TesseLito

Igår förlorade vi en väldigt fin tjej, Mikaela. Troligtvis den största glädjespridaren på denna jord. Jag finner två ord.. Orättvist. Ofattbart.

 

Igår stannade mitt hjärta för en stund. En brännande känsla plågade mitt bröst och jag blev först arg. Trodde det var ett skämt, att folk börjat skriva vila i frid på hennes facebook. Tidigare hade jag sett hur någon lagt upp länken om en kvinna som dött just där de befann sig. Texten under löd "lever ni!!!?!!!?". Inte tar man det ordagrant. Därefter strömmade fina meddelanden in och tårarna gick inte längre att kontrollera. Lavinen i Schweiz tog hennes liv. För tidigt. Alla minnen flög förbi och någonstans kan jag inte förstå. Jag vill inte förstå.

 

Mikaela och jag tränade gymnastik ihop och jag har en hel del roliga minnen med henne. Det var blod, svett och tårar under en period. Det var tävlingar och glädje. Rosapantern-friståendet. Portugal. Det var bulan, den största jag någonsin skådat - för att vi ville leka lite i snön. Det har varit halkbanan tillsammans. Framförallt har det varit glädje till max.

 

Tänk att något du älskade, kunde gå så fel..

Vila i frid, fina du. Alla tankar går till din familj.

Du behövs ju här.... Fan :(