Only you can let it in
Blandade känslor, både bra och dåliga. Eller ärligt talat så vet jag inte .. Jag vet dock att det var tugnt att komma hem till er igen, träffa din mamma framförallt. Att bara vara i huset över huvud taget. Maten var i alla fall god som vanligt. Me love it.
Jag vet inte vad jag ska säga. Allt är bara jobbigt nu, och förändrat för den delen också. Jag visste att det skulle bli jobbigt att åka dit, att träffa dig igen, men jag trodde faktiskt inte jag skulle behöva gråta. Det är tugnt att se dig så ledsen och det är klart jag blir ledsen också. Samtidigt blir jag ledsen av allt du säger och allt du eränner, jag blir ledsen av din öppenhet. Du är inte personen som ångrar saker eller erkänner dina fel för den delen. Men idag gjorde du faktiskt det och det var starkt av dig och samtidigt jobbigt för mig, för du är inte sådan. Människor kanske kan förändrats trots allt? Men tyvärr så förändrar inte det dagsläget.
På tal om dagsläget så har jag en ny underbar pojkvän som jag inte skulle byta ut mot något i världen just nu. Att låta dig behöva gå igenom den här skiten är inte vad jag vill, men du måste tyvärr det. Vi måste gå igenom den tillsammans men jag vet att vi klarar det, så länge båda vill. Jag säger inte att jag tvivlar på dig, den tanken skulle aldrig falla mig in. Men jag börjar bli rädd att jag behöver tid för mig själv, jag fick nämligen aldrig tiden att läka alla sår med F eller ens tänka och känna efter, allt gick bara så fort och plötsligt var han mer eller mindre ute ur bilden. Men nu har han kommit tillbaka, inte tillbaka in i mitt liv, men till Sverige. Det är tillräckligt för att jag ska börja tänka och känna efter, något som jag egentligen borde gjort för länge sedan.
Jag vet att du läser det här och som jag har sagt till dig ett antal gånger så verkar du helt off, du är konstig. Jag är också konstig, eller jag kommer säkert bli. Om jag blir det så vet du varför, jag går igenom ganska mycket just nu, inte bara gällande det här, men du vet vad, och det kan resultera i att jag inte är den jag brukar vara. Jag är mänsklig och behöver också tid för mig själv ibland, just nu känns det som att tid för mig själv är precis vad jag behöver. Allt känns bara så jävla fel, vad jag än gör så blir någon sårad. Varför hamnar jag så ofta i den sitsen? Förtjänar jag verkligen det här? Känns som att min vardag går ut på att såra minst en människa men det som är bra är att jag själv får välja helt vem jag ska såra, wee. Har jag tur kanske jag till och med lyckas såra fler på samma gång. Fan vad jag är bra!
Vill också passa på att berätta att jag fick VG på Matte B nationella så jag är lite halvglad, eller åtminstone var.
Något som är skönt är att jag nyss var på toa och sket, det kändes förjävla underbart.
Hasta luego amigos!
Jag vet inte vad jag ska säga. Allt är bara jobbigt nu, och förändrat för den delen också. Jag visste att det skulle bli jobbigt att åka dit, att träffa dig igen, men jag trodde faktiskt inte jag skulle behöva gråta. Det är tugnt att se dig så ledsen och det är klart jag blir ledsen också. Samtidigt blir jag ledsen av allt du säger och allt du eränner, jag blir ledsen av din öppenhet. Du är inte personen som ångrar saker eller erkänner dina fel för den delen. Men idag gjorde du faktiskt det och det var starkt av dig och samtidigt jobbigt för mig, för du är inte sådan. Människor kanske kan förändrats trots allt? Men tyvärr så förändrar inte det dagsläget.
På tal om dagsläget så har jag en ny underbar pojkvän som jag inte skulle byta ut mot något i världen just nu. Att låta dig behöva gå igenom den här skiten är inte vad jag vill, men du måste tyvärr det. Vi måste gå igenom den tillsammans men jag vet att vi klarar det, så länge båda vill. Jag säger inte att jag tvivlar på dig, den tanken skulle aldrig falla mig in. Men jag börjar bli rädd att jag behöver tid för mig själv, jag fick nämligen aldrig tiden att läka alla sår med F eller ens tänka och känna efter, allt gick bara så fort och plötsligt var han mer eller mindre ute ur bilden. Men nu har han kommit tillbaka, inte tillbaka in i mitt liv, men till Sverige. Det är tillräckligt för att jag ska börja tänka och känna efter, något som jag egentligen borde gjort för länge sedan.
