TesseLito

Ibland undrar jag om folk verkligen har det så bra som det verkar. Eller om de i själva verket lever på en stor fet lögn. Ibland känner jag att jag ligger efter, av denna enkla anledning. Har man det inte bra för att man inte 24/7 lägger upp bilder på sin partner där det står hur mycket man älskar denne? Har man det sådär jävla fett bara för att man lägger upp en bild på en bil som alla, till och med mormor, skulle tycka va snygg? Har man världens bästa förhållande eller är det bara en ytlighet som kommit fram i samband med det sociala fenomenen även kallat facebook & instagram?

Jag är i så fall ledsen, men jag vill inte leva så. Jag lägger upp bilder jag står för. Känslan jag känner just då ska vara precis det jag skriver. Vem fan har inte ups- and downs  i ett förhållande (svarar du nej på den här frågan är jag rädd för dig)!? Under downsen skulle det aldrig falla mig in att lägga upp en bild på min partner, med ord som är starkare än starkast. Jag förstår inte innebörden och kommer troligtvis aldrig att göra det. Jag vill tro att folk faktiskt är så pass ytliga, för skulle jag jämföra mig med alla dessa bilder så måste jag ha världens värsta och sämsta förhållande. Typ.

Klart som fan att man inte går runt med en skylt i pannan som säger ”Idag är jag arg på min pojkvän, han kan sätta sig på ett finger och rotera”. MEN, man behöver väl inte överdriva åt andra hållet heller? Vi är svenssons, vi är sämst på att visa känslor och vi är kalla, stela individer som gömmer allt som har med downs att göra. Men vi är däremot jävligt duktiga med att skryta om hur bra någonting är – trots att vi blev upplärda att det ör fullt att skryta?

Jag vet inte vart jag hamnade nu, det var en tanke som slog mig. Precis som att min mun går i ett, precis så glider mina fingrar över tangentbordet. Nu får det vara nog med struntprat, åter till pluggandet.

En sista sak. På tal om pluggandet. Här kommer dagens skämt; Igår hade alla mina klasskamrater fått svar på en tenta vi skrev i början på december. En tenta där man satt dagen innan och inte hade den blekaste om vad man faktiskt skulle plugga på. Den tentan är borttappad. Min. Hur i helvete....!? Klumpen i magen tycks inte försvinna trots att den ansvariga sagt att vi löser det här till det bästa.

Over and out

 

Praktikplatsen är numera kirrad, ish. Det var en stor sten som flyttades från hela mig och min beniga kropp. Berättar mer sen när alla papper är skrivna.

 

Vi kan ha världens skönaste engelskman som lärare, önskar att alla kunde få uppleva en sådan som han. Det går inte en lektion utan att tårarna sprutar. Förutom engelskmannen så har det inte hänt så mycket mer idag. Fick ta del av lite blod, svett och tårar på träningen - bokstavligt talat. Det var helt sjukt vad folk fick för sig att skada sig. Roligast är ändå föräldrarna som tror att deras barn är nära en döden upplevelse, men i själva verket har de skrapat i lilltån. Minerna de bjuder på är oslagbara. Förlåt, det här var riktigt elakt. Klart man blir orolig. Men å andra sidan har jag inga barn själv - vilket betyder att jag kan få vara lite okänslig och elak såhär på kvällen....

 

Efter en grym träning med grymma tjejer (och en hel del skador dårå) hade jag gjort mig förtjänt av en fet tallrik med nuggets och pommes. Svängde förbi mästargrillen, satte på rumpvärmen åt min take-away-låda och brummade hemåt. Det var så sjukt gott att jag nu ligger i matkoma i soffan. Hittade ett till avsnitt av Greys och därmed kunde kvällen inte ha slutat bättre.

 

Hoppas ni haft en bra dag trots denna äckliga kyla. Pussochkram och nattinatti

 

 

Helvete vad kallt det är ute? Igår trodde jag att nosen skulle lossna för att det var så kallt. Tog till idag att tina upp helt och hållet. Bara tanken på att gå ut gör att jag fryser. Jag vill inte.

 

Jag fick ut en rätt grym lön den här månaden så jag tyckte jag hade gjort mig förtjänt av lite shopping. Har varit väldigt duktig för att vara mig. Med att hålla i pengarna alltså. Det är så svårt att få tag i bilder på internet, för allt jag köper tycks försvinna eller så finns det inte en enda bild att få tag i. MEN, några hittade jag så det får duga. Oftast kör jag samma bilder här som på instagram, men för er som kollar där också kan det nog bli rätt tråkigt. Så kläder och läppstift får ni idag. Det är allt jag har att ge och allt jag tänker ge.

