Natti Natti

Det blev inget E.T för mig ikväll. Grabbarna var för trötta efter sin träning, vilka mesar! Som om inte vi andra också tränar? Hmpf, jag fick istället nöja mig med lite kortspel med mamma.

Imorgon är det träning och sedan ska vi hjälpa till att bygga inför uppvisningen. Eftersom jag hemskt gärna vill se Idolfinalen så måste jag springa mellan hallarna och typ göra som sonic, bara snurra och flyga framåt - samtidigt som jag bygger. Jag hoppas kvällen blir som jag idag tänker mig, typ helt bäst! Isåfall längtar jag. I annat fall, vill jag hoppa över imorgon, förutom Idol då, och sedan befinna mig i hallen för att snurra omkring.

Nu ringer det, gotta goooo
Puss på er!

Hola bitches

Träningen var katastof, precis som alltid. Jag är så jävla trött på gnällkärringen och hennes äckliga attityd. Jag vill bara klubba ner henne så fort hon öppnar käften. Allt låter gnälligt, hon är alltid irriterad och ser endast problem - aldrig några lösningar. Tragisk människa, jag vill aldrig i hela helvetet bli som henne när jag blir stor. Ingen hade koll på något, det fattades musik och på lördag är uppvisningen. Kaos kaos kaos, men hakuna matata, det brukar alltid lösa sig. Som tur är har jag Sara på träningarna, vi brukar snacka skit och gå runt och göra allt förutom det vi inte ska. Jag lyckades lura henne att vara med på uppvisningen också, åtminstone på dansen. Sedan skulle hon prova och se hur det kändes. Bra där tillskillnad från Frida som vägrar komma ner och träna med mig.

Alla är sjuka så jag försöker hålla mig på avstånd från de flesta. Jag har hittills klarat mig (peppa peppa) vilket är ett under, det brukar alltid vara jag som börjar vara sjuk. Därefter smittar jag alla andra och när jag sedan blivit frisk hinner jag bli smittad en gång till av de som jag smittat. Inge vidare men i år har jag tydligen ett litet bättre immunförsvar, wey.

Jag sitter och väntar på ett samtal och sedan blir det E.T ikväll, om inget ändras. Det var sjukt länge sedan jag såg den filmen och det ska bli kul. E.T phone hoooome =)

Puss på er!


Frågestund

Den som får dig att må sådär jävla bra. Den person som kan säga hej och göra att du ler resten av dagen. Det är just den personen som kan få dig att må allra sämst. Få dig att känna den där klumpen i magen som man bara vill trolla bort. Är det inte sjukt egentligen? Den vi väljer att ge bort vårt hjärta till har fria händer att stampa på det om personen i fråga så vill. Jag tycker det är sjukt och jag är rädd för kärleken.

Gooood morgon

Sitter för tillfället på min mammas jobb och har precis ätit (ovanligt?). Jag har innan varit på Amerikanska ambassaden, vilket gick ganska fort. Jag fick först stå ute i säkert en halvtimme och jag var halvt nedfrusen när jag äntligen fick komma in. Självklart så pep jag och min mobil fick inte följa med in. Jag bytte ut honom mot en lapp med nr 17 på. Därefter blev deten kort promenad upp till tanten i kassan som skulle ha alla mina 349 papper, sedan var det bara att slå sig ner. Man blev sedan uppropad och de sa åt oss vilken bokstav man skulle gå till. Tjejen i kassan var jättetrevlig och ställde lite frågor, jag vet inte om det var det som var "intervjuen"?. Hon frågade sedan om jag tänkte köpa cowboyboots och jag kollade på henne som om hon vore dum i huvudet? Jag frågade sedan om det var lite "country aktigt" där i Texas och hon började skratta som aldrig förr. Hon frågade sedan sin kollega och han sa att det beror på vart man hamnar, men att det är lite country stil över hela texas. Kul, skitkul! Det slutade med att tre kollegor stod där och skrattade och pratade om att jag skulle få nya bästa vänner, nämligen kossorna. När jag sedan lämnat finger prints var jag free to go. Jag tog då en promenad till mammas jobb, vilket var ganska skönt såhär på morgonen.

Jag ska snart åka hem och krypa ner i sängen igen, jag är så sjukt trött. Därefter ska jag fika med Fridolf och sedan ska jag träna mina småttingar. Jag har faktiskt saknat mina tjejer, det känns som evigheter sedan jag träffade dem sist. Jag får lite små ångest över att lämna dom i ett helt år. Jag kommer nog få en och annan tår i ögat när jag ska tala om det för dem och därefter säga hejdå ..

