Mormor

Det här inlägget skrev jag innan min mormor gick bort, tänkte inte publicera det men what the heck
 
Älskade lilla mormor, vad tänker du på just nu?
Jag tänker på dig, precis som jag gör varje dag. Vad var det som hände? Allt gick så fort. Ena stunden satt vi och fikade på "din" balkong. Nästa dag är du inte mormor längre.
Det värsta i allt det här, om man nu kan välja, är att se dig så svag och hjälplös. Att se dig tyna bort.. jag undrar om du förstår det jag förstår. Du är så arg och förvirrad, jag är inte van att se dig så. Sist jag var och hälsade på dig så snodde jag en kram. Personen jag kramade var inte du, det var inte du mormor!! Det gör så ont. Jag sitter här och tittar på medan cancern äter upp dig inifrån.
 
Varje dag kämpar jag för att inte börja gråta, speciellt när jag är med dig och förstår att min mormor inte kommer att komma tillbaka som den mormor jag minns. Varje dag blir du sämre, jag hoppas verkligen att du inte har ont. För din skull försöker jag vara stark, jag skrattar och ler när jag är med dig. Men du måste förstå - det är endast en mask, inombords skriker jag.
 
Det gör så fruktansvärt ont att se dig såhär.
 
Älskade lilla mormor, vad tänker du på just nu?
Jag älskar dig, och jag saknar dig redan.
 


 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0