TesseLito

Min kropp bestämde sig för att gå i ide. Jag har varit sjukare än sjukast. Nära döden-upplevelse utan överdrift. Nu är jag nästan på banan igen. Nästan.

 

Efter party-like-a-rock-star-helgen så hade jag gymnastikträning på söndagkvällen för första gången på flera år. Med en blå fot sedan helgens bravader och lite halsont studsade jag ned till hallen. Det är sjukt att allt fortfarande sitter kvar mer eller mindre. Om möjligt är man nästan ännu bättre än när man slutade. Det blev lite flickis-sträck på tumbling, 1 och 1/2-skruv på trampett och lite trams på trampolinen med dubbelvolt. Känslan att vara nere i hallen och faktiskt träna själv är obeskrivlig. Jag saknar gymnastiken så det gör ont ibland. Jag var lite nervös för min fot, om den skulle hålla eller ej. Det gick bättre än förväntat. (Jag hade förväntat mig att skruven i foten skulle fjonga iväg och ta sikte på någons huvud) Typ. Tur att det inte blev så.

 

Sedan i måndags har jag alltså legat däckad. Sovit i säkert 2 dygn, feber, frossa, halsont, nästintill hostat upp mina lungor. Jag trodde seriöst att jag skulle dö stundtals. Tur att man har en gullig pojkvän som har agerat hemtjänst. Hade inte klarat mig utan honom. Det här är andra gången på väldigt kort tid som jag blir helt utslagen. En förkylning är ju alltid jobbig, men jag har som sagt sovit i två dygn och knappt vetat vad jag heter. Helvetes baciller, go away!! Känns för övrigt som att alla är sjuka just nu..

 

Nu ska jag försöka få i mig lite mat som min pojkvän så snällt ställt på bordet. Sedan ska jag krypa ned under täcket igen och fortsätta kolla på TV. Det här måste vara rekord med TV-tittande - bara det tyder på att allt inte står rätt till.

 

Tjillevippen,