Ikväll kanske det blir E.T @ Johans place, vi får se. Vi hörs sen, puss & kram

Gymnastik is the shit, helt klart

Idag har jag tränat trots att min rygg vill annat. Det lönar sig inte att sitta stil, då kan jag lika bra göra något jag finner nöje i och lida lite? Vi övade inför uppvisningen som är på lördag och jag hade bestämt mig för att köra dubbel. Jag tror att jag var 12 när jag senast körde det och då stod jag inte ens. Idag höjde tränarna upp gropen för att jag skulle få "provhoppa" en gång och sedan var det bara att köra. Jag hann inte ens tänka, flög runt och landade på rumpan. Därefter hade jag faktiskt koll på vad jag höll på med och ställde varenda dubbelvolt. Jag har aldrig ställt den så klockrent, aldrig någonsin. Gissa om jag var glad den träningen? Det var faktiskt en bra träning, dock han vi inte köra någon tumbling. Det var på ett sätt bra eftersom det är det som kommer göra ondast för mig. Med tanke på att tårarna trängde sig fram efter träningen trots att jag inte kört allt så får vi väl se hur det går på lördag. Det handlar om kanske två varv och jag behöver ju inte hålla på och förträna utan jag kör direkt på uppvisningen och sen får det vara bra så.

Vi dansade även den berömda dalle-dansen som vi lärde oss för sjuuukt länge sedan. Det är en slags hip-hop dans som är ascool, indeed! Den ska vi dansa eftersom vi ska vara hiohopare. Vi fick en stor tröja, keps och sen hade vi mjukisar eller stora jeans. Det ser häftigt ut och ännu häftigare ska det minsann bli på lördag. Då är det lie roligare belysning och förhoppningsvis kan vi dansen ännu bätte då eftrersom vi har träning på fredag där vi bara ska dansa.

Efter träningen rullade jag och Kimpo över till Johan och kollade på Blair-whitch project. Den var ganska bra, även om jag hade lite svårt för den. Den var lite seg även om jag kan tänka mig att den kommer bli jobbig i längden. Eftersom man aldrig fick reda på vad det var som spökade så sätter den sig i huvudet och man börjar tänka .. illa.

Jag måste fan sova nu, jag ska upp vid 6 eftersom jag ska till ambassaden imorn. Vi får väl se hur det går där =)
Godnatt era små möss!

Uppdatering

Av mitt gnäll att döma har ni säkert förstått att jag har ont i ryggen. Jag har varit hos naprapaten två gånger, varav den första gången gjorde allt mycket värre. Jag höll seriöst på att dö och jag ha nog aldrig gråtit så mycket på en och samma vecka. Med blandade känslor gick jag tillbaka till naprapaten och förklarade läget och hon tyckte det var konstigt att det blivit värre än sist. Hon knäckte den lite till och masserade en massa. Hon tröck på massa punkter så att jag ville slå till henne, samtidigt som hon pladdrade på om vad jag borde göra. Hon tror att det kan vara en spricka i en av kotorna och att en disk eventuellt mosats ihop lite. Till en början kan man ju tycka att det är gulligt att mina kotor vill pussas lite, men de behöver ju inte döda mig för det!? Efter hennes uppsats om vad jag borde göra har jag nu bokat tid hos en läkare. Där ska jag kissa i en burk för att kolla så jag inte har urinvägsinfektion (vilket borde kännas, jag vet). Detta är bara för att utesluta allt. Sedan skulle jag ta sänka för att kolla så det inte var någon inflamation i ryggen. Därefter skulle jag le lite sött och snällt be om en remiss för att få röntga.

Med tanke på min otur när det gäller skador så har jag säkert både urinvägsinfektion, inflamation, pajjat en disk och fått några sprickor. Har jag nu en spricka eller klämt en disk så gör läkarna ändå inte ingenting åt detta. Varför då kolla upp det? Det undrar jag med. Det enda är väl att det skulle vara skönt att veta att man inte riskerar att bli typ förlamad när man tränar. Är det ofarligt men bara gör ont är det ju upp till mig hur mycket jag står ut. Om jag däremot gissar på att det är upp till mig och sedan hamnar i rullstol, är det mig själv eller läkarna jag ska skylla på? Alltså allt inom vården tar sån jävla tid och jag har inte riktigt tid med det här. Jag åker ju om mindre än en månad och hinner jag inte få tid pga deras seghet så kan jag inte mycket göra. Vården i USA är inte superbillig så jag vet inte om det första jag ska göra när jag kommer dit är att fixa skulder. Samtidigt så är läkare jävligt dåliga på att hitta felen och det skulle inte förvåna mig om jag blir bemött som sist. Då kollade han inte ens på mig. Han satt säkert inne på facebook och addade sina nya vänner medan jag pratade på om mina problem. Därefter sa han hejdå och sa att jag skulle komma tillbaka om besvären fortsatte. Jo man tackar, asshole! Krävs det lite tårar för att de ska lyssna så ska jag nog klämma fram några krokodiltårar. Man kan ju hoppas på att de tar mig på allvar den här gången.