 

Nu ska jag avnjuta en fet jävla frukost och sedan bär det av ut i kylan. Efter skolan är det raka spåret till hallen för att uträtta underverk. Mina småtjejer (som egentligen inte ens är små längre) har blivit så förbannat duktiga. Det är kul att se utvecklingen och ännu roligare när man vet att man själv ligger bakom det.

 

 

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Lindas födelsedag, hurra hurra hurra!!!! Känns sjukt att hon blir 25. Det är i sådana här lägen man inser att tiden går lite för fort. Så idag ska jag faktiskt in till stan (eller, jag måste ju in dit för att jag har skola), för att leta present. Jag är nästan säker på vad jag ska köpa och jag hoppas det kommer bli lika grymt som jag tror.

 

Idag har jag varit uppe med tuppen för att plugga. För ovanlighetens skull var jag inte alls trött i morse. Vilket betyder att juridiken faktiskt gick in och jag tror till och med att lite fastnade. Har man ett bra flow är det faktiskt riktigt kul. Sedan finns det ju lagar som är helt jävla ointressanta, då kan man läsa snabbare än snabbast och när man ser hur många sidor man "läst" är självförtroendet på topp.

 

Nu är jag sen som vanligt, måste springa så jag hinner iväg till skolan. Ikväll blir det gym och proteindrink. Yum.

 

Grattis igen älskade syster!!!!

 

Morning,

Efter en härlig morgon och en lång och mysig frukost sitter nu jag och min pojkvän och pluggar i samma soffa. Tror det är första gången. Vi distrheras dock av hans mage som har fått för sig att börja prata. Roligare söndag än såhär blir det nog inte idag. Eller, ska iväg lite senare och kolla bandy tydligen.

 

Igår hade vi ledardag och det var lika trevligt som alltid. I hallen hade vi sedan lite passningsteknik. Jag körde lite som demogymnast så de andra fick öva på att passa. Det var första gången sedan min operation, men det kändes helt okej. Fick reda på att vi numera på söndagskvällar kommer att ha tillgång till hallen och ha "ledarträningar", för oss gamla avdankade gymnaster. Ingen blev nog lika lycklig som jag, som jag har längtat till att få börja köra lite igen. Det som är bra är att jag jobbar varannan söndag och därmed kanske min rygg faktiskt håller. Det är helt sjukt hur man kan älska en sport så mycket. Lycklig tjej!!

 

Nu ska jag återgå till min juridikbok, wopidoo

 

PUSS

 

Hej, det var inte igår! Jag har haft fullt upp med småtjejer, jobb och skola. Med matlådan under armen ryker det nästan från fötterna då jag springer från ena stället till det andra. Nu syftar jag inte på tåbira, utan bara på att jag är jävligt snabb och effektiv utav mig.

 

Så vad har hänt sedan min sjukattack inträffade? Jag har kommit igång med träningen igen och det är till och med roligt. Idag har jag världens träningsverk och det känns som att den suttit i sedan i måndags. Jag körde på hårt då, fick lite träningsverk. I huvudet ekade folks ord "har man träningsverk ska man träna mer" - vilket jag var dum nog och gick på. Jag byggde således upp träningsverken och nu tycks den bara bli värre och värre. Kan knappt klä av mig själv (tur att man har en pojkvän som är ivrig som ett barn på julafton att få slita av dem). Idag hoppade jag träningen och högg in i godispåsen istället. Kändes bättre när jag bestämnde mig för att dissa träningen för lite godis, än vad det gör nu i efterhand.

 

Har fått USA på huvudet igen och funderar starkt på att åka och plugga efter jag är klar med den här utbildningen. Antingen bara en termin, eller ett år. Isåfall blir det bara enstaka kurser, men det ska ju vara kurser som jag känner att jag har nytta av - dvs inte yoga eller teater. I nuläget skulle jag kunna döda för att få bo och uppleva USA igen. Hur kan man vara så besatt? Tror allt tog fart nu när vi läser engelska i skolan, man blir konstant påmind på något sätt. Förövrigt har vi världens skönaste lärare som är från England. Han pratar noll svenska vilket betyder att det är en skön nivå. Finns inget värre än svenska lärare som gör något försök att leka engelskmän med sin svengelska.

 

FYI så var jag och storhandla idag på Ica Maxi tillsammans med resten av Stockholm. Jag var på krigsstigen och sådär lagom grinig när jag var klar. Det var då jag tyckte jag förtjänade godispåsen. Och nu ringde S och sa att han köper med Thai hem. Onyttigt som onyttigt, varför inte bara fortsätta resten av kvällen nu när jag ändå börjat?

 

See yaaa :)

 

 

 

Äntligen börjar man bli människa igen, även om jag själv känner mig som ett vandrande skelett. Att ha ämneomsättning för fem pers hjälper inte alls i sådana här lägen...

