TesseLito

Despite an attempt to "rise above", I'm the one crying.

Den här dagen kan vi slopa. Mår alltid lika underbart när dagen kommer. En påhittad dag som för många kanske är en symbol för något fint, men för andra en ständig påminnelse. Jag förstår egnetligen inte varför jag bryr mig. Han gör det ju inte?

 

Idag har söndagsångesten varit enorm. Gjorde ett försök till att sova bort hela dagen. Gick halvvägs, har inte sovit sådär länge på säkert ett år i alla fall. Sedan låg den där dumma boken och stirrade på mig, så jag blev illa tvungen att gå upp. Flyttade lite försiktigt på boken så jag slapp se den, kröp upp i soffan och gosade in mig i täcket. Min bebis kom förbi och gjorde frukost till oss. Jag råkade ju låsa ut honom igår. My bad. Som ni förstår går jag all in på att jag har fått tillbaka MIN lägenhet. Lätt hänt att man glömmer att det faktiskt finns en till person som har nyckel. Lätt hänt att man därmed glömmer att man inte ska låsa det där säkerhetslåset när man går och sover. Som sagt, my bad.

 

Nu sitter jag hos S familj, hans pappa är på vift (I Spanien, så det är inte synd om honom). För tillfället är det bara hans mamma och jag här. Jag gillar att vi firar Farsdag utan killar. Men nu måste jag fortsätta plugga lite. Innan jag säger hejdå vill jag bara skryta om mina småtjejer som tog GULD igår. Sååå jävla grymma brudar. Även det andra laget som inte jag ansvarade för tog medalj (SILVER). Bästa bästa ni.