Jag vet att du läser det här och som jag har sagt till dig ett antal gånger så verkar du helt off, du är konstig. Jag är också konstig, eller jag kommer säkert bli. Om jag blir det så vet du varför, jag går igenom ganska mycket just nu, inte bara gällande det här, men du vet vad, och det kan resultera i att jag inte är den jag brukar vara. Jag är mänsklig och behöver också tid för mig själv ibland, just nu känns det som att tid för mig själv är precis vad jag behöver. Allt känns bara så jävla fel, vad jag än gör så blir någon sårad. Varför hamnar jag så ofta i den sitsen? Förtjänar jag verkligen det här? Känns som att min vardag går ut på att såra minst en människa men det som är bra är att jag själv får välja helt vem jag ska såra, wee. Har jag tur kanske jag till och med lyckas såra fler på samma gång. Fan vad jag är bra!
Vill också passa på att berätta att jag fick VG på Matte B nationella så jag är lite halvglad, eller åtminstone var.
Något som är skönt är att jag nyss var på toa och sket, det kändes förjävla underbart.
Hasta luego amigos!
No sé nada
Jag vet inte vad jag ska säga helt ärligt, jag är tom. Jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag känner, jag vet fan knappt hur jag mår nu för tiden. Jag orkar inte längre, vill bara bort några veckor.
Kan ju börja med att säga att jag har ett tungt jävla Spanska prov som ligger och tynger ned mina axlar. Som tur är kommer Tanita snart förbi och hjälper mig med alla dessa texter som är som arabiska för mig. Jag kanske kan få henne att stanna lite längre om jag bjuder henne på mammas goda mat?
Sedan tänker jag unfortunately skriva i gåtor, då jag faktiskt inte vill att ni ska förstå, jag vill bara skriva och lätta på alla tankar som surrar runt i huvudet. Ni som känner mig förstår troligtvis och det är bara bättre om ni förstår genom att läsa då jag troligtvis kommer gråta om jag prata om det face to face, så att säga.
Vi har inget mer gemensamt än att vi råkar ha samma DNA, annars är vi som främlingar och det är något som skrämmer mig. Vad som skrämmer mig mer är att den person jag alltid trodde skulle stå på min sida och försvara mig precis sa något som sårade mig så sjukt mycket. Jag trodde åtminstone du ville ha mig här? Guess I was wrong. Samtidigt tror jag att personen i fråga inte riktigt förstod att det sårade mig, tror inte dina ord kom ut rätt den här gången. Jag vet ju att du älskar mig, men det där gjorde så enormt ont att höra.
Som jag sa till dig i telefonen så är det här inte mitt beslut att ta, det är faktiskt upp till dig/er. Men det tragiska är att allt har med mig att göra. Jag orkar inte ens tänka längre och vet inte vad jag vill heller för den delen. Jag är verkligen tom, jag har inget att komma med, inget att tillföra er med längre. Känner jag ens er? Allt är som en jävla berg-och-dalbana, allt förändras verkligen från dag till dag. Det känns verkligen att säga det men trots allt bra, så tror jag faktiskt det skulle vara bäst om du bara försvann. Kanske att jag aldrig mer såg ditt ansikte? Jag vet inte, men jag vet en sak; Jag kommer aldrig älska dig på det sättet jag borde, aldrig. Hmpf.
Jag blev verkligen glad när jag hörde din röst i telefonen, jag kan inte förneka att jag har saknat dig. Men jag vet inte längre, ingenting är som det var - allt har nämligen förändrats. Du sa att vi kunde ta en promenad och det skulle faktiskt vara riktigt skönt att bara få prata med dig om allt, speciellt om hur du har haft det. Vi ska ju trots allt träffas imorn och det kan ju vara bra om vi inte pratar sönder hela mottagningen. Men det skulle kännas så fel på något sätt ...
Sedan måste jag tacka lilla Denniz för att han bytte biljetter med oss. TACK! Vi fick nu stå på nedre och se på när AIK åkte på smisk av underbara Djurgården, ahh fan vad härligt det var. Alltid lika skönt att slå er era gnagarsvin! Blä på er.
Linda, du är som en syster till mig .. låt det förbli så för jag behöver dig.