 

Igårkväll smet jag över till en gammal klasskompis som precis flyttat till världens finaste lägenhet vid telefonplan. Han är helt klart en av de finaste människorna. Vi fixade lite middag, jag köpte det jag var sugen på eftersom det här mer eller mindre var den första riktiga måltiden på två dygn. Det blev en skön mix av jordgubbar, rädisor och grillad kyckling. Mums. Fick i mig hyfsat i alla fall. Vi kollade sedan på Intouchables (?), jag och namn alltså. Jag vill inflika att jag INTE somnade under filmen, inte ens en liten stund. Det var en fransk film som var riktigt bra, trots att jag var lite skeptisk då den var fransk. Sedan kollade vi på något klipp av en serie (idiot abroad), dog nästan av skratt. Sjukt skön och bara jävligt bra. Sedan blev det hem och sova då första skoldagen väntade idag. Känner mig fortfarande allmänt otaggad på livet då jag inte får i mig speciellt mycket mat och magen gör fortfarande riktigt ont, dessutom ligger jag efter i skolan då mina pluggplaner sprack rejält pga sjukdom. Men när jag blir frisk ska jag lägga i en hög växel, tagga till och bara kötta på vad gäller plugg, småtjejer, träning och jobb. Ska försöka klämma in lite vänner också,

Let's go let's go!!!!

 

Min helg var så bra planerad med plugg, jobb och vänner. Det gick åt helvete, kände av det redan i fredags med extremt magont och en huvudvärk som skulle kunna döda. Tänkte inte mer på det, tog en tablett - inget hände. Sedan kom frossan från helvetet (förutom att det ska vara varmt i helvetet, men ni fattar ;) ).. jag låg under tre tjocka täcken och trodde jag skulle frysa ihjäl. Somnade, och vaknade i min egengjorda pool. Ont i hela kroppen, magen pulserade och en sprängande huvudvärk.

 

På morgonen mådde jag om möjligen ännu sämre, hade inte ens krafter till att sätta mig upp själv. Efter ett samtal till sjukvårdsrådgivningen kom min mamma förbi. Fick jag inte i mig vatten, salt och lite sött så var det bara att åka in till akuten för dropp och eventuellt undersökning. Hon tvingade i mig lite av allt möjligt i drickväg. När S slutade jobbet bytte han av henne och fick sitta barnvakt resten av kvällen. Fick i mig lite mer dricka och tog sedan en alvedon och en ipren. Ryktet säger att om man blandar dessa två så blir det en stark effekt - vilket det faktiskt blev. Jag minns inte så mycket efter tabletterna, förutom att jag vaknade och var genomblöt. Sebban fick byta tröja på mig då man bokstavligt talat kunde vrida ur den. Somnade sedan om och vaknade upp imorse som en helt ny människa.

 

Aldrig har jag varit med om något liknande och jag har ändå varit ordentligt sjuk ett antal gånger. Nu ligger jag och kollar Harry Potter och äter salta godisar. Älskar när läkarna ger rekommendationer att äta chips och godis - det är väl bara att lyssna? Har faktiskt fått i mig en macka och lite oboy också, way to go Terese!! Jag vill inte ens ställa mig på vågen. Som om inte jag har tappat tillräckligt med kilon? Kan inte någon annan som behöver det här drabbas av all skit jag åker på? Jag vill från och med nu gärna behålla det lilla jag har kvar. Tack på förhand.

 

Puss

För min egen skull kan det vara kul att blicka tillbaka på min sammanfattning av året. Som om jag någonsin kollat tillbaka i bloggen, men en dag kanske? Det känns ändå som ett måste, så man slipper den där ångesten som tyder på att ännu ett år har passerat - men vad har jag gjort!?

 

Det här året har varit tufft på alla sätt och vis.

 

Till en början fick jag hem min älskling, vi firade inte det nya året tillsammans och levde som sambos. Utöver det mådde jag nog som sämst, och då snackar vi sämst sämst. Jobbet var ett helvete, nu i efterhand inser jag hur dåligt jag faktiskt mådde. Jag utvecklades till ett monster och tappade bort mig själv på vägen. Min mage skrek av smärta och det slutade i fosterställning under två veckor. Någonstans när jag krälade omkring där på botten fick jag lite energi och gjorde det som måste göras. Med stort stöd av vänner, pojkvän och framförallt mamma sade jag upp mig, sökte skola och kom in. Jobbade arslet av mig under sommaren, men då såg jag ljuset i denna mörka tunnel så det gick bra att kriga det sista.