Tired ..

Den här veckan har i stort sett gått ut på att fixa massa papper inför USA. I måndags fyllde jag i ett antal papper inför mötet på ambassaden och det var sjukt svåra ord, konstiga jävla frågor och en hel del upprepningar. "Säljer du droger" "Tänker du döda någon i USA eller planerar du att bli terrorist". Ungefär sånna frågor dök upp och jag ställer mig frågan; Vem fan svarar ja på skiten om det nu skulle stämma? Jag fick även skriva mitt namn 765 gånger och det var inte det lättaste. Eftersom jag heter Linda Therese Sandberg så tror alla att jag heter Linda. Trots att jag strykit under Therese och trots att Linda på hälften av papprena står under Middle name. Ibland står det som förnamn. Ibland ber dom om hela namnet med efternamnet först, trots att de själva skrivit Linda där efternamnet bör stå. Jag undrar om de tror jag fifflar med mitt namn och är kriminell? Jag kanske inte kommer in i landet pga detta stora problem som tycks vara allvarligare än ni andra förstår.

Idag åt jag lunch med mamma och begav mig sedan till fotografen. Man får absolut inte ha med ett svenskt passfoto och fotot ska vara i ett visst mått, där huvudet ska placeras mellan 28-30 mm från kanten, det måste vara i färg där bakgrunden är vit .. OSV. Jag fick ett helt A4 med regler och beskrivningar och jag får väl be till Gudarna att mitt huvud inte har hamnat 2mm fel på fotot, det kan ju göra att jag inte får mitt visum.

Att dom orkar? Jo tack, vi håller med, jag och min mamma. Men vänta bara, det kommer mer!

På torsdag äger besöket på den amerikanska ambassaden rum. Jag har även här fått ett helt häfte med regler om uppförande, vad man får ta med sig och hur dagen kommer att se ut ungefär. I korta drag kan jag säga såhär: Jag ska vara medveten om att trots att jag ska vara där klockan 8 så kan jag bli tvungen att stanna hela dagen, eftersom det kan ta lång tid. Jag ska även vara där en timme innan, för om jag inte är ute i god tid kanske jag inte får något visum. Man kan få stå ute och vänta, så på med vantar och allt som man kan tänka sig. Där dök dock ett problem upp - du får ABSOLUT INTE ta med dig något onödigt som inte behövs. Man får inte ha med sig mobil, mp3, böcker (liksom hallå, kan en bok döda?) .. jag vet inte ens om man får ha med sig hemmanycklarna. Jag ska alltså åka till stan utan musik och utan mobil. Går jag vilse är jag med andra ord körd. Jag får heller inte ha på mig för mycket kläder för då kommer det garanterat ta hela dagen eftersom de måste scanna igenom hela mig och mina lager av kläder. Efter många diskussioner och arga ord kom mamma fram till att hon ville följa med mig. Eftersom du inte får ha med dig en person "just for company" så ska hon alltså åka med mig dit och se till att jag kommer in. Sedan ska hon ta mina grejjer och åka och jobba. När jag sedan förhppningsvis fått mitt visum och tagit mig ur ambassaden levande så åker jag till hennes jobb för att hämta mitt liv - min mobil. Hur orkar de med såhär mycket regler som har no function at all och hur orkar de skicka ut ett häfte på 1000 sidor om allt? TÄNK PÅ MILJÖN ERA KOSSOR!

Nostalgi

I helgen ägde Hummel Cupen rum och jag kan ärligt säga att jag befann mig i hallen hela jävla helgen. Haha, tragiskt med närmare eftertanke, men Gud så underbart. Förra året spelade vi gamla U-lagstjejer turneringen och förlorade varenda match och kom totalt jätte sist. Det var så sjukt kul och jag önskar nästan att vi hade anmält oss i år igen. Den turneringen orsakade även att min mammas hälsena gick av och att hon fick hoppa på kryckor över julafton. Jag får väl ta på mig den eftersom jag lurade med henne, jag glömde bort att hon börjar bli gammal och inte ