Hångel på tunnelbanan
Här står jag och kör hjärt- och lugnräddning på tunnelbanan. Metaphorically speaking. Under tiden som alla slåss med sina ryggsäckar, som de för övrigt vekar ha glömt bort att de har på ryggen, står jag och stirrar i glasrutan. Utanför verkar det som att vi passerar i en väldans fart. Vrider man lite försiktigt på huvudet och hamnar med nosen i någons armhåla, känns det inte alls lika fort. Ibland när jag kollade i rutan och fick syn på mig själv kunde man nästan tro att jag hade åtta armar. Man får helt enkelt roa sig så gått det går i rusningstrafiken.
PUSS
Kommentarer
Trackback
