Nightmare
Den senaste tiden tycker jag att det har varit lite för många mardrömmar som härjar. Jag vaknar helt panikslagen och kan inte somna om. Jag trodde att det var då det var bra med en pojkvän, men min man sover som ett barn och är tyvärr inte mycket till hjälp. Senast igår vaknade jag helt svettig och livrädd. Jag slår och ropar på barnet bredvid mig, en snarkning var det jag fick i gengäld. Tillslut vänder jag på honom själv och snor hans arm, lägger den runt mig och försöker somna om. Hela tiden försöker han sno tillbaka sin arm, och jag håller i så hårt jag bara kan. Det utbryter nästan ett "Tug-o-War"krig, (dragkamp på svenska kanske?) och han vann. Då vaknar han till och jag säger att jag är rädd och att han måste ligga nära. "Jaha ok", fick jag till svar. SERIÖST? Det tog dock inte lång tid innan han somnat om och försökte smita igen. Jag fick helt enkelt lägga mig som den stora skeden och hålla fast för mitt liv.
Jag har nu fått ett godkännande att slåss med kuddar om han inte vaknar. Så nu längtar jag nästan till nästa mardröm, mihi.
Godnatt och sov gott!
Kommentarer
Trackback