Peace n' love
Kan ju börja med att säga att jag har ett tungt jävla Spanska prov som ligger och tynger ned mina axlar. Som tur är kommer Tanita snart förbi och hjälper mig med alla dessa texter som är som arabiska för mig. Jag kanske kan få henne att stanna lite längre om jag bjuder henne på mammas goda mat?
Sedan tänker jag unfortunately skriva i gåtor, då jag faktiskt inte vill att ni ska förstå, jag vill bara skriva och lätta på alla tankar som surrar runt i huvudet. Ni som känner mig förstår troligtvis och det är bara bättre om ni förstår genom att läsa då jag troligtvis kommer gråta om jag prata om det face to face, så att säga.
Vi har inget mer gemensamt än att vi råkar ha samma DNA, annars är vi som främlingar och det är något som skrämmer mig. Vad som skrämmer mig mer är att den person jag alltid trodde skulle stå på min sida och försvara mig precis sa något som sårade mig så sjukt mycket. Jag trodde åtminstone du ville ha mig här? Guess I was wrong. Samtidigt tror jag att personen i fråga inte riktigt förstod att det sårade mig, tror inte dina ord kom ut rätt den här gången. Jag vet ju att du älskar mig, men det där gjorde så enormt ont att höra.
Som jag sa till dig i telefonen så är det här inte mitt beslut att ta, det är faktiskt upp till dig/er. Men det tragiska är att allt har med mig att göra. Jag orkar inte ens tänka längre och vet inte vad jag vill heller för den delen. Jag är verkligen tom, jag har inget att komma med, inget att tillföra er med längre. Känner jag ens er? Allt är som en jävla berg-och-dalbana, allt förändras verkligen från dag till dag. Det känns verkligen att säga det men trots allt bra, så tror jag faktiskt det skulle vara bäst om du bara försvann. Kanske att jag aldrig mer såg ditt ansikte? Jag vet inte, men jag vet en sak; Jag kommer aldrig älska dig på det sättet jag borde, aldrig. Hmpf.
Jag blev verkligen glad när jag hörde din röst i telefonen, jag kan inte förneka att jag har saknat dig. Men jag vet inte längre, ingenting är som det var - allt har nämligen förändrats. Du sa att vi kunde ta en promenad och det skulle faktiskt vara riktigt skönt att bara få prata med dig om allt, speciellt om hur du har haft det. Vi ska ju trots allt träffas imorn och det kan ju vara bra om vi inte pratar sönder hela mottagningen. Men det skulle kännas så fel på något sätt ...
Sedan måste jag tacka lilla Denniz för att han bytte biljetter med oss. TACK! Vi fick nu stå på nedre och se på när AIK åkte på smisk av underbara Djurgården, ahh fan vad härligt det var. Alltid lika skönt att slå er era gnagarsvin! Blä på er.
Linda, du är som en syster till mig .. låt det förbli så för jag behöver dig.
Peace n' love
Three months today
Igår, efter en helt onödig dag i skolan där vi inte gjort ett piss på fyra lektioner, avslutade vi kvällen med bio. Tyvärr var det inte så många som kunde följa med och de som kunde ville hellre se Pirates. Jag och Emma som varken sett 1an eller 2an höll inte med de andra så vi bokade istället biljetter till Perfect stranger, en mycket bra film måste jag säga. Slutet var helt oväntat och sånna filmer tycker vi om, oja. Vi lyckades även lura med oss Linda som förövrigt går och kissar 7 gånger på en timme, om ni nu var intresserade av hennes toalettbesök.
När jag kom hem spelade jag TV-spel medan Robert spelade WOW, ja jag vet, vi är ett ganska roligt par. På morgonen kollade jag på The deep end of the Ocean. Damn, vad den filmen är bra. När filmen var slut hade även älsklingen vaknat till helt så vi gick och åt en mumsig frukost och bara chillade ett tag. Ikväll ska vi grilla, bada och bara ta det lugnt I guess. Ska bli riktigt mys och extra mysigt då vi faktiskt firar hela tre månader idag. Wiho.
Imorgon blir det jobba och plugga för min del. Jag klagar dock inte över mitt jobb, jag trivs faktiskt riktigt bra som mäklarvärdinna. Imorn har jag visningar inne på Östermalm, ska bli spännande och se om jag ens hittar till min första visning.
Det finns, trots mycket plugg de sista veckorna, en del roliga saker att se fram emot:
- Derbyt AIK-DIF
- Avslutning med mina småttingar
- Slutskivan för Tyresö gymn.
