TesseLito

Julpyntat och klart, snö utanför fönstrena och alla julklappar är nu inhandlade. Nästan, en kvar - men den är så gott som klar. Kan det blir bättre? Jag är lycklig.

 

Blev inte så sen som jag trodde jag skulle bli imorse. Busschaffisen börjar med att säga att det är en olycka, så kön började redan vid min hållplats. Det är inte goda nyheter när bussen redan är sen. Det är bara att fortsätta dingla med benen i vanlig ordning och låtsas som att det snöar (höhö). Lektionen gick bra, en klasskompis frågade vad jag har i mitt kaffe på morgonen och bad om att få en kopp han med. Tydligen är jag en väldigt störig Terese när jag är övertrött, skrattar konstant. Och käften går i ett som vanligt. Att jag aldrig lär mig. Jag och Therese lämnade därför klassrummet då vi ändå inte åstadkom något. Eller, inte något av större vikt.

 

Jag gick till mammas kontor, av någon konstig anledning går det utmäkrt att plugga där. Finns kanske inte så mycket att göra. Käften fortsatte dock att gå, tillslut sa min egen mamma att jag skulle knipa. Då är det illa. Jag är nöjd med min insatts vad gäller plugg, fick riktigt mycket gjort. Sedan följde jag med mamma till tågstationen som om hon var mitt eget barn. Vinkade hejdå och såg till att hon hamnade på rätt tåg. Nu ska morsan tyldigen slå klackarna i taket på någon julfest i Linköping, medan jag sitter med en juridikbok upptryckt i nosen. Inte bitter, inte alls.

 

Nu kommer mitt husdjur, även kallad pojkvän, inklampandes här. Vi ska tydligen gå och handla mat. Man måste tydligen äta också.

 

Enjoy!