite tilltugg. Koncentrationssvårigheter kan man även kalla det. ADHD om man vill vara grov - vilket jag seriöst tror att jag har en släng av.

 

Efter skolan sprang jag medvetet in i pojkvän och kompisar. Tillförde lite genom min snabba visit. Kirrade ett återköp som en jobbarkompis inte ville göra själv. Dessutom hjälpte jag Jocke på traven med en julklapp. Sedan sprang jag fort som sjutton för att jag skulle hinna med en kaffe innan bussen gick. Sprang även omedvetet in i Jacqueline, en gammal kompis från gymnasietiden på Jensen, dvs från första ring. Sjukt kul, vi umgicks väldigt mycket förut, lite tråkigt att man tappar bort varandra. Vi skulle försöka ta oss tid för en fika. Jag kommer ihåg när vi gick på gymnasiet och vi skulle ha ett lösenord för inloggningen. Ett man kom ihåg dvs, då det ver oerhört krångligt att fixa ett nytt, och blev man av med det kunde man gå miste om allt arbete man sparat. Så, jag tog hennes namn som lösenord och tyckte jag var sjukt smart. Det skulle jag ju aldrig glömma!?. Problemet var väl bara att jag nästintill spärrade kontot varje gång då hennes namn inte är det lättaste att stava. Så mycket för att vara smart, ha!

 

Nu ska jag sätta mig med plugg, det tycks aldrig ta slut. Ha en fortsatt trevlig kväll gott folk.

 

Puss på er