- Sommarlov
Nu ska jag återgå till mina jordgubbar, läsk och spanskaböcker. Espero que esteis bien, för det gör jag.
Ciao amigos,
It's all because of you
Jadu, då sitter man här igen med högen av läxböcker framför sig. Att det aldrig tar slut, jag blir så trött. Sedan att alla lärare alltid tror att just deras ämne är viktigast och att man självklart lägger ned flera timmars arbete på uppgiften de ger oss, för det gör vi nog. Det som känns skönt nu är att allt snart är över, snart får vi sommarlov och jag längtar som en tok tills dess.
Mina förhoppningar inför sommaren är väl inte speciellt stora, inte större än vanligt i alla fall. Jag hoppas att det blir mycket CarroL och Tessan tid, spela fotboll, sola, bada och äta massa gott. Jag hoppas också att det blir mycket bäver-tid för oss i U-laget under sommaren, precis som det var förra året. Sedan får vi väl se om det blir något Aiya Napa i sommar med er girls också? Skulle nog bli riktigt kul, även om jag fortfarande håller mig till min åsikt att det faktiskt är en singelgrej.
Jag hoppas, eller jag vet, att Egypten kommer bli grymt. Vi ska bli så bruna, leka med kamelerna, klättra på pyramiderna, äta och dricka massa gott. Men framförallt ska vi fira min 18-års dag där nere (uppe? Ja, jag är bäst på Geografi). Jag litar på dig älskling, det kommer förhoppningsvis bli en oförglömlig födelsedag och den bästa hittills, det räcker nog bara med din närvaro så är den så gott som lyckad. Det kommer bli awesome, det vet jag.
Månadens lärdomar kan jag passa på att dra upp, ganska intressanta sådana om jag får säga det själv.
Jag har precis, efter 18 jävla år, lärt mig att tyvärr stavas med två R och att göteborg ligger uppåt och inte neråt som jag trott i så många år. Jag har också lärt mig två väldigt viktiga saker som inte är lika roliga, inte roliga på det sättet i alla fall. Jag har lärt mig att gymnastik är det bästa jag vet, det är mitt allt. Jag kommer aldrig glömma alla minnen och alla människor därifrån. Fan vad jag älskar den sporten och jag kan med glädje säga att mitt gamla lag fick tävla SM, vilket har varit en hård kamp med svett, blod, tårar och glädje. Jag är riktigt stolt över er tjejer, tråkigt att jag valde att hoppa av på grund av en jävla skitskada, jag skulle inget hellre än tävlat med er.
Frågan är hur jag ska göra nu, orkar jag satsa igen och bli bra? Vågar jag och kan jag komma så långt som jag vill? Jag är nog rädd att om jag väljer vägen till satsning, att det inte ska räcka, att jag istället blir missnöjd och inte uppnår mitt mål. However, vi får väl se hur det blir med den saken.
Jag har också lärt mig en annan viktig sak, jag kan för första gången säga att jag vet hur det känns att vara kär. Jag är kär gott folk, Jag är kär. Fan vad du är bra Robert, jag vill bara vara med dig hela tiden.
Nu ska jag fortsätta med mitt pluggande. Två uppsatser och ett prov väntar imorgon och jag kan väl inte annat än plugga nu, sista dagen. Jag är så bra som börjar i tid.
Take care
Mina förhoppningar inför sommaren är väl inte speciellt stora, inte större än vanligt i alla fall. Jag hoppas att det blir mycket CarroL och Tessan tid, spela fotboll, sola, bada och äta massa gott. Jag hoppas också att det blir mycket bäver-tid för oss i U-laget under sommaren, precis som det var förra året. Sedan får vi väl se om det blir något Aiya Napa i sommar med er girls också? Skulle nog bli riktigt kul, även om jag fortfarande håller mig till min åsikt att det faktiskt är en singelgrej.
Jag hoppas, eller jag vet, att Egypten kommer bli grymt. Vi ska bli så bruna, leka med kamelerna, klättra på pyramiderna, äta och dricka massa gott. Men framförallt ska vi fira min 18-års dag där nere (uppe? Ja, jag är bäst på Geografi). Jag litar på dig älskling, det kommer förhoppningsvis bli en oförglömlig födelsedag och den bästa hittills, det räcker nog bara med din närvaro så är den så gott som lyckad. Det kommer bli awesome, det vet jag.
Månadens lärdomar kan jag passa på att dra upp, ganska intressanta sådana om jag får säga det själv.
Jag har precis, efter 18 jävla år, lärt mig att tyvärr stavas med två R och att göteborg ligger uppåt och inte neråt som jag trott i så många år. Jag har också lärt mig två väldigt viktiga saker som inte är lika roliga, inte roliga på det sättet i alla fall. Jag har lärt mig att gymnastik är det bästa jag vet, det är mitt allt. Jag kommer aldrig glömma alla minnen och alla människor därifrån. Fan vad jag älskar den sporten och jag kan med glädje säga att mitt gamla lag fick tävla SM, vilket har varit en hård kamp med svett, blod, tårar och glädje. Jag är riktigt stolt över er tjejer, tråkigt att jag valde att hoppa av på grund av en jävla skitskada, jag skulle inget hellre än tävlat med er.
Frågan är hur jag ska göra nu, orkar jag satsa igen och bli bra? Vågar jag och kan jag komma så långt som jag vill? Jag är nog rädd att om jag väljer vägen till satsning, att det inte ska räcka, att jag istället blir missnöjd och inte uppnår mitt mål. However, vi får väl se hur det blir med den saken.
Jag har också lärt mig en annan viktig sak, jag kan för första gången säga att jag vet hur det känns att vara kär. Jag är kär gott folk, Jag är kär. Fan vad du är bra Robert, jag vill bara vara med dig hela tiden.
Nu ska jag fortsätta med mitt pluggande. Två uppsatser och ett prov väntar imorgon och jag kan väl inte annat än plugga nu, sista dagen. Jag är så bra som börjar i tid.
Take care
Atcho
Jag är sjuk, blää. Lägligt att bli sjuk när man väl är ledig.
Igår hade jag myskväll med linda, det enda vi gör tillsammans är att käka tror jag? haha. Hursomhelst så kollade vi i alla fall på en jättebra film, Step up. Värd att se om man tycker det är kul med dans och kärlek. Sov sedan över där och som vanligt när jag sover med henne ligger jag och håller om henne, som om det vore Robert. Stackars liten, vi får väl vara glada att jag inte gör något mer med henne. Haha.
Har precis spelat tv-spel och nu ligger jag här sängen och bara tar det lugnt framför TVen (självklart nördar jag vid datorn också, den kan man ju inte bara lämna, hallå). Snart kommer älsklingen hit och tar hand om mig, mest mys. Ska troligtvis ta det lugnt med honom ikväll, vi ska börja med en mysig middag. Sen beroende på vad jag orkar får vi väl se vad vi hittar på.
Heddå heddå
Igår hade jag myskväll med linda, det enda vi gör tillsammans är att käka tror jag? haha. Hursomhelst så kollade vi i alla fall på en jättebra film, Step up. Värd att se om man tycker det är kul med dans och kärlek. Sov sedan över där och som vanligt när jag sover med henne ligger jag och håller om henne, som om det vore Robert. Stackars liten, vi får väl vara glada att jag inte gör något mer med henne. Haha.
Har precis spelat tv-spel och nu ligger jag här sängen och bara tar det lugnt framför TVen (självklart nördar jag vid datorn också, den kan man ju inte bara lämna, hallå). Snart kommer älsklingen hit och tar hand om mig, mest mys. Ska troligtvis ta det lugnt med honom ikväll, vi ska börja med en mysig middag. Sen beroende på vad jag orkar får vi väl se vad vi hittar på.
Heddå heddå
Baby you take my breath away
Paus. I'm so fucking tired så jag vill bara slå ned någon. Jag skulle vilja gå i ide tills det är sommar och skolan är slut, jag är nämligen så sjukt skoltrött att jag inte vet vart jag ska ta vägen snart. Lärarna gör det inte lättare när de fortsätter att bygga på högen av läxor och helst ska ju alla lärare lägga allt under samma vecka också, bara för att göra det hela lite roligare. Blä.
Hursomhelst, igår var Lindas studentskiva och jag hoppas du hade kul även om inte jag var sådär överdrivet taggad. Jag hade i alla fall kul den lilla stund jag var där, dansade och sjöng kareoke, we. Väl påväg hem därifrån missade jag precis den sista tunnelbanan vilket gjorde att jag fick gå runt där i min ensamhet vid centralen. Sen fick jag även sitta och vänta på bussen i ett halvår, men som tur var höll Kim mig sällskap på telefon. Han var helt borta när jag ringde då han fått för sig att han inte låg och sov utan pratade i telefon med någon Sara(?), så han skulle ringa upp jättesnart. En sekund senare när jag lagt på ringer han upp och säger "jag pratade visst inte med någon.." HM. Det tog ett tag innan han erkände att han faktiskt låg och sov och var lite halvt borta. (Oftast är det han som ringer och väcker mig, men inte den här gången inte, HA).
När jag väl kommer hem ligger älsklingen och sover i min säng och jag bara längtar att få kasta mig i hans armar så jag kan somna i hans famn. Men eftersom jag dessvärre var vrålhungrig ställde jag mig och lagade mat (ja, jag kan faktiskt laga mat). När jag ätit klart och gjort mig iordning kunde jag äntligen lägga mig tätt intill honom för att somna, with his warm embrace.
Och nu sitter jag här framför datorn full av ångest, ångest över hur jävla mycket vi har i skolan. Nationellaprov hit och dit, prov att ta igen, andra prov, uppsatser och redovisningar. Och lärarnas förklaring till varför det är så mycket är för "det är så kort tid kvar nu och vi måste hinna med allt" JA, planering kallas det, idioter. Ni ställer krav på oss att planera, men det är inte lätt när ni själva planerar som pandor. Och jag vill väl inte påstå att jag själv är bra på att planera, vilket resulterar i, well, ett berg av läxor ... WE VAD KUL VI SKA HA. Fan vad jag längtar efter sommaren!
Take care bitches,
Hursomhelst, igår var Lindas studentskiva och jag hoppas du hade kul även om inte jag var sådär överdrivet taggad. Jag hade i alla fall kul den lilla stund jag var där, dansade och sjöng kareoke, we. Väl påväg hem därifrån missade jag precis den sista tunnelbanan vilket gjorde att jag fick gå runt där i min ensamhet vid centralen. Sen fick jag även sitta och vänta på bussen i ett halvår, men som tur var höll Kim mig sällskap på telefon. Han var helt borta när jag ringde då han fått för sig att han inte låg och sov utan pratade i telefon med någon Sara(?), så han skulle ringa upp jättesnart. En sekund senare när jag lagt på ringer han upp och säger "jag pratade visst inte med någon.." HM. Det tog ett tag innan han erkände att han faktiskt låg och sov och var lite halvt borta. (Oftast är det han som ringer och väcker mig, men inte den här gången inte, HA).
När jag väl kommer hem ligger älsklingen och sover i min säng och jag bara längtar att få kasta mig i hans armar så jag kan somna i hans famn. Men eftersom jag dessvärre var vrålhungrig ställde jag mig och lagade mat (ja, jag kan faktiskt laga mat). När jag ätit klart och gjort mig iordning kunde jag äntligen lägga mig tätt intill honom för att somna, with his warm embrace.
Och nu sitter jag här framför datorn full av ångest, ångest över hur jävla mycket vi har i skolan. Nationellaprov hit och dit, prov att ta igen, andra prov, uppsatser och redovisningar. Och lärarnas förklaring till varför det är så mycket är för "det är så kort tid kvar nu och vi måste hinna med allt" JA, planering kallas det, idioter. Ni ställer krav på oss att planera, men det är inte lätt när ni själva planerar som pandor. Och jag vill väl inte påstå att jag själv är bra på att planera, vilket resulterar i, well, ett berg av läxor ... WE VAD KUL VI SKA HA. Fan vad jag längtar efter sommaren!
Take care bitches,
Go go go IT'S YOUR BIRTHDAY
We're gonna party like it's your birthdaay, wee. GRATTIS EMMA MIN SÖTBOLL. Äntligen 18, synd bara att du fick starta dagen med ett 54 sidors långt Ekonomiprov, haha. Men det gick väl förhoppningsvis bra för både dig och mig så whatever.
Jag hoppas i alla fall att du får en bra födelsedag med din pojkvän och familj. Vi ska ju fira dig den 12 sedan och det ska bli mest mys, längtar verkligen (längtar förstås till maten och inget annan om du tror det).
GRATTIS GRATTIS, min spansktalande vän (L)
Jag hoppas i alla fall att du får en bra födelsedag med din pojkvän och familj. Vi ska ju fira dig den 12 sedan och det ska bli mest mys, längtar verkligen (längtar förstås till maten och inget annan om du tror det).
GRATTIS GRATTIS, min spansktalande vän (L)
