TesseLito

Förra helgen var jag och min snygga sko ute på stan och röjde. Jag och Carro började med någon drink på Fridays som sedan blev flera drinkar. Tove kom in, vi mötte upp två till. Billiga shots betyder ju att man kan köpa fler för priset av en. All in ba!

Hade ni frågat mig för någon vecka sedan om jag skulle befinna mig på en nattklubb mitt i Stockholm med 1 och 1/2 fot så hade jag garanterat svarat nej. Det var en upplevelse vill jag lova, Det roliga är att på fyllan vågar folk faktiskt säga vad de tänker. Roligast var ändå dagen efter när bilden på Carro och Tove kommer upp och texten lyder "Ursula med vän". Hahaha.

 

Det var länge sedan jag var ute, det var ännu längre sedan som jag satt på den där hemska nattbussen. Jag somnade, blev väckt av en tjej som frågade om jag skulle av. "Det är inte kul att vakna upp längst ut i skogen om man ska av i Skarpnäck - tro mig!". Mitt svar löd "Jag SKA till skogen...." Somnade om. Vaknar till lagom tajming för avstigning. Linserna ihoppklibbade och jag ser inte ett skit. Smyger mig hemåt och vaknade upp i min egen säng. Det betyder ju att jag kom hem dagen innan på något vänster i alla fall.

 

Nu blir det jobb, kunde haft en roligare helg så att säga.

I torsdags fick jag äntligen bli av med bandaget. Som jag längtat! Stod och duschade i en timme, den där foten var inte att leka med! Mest av allt hade jag ändå längtat till att få slippa min fula sko. Bara tanken på att få ha två likadana skor fick mig att le innombords. Idag passade jag därför på att mosa ned foten lite försiktigt i en gummistövel precis innan jag skulle gå till bussen. Min pojkvän studsade omkring i ren panik då hans lilla flickvän studsade runt på ett ben medan tårarna sprutade. Det gjorde fruktansvärt ont och ännu ondare när jag skulle försöka få av skiten. Nyss hade jag bråttom till bussen - vad fan hade jag nu då!? Jag satt fast, fast i en förjävlig smärta. Tillslut gick det, stöveln var av, så även mitt smink. Torka tårarna och spring till bussen. Skön start på en fredag.

 

Nu är min fot större än vad den brukar vara och gör betydligt mycket ondare än den brukar göra. Jag tror att jag i fortsättningen håller mig till min fula sko. Så inte värt det.

 

Idag har jag även varit nere på min första Cheerleading träning. Ville mest se vad det var, får se om jag ger det ett försök. Det är ju några månader kvar tills jag kan börja träna, så jag har en stund på mig att fundera så att säga. Vet inte alls om det är min grej, men det lär vi väl få reda på.

 

Nu ska jag mysa med lite te, OTH och mig själv. Mums.

 

Har ni saknat mig? JAG har saknat mig. Jag har varit inne i någon bubbla där jag går hemifrån när det är mörkt och kommer hem mitt i natten. Thank God för matlådor. Det har varit rätt mycket som ni förstår. Det är inte lätt att få ihop skola, jobb, gymnastik, familj och däremellan försöka ha något som kallas ett liv. Tur att jag har världens bästa pojkvän som sköter disk och tvätt - japp, han har gått och blivit hemmaman utan att överdriva. Riktigt duktig är han också.

 

Jag köpte hem en ny kudde. Eller två, man måste ju ha jämnt antal. Men ni förstår. Jag älskar dem!

Idag var min pojkvän världens gulligaste. Han tog sig upp på morgonen och fixade frukost till sin sönderstressade flickvän. Jag önskar att man hade fler stunder som dessa. Mindre bra var kaffet jag fick med mig till skolan. Jag behöver mitt kaffe för att vakna till liv och ser alltid fram emot den där första sippen. Idag vände kaffet bara i munnen och fick sedan åka tillbaka i muggen. Kan har varit världens starkaste kaffe. Tanken som räknas, så jag var glad. Trött, men glad.

 

Ledig helg, guld värt. Det har varit mycket skola och jobb, och även mycket annat runt omkring. Det tar på krafterna och min kropp skriker efter lite extra sömn och en helg i soffan. Det är väl lika bra och lyda, så jag tänker befinna mig i soffläge större delen av helgen - utan det minsta dåliga samvetet!!

 

När vi ändå pratar kaffe så har vi min mamma som är ett riktigt kaffemonster. Kollegorna kallar henne skalman då hennes "dags-för-lite-kaffe" ploppar upp på exakta tider. Samma tid varje dag. Skit tjurig om hon inte får sin dos. Hårddraget så är hon inte människa utan sitt kaffe. Skitsamma, det här var inte min poäng. Poängen var att hon höll på att bränna upp hela kontoret härom dagen. Hon surplade glatt på kaffet tills det att hon viftar lite för mycket med sina händer och välter kaffet. Strax börjar det lukta bränt och min mamma går ned för att nosa lite extra där kaffet spilldes (dvs i en kontakt). Poff sa det och mamma flyger upp av rädsla rakt i bordet - spiller ut kollegans kaffe med dunsen. Sedan var alla datorer svarta.

 

Jag har grävt ned mig i böcker, jobb och småtjejer. Om ni nu undrar vart jag håller hus. Dvs om.

 

Ibland är det skönt att ha en bästa vän som är kille. Man får liksom.. reda på saker? Det får även hela Tyresö då vi pratar öppet om allt på fiket och tror att vi är ensamma. Ofta spårar diskussionerna rejält, och då pratar man också av någon konstig anledning ännu högre..? Det börjar bli en vana att göra en walk of shame från cafét.

 

Speaking of... Eller nej, inte alls samma sak. Bara pinsamt. Och nej, inte jag den här gången. Jag var på väg till skolan, småstressad som många andra gånger. Liksom många andra. Gotta love Stockholm during rush hour. Hursom. Jag kliver av tunnelbanan och studsar upp för trappan, försöker hålla tempot med de framför som är minst lika stressade som mig. Snabbt ut, sväng höger, kolla gärna ned i telefonen och gå fort. Helt plötsligt står personerna framför i en doggy-style liknande pose. Tjejen har fastnat i en papperskorg, och killen som var hack i häl hann inte bromsa in och smackade på. Jag skrattade, för den där papperskorgen har jag själv varit så nära på att gå in i. Den står så dumt, och sådär på morgonen med allt folk springandes till höger och vänster kan det vara lätt att missa den. Skönt att det inte bara är jag. Jag har dragit en och annan fint i sista sekund för att inte hamna i korgen. Dock har det aldrig gått så långt att jag faktikt hamnat i den pose jag idag fick åskåda. Nu har jag lärt mig vart den står, så förhoppningsvis kommer det aldrig att hända heller.

 

Jag var supersnabb idag på lektionen vilket resulterade i att jag fick en ledig fredag. Då var jag tvungen att fira med en bulle. En bulle blev två. Sedan nosade jag på en tredje bulle, men då slog jag mig själv på fingrarna. Kanelbullens dag, vad de lurar i folk egentligen. På tal om att lura - mina kollegor blev pålurade rosa tröjor (med en bulle på var tutte).. Att jobba i alltså. Gulligt, verkligen.

 

Imorgon ska jag ta liiiite sovmorgon (typ till åtta) för att sedan plugga lite. Sedan ska jag och Danne ha mysfrukost, så som vi hade på den gamla goda tiden. Det är inte lika mysigt som det låter, det går till såhär; Jag äter allt och lite till, Danne kollar mest på. Men någonstans är det lite mysigt ändå.

 

Godnatt :)

 

Igår köpte jag två band. Ett till alla där ute. Ett för min mormor.

 

Allt började med cancer i bröstet och en lyrisk mormor som skulle få plastiktuttar. Å andra sidan kunde de operera bort båda när de ändå höll på - "de hänger ju ändå bara där och är mer i vägen än snygga". Lilla mormor, vem trodde att läget under kontroll skulle bytas ut mot begravning?

 

Jag önskar ingen, inte ens min värsta fiende, den känslan jag hade precis innan hon gick bort. Att sitta där och kolla på hur personen man älskar ligger hjälplös. Det slutade precis som så många andra gånger. Väntan tog slut och dagen kom. Dagen då vi förlorade en mamma, syster och min mormor.

 

Köp ett band och skänk pengar till forskning så kanske du slipper uppleva det jag fick uppleva.

Idag har jag två band, ett för alla där ute. Ett för min mormor.

 

Tjena, tjeeena!

Idag känns det som fredag, precis som det kändes igår. Fredag varje dag är väl inte helt fel. När det är fredag får man faktiskt äta godis utan att ha dåligt samvete. Fan, fotjävel bli bra nu, jag måste röra på fläsket innan jag blir fet på riktigt.

 

Mina morgonrutiner är outstandning. Inte på ett "coolt" sätt, utan mer...äckliga. Under de perioder som jag har ont i ryggen börjar jag alltid med att knäcka den. Enkelt och jävligt skönt, jag bara lutar mig fram och lägger mig över benen, vrider lite och vipps - hela ryggen uppifrån och ned har knakat så högt att grannarna skulle kunna vakna.

 

Därefter trycker jag i mig vitaminer, silicia och korngräs. Korngräs är det nya, har precis fått hem det. Ska vara bra sägs det, jag tog till det i hopp om att lugna min mage och kropp. Det luktar hö och smakar apa - ser dessutom vidrigt ut. Det är inte lika farligt som det låter, det är däremot Silician i flytande form. Om ni provar det, ta kapslar för guds skull, den ÄR lika farlig som den ser ut. Helt plötsligt smakade vitaminerna gott i jämförelse med allt annat.

 

Första provet avklarat, fick tillbaka tentan idag - VG!! Så skönt. Idag började vi dessutom med en ny kurs som bygger på den vi hade tenta i. Jag har nu mer uppgifter än jag trodde var möjligt. Lite har jag hunnit göra nu, men kollar man på vad som är kvar känns det som att jag inte kommit någonstans alls. Nu ska jag åka och jobba, så jag checkar härmed ut från pluggandet.

 

Puss på er!