 

Hör och häpna, jag fyllde år även detta år. Firades på Snaps med finaste vänner. Därefter satte jag mig vid skolbänken igen, vilket till en början kändes väldigt konstigt, men ändå så rätt. Hamnade i en jättebra klass och fika lära känna väldigt mycket nya ansikten. Strax därefter genomgick jag en fotoperation, en operation jag borde gjort för väldigt många år sedan. Jag vet inte vad jag tänkte med då, men det kändes jättebra att skjuta på den. Tills den dag när jag insåg att det inte går att skjuta på det längre, eftersom skiten bara blev värre och värre. Har man haft konstant ont under flera år lär man sig hantera det, man vänjer sig och det skulle nästan vara konstigt att inte ha ont. Men en dag fick jag nog och tog tag i det hela. På operationsbordet var jag så nervös att jag slutade andas, maskinerna pep och jag fick "ajja-bajja-fingret". Man måste tydligen andas. Då kände jag mig ännu mindre än vad jag faktiskt är. Allt gick bra, foten var stor och jag hade ont. Morfinet ville inte stanna i min kropp, så jag spydde som en gris - både på grund av tabletterna och smärtan. Fick nya, äntligen blev man människa igen. Det var några veckors helvete med kryckor, CP-sko och smärta, men förhoppningsvis kommer det vara värt det.

 

Åkte till min Sister from another Mr - Stephanie i Österrike. Det känns nästan som mitt andra hem. Det var fest, shopping, deep-talk, vinkväll, sol och bad (äntligen fick jag lite sommar!!). Det var så jävla lyckat och välbehövligt.

 

Jag och min pojkvän flyttade isär, det var nog det bästa vi gjort på länge. Det räddade vårat förhållande. Vi åkte på en resa till kroatien, vår första resa tillsammans. Skitväder, fint hotell, äcklig mat, grym frukostbuffé. Jag skulle nog inte åka dit igen, men mycket berodde nog på att vi hade otur med vädret. Jag var en grinig Terese eftersom allt jag ville göra var att ligga vid poolen och njuta av solen. Det gick åt helvete.

 

Jag förlorade en gammal lagkamrat, Mikaela Scherrer. Mitt hjärta stannade för en stund, jag trodde även jag skulle torka ut av alla tårar som spilldes. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, dett leende och de minnen jag har med dig. Du var en sådan fin människa och jag kan inte fatta att du är borta. Det är inte rättvist.. Lavinen tog ditt liv. Nu är du en av de finaste änglarna och jag är säker på att du och ditt leende behövs såväl där uppe som här nere. Too young, too soon :( Förlorade även min älskade mormor. Att sitta och se på hur någon sakta försvinner mer och mer kan ha varit det värsta jag varit med om. Det var också för tidigt för din del, och det gjorde fruktansvärt ont att släppa iväg dig till himlen.

 

Julen firades med släkt, delvis S och med gamla fina vänner. Nyår var helt klart bästa. Firade tolvslaget med älskade, även med nära vänner. Festade, dansade, var olydig, åt god mat, njöt av livet - vad mer kan man begära? Perfekt avslut på ett tufft år, prefekt inledning på ett nytt år med nya möjligheter.

 

En jävla massa kärlek till er som känner att ni förtjänar den <3 PUSS

Konsumtionen av alkohol har varit hög under julledigheten. Min fot är stor och gosig, vem bestämde att vi tjejer skulle vara så snygga i klackar? Desto högre, desto snyggare. Aj.

 

Julafton var perfekt, från morgon till kväll. Allt var lyckat, maten var god och jag fick allt jag önskade mig i julklapp. Sedan var vi på 25-års fest i den lokalen jag hade min 18-års fest. Nostalgi. Nästan samma gäng nu som då. Det roligaste på hela kvällen var Jessies lilla misstag som jag nu ska dela med mig av. Hon, som var tillräckligt lång för att faktiskt nå, trodde hon var smart som lade sin jacka uppe på garderoben. Lite senare luktar det bränt och hon inser att jackan bränt fast i lampan. Det ser ut som att två fåglar har haft krig då det är fjädrar överallt. Kvar på lampan sitter även en stor tuss fjädrar. Jag dog av garv även om stackarn fick gå hem utan jacka. En jacka som dessutom var ny....

 

Nyår kan ha varit bästa på länge. Halv 7 kom jag hem, lagom full och lycklig. Det var helt perfekt, utan att överdriva. Dagen efter mådde man som man förtjänade, men med en pizza och lite sömn gick det snart över. Smet över till mamma och spelade lite kort och snackade skit. Tänk om man kunde få spola tillbaka tiden och köra repris på kvällen, OM jag skulle göra det. TACK alla som förgyllde kvällen och tack för att ni är sådana fina vänner.

 

LOVE YOU