Kaffemonster
Idag var min pojkvän världens gulligaste. Han tog sig upp på morgonen och fixade frukost till sin sönderstressade flickvän. Jag önskar att man hade fler stunder som dessa. Mindre bra var kaffet jag fick med mig till skolan. Jag behöver mitt kaffe för att vakna till liv och ser alltid fram emot den där första sippen. Idag vände kaffet bara i munnen och fick sedan åka tillbaka i muggen. Kan har varit världens starkaste kaffe. Tanken som räknas, så jag var glad. Trött, men glad.
Ledig helg, guld värt. Det har varit mycket skola och jobb, och även mycket annat runt omkring. Det tar på krafterna och min kropp skriker efter lite extra sömn och en helg i soffan. Det är väl lika bra och lyda, så jag tänker befinna mig i soffläge större delen av helgen - utan det minsta dåliga samvetet!!
När vi ändå pratar kaffe så har vi min mamma som är ett riktigt kaffemonster. Kollegorna kallar henne skalman då hennes "dags-för-lite-kaffe" ploppar upp på exakta tider. Samma tid varje dag. Skit tjurig om hon inte får sin dos. Hårddraget så är hon inte människa utan sitt kaffe. Skitsamma, det här var inte min poäng. Poängen var att hon höll på att bränna upp hela kontoret härom dagen. Hon surplade glatt på kaffet tills det att hon viftar lite för mycket med sina händer och välter kaffet. Strax börjar det lukta bränt och min mamma går ned för att nosa lite extra där kaffet spilldes (dvs i en kontakt). Poff sa det och mamma flyger upp av rädsla rakt i bordet - spiller ut kollegans kaffe med dunsen. Sedan var alla datorer svarta.
Kommentarer
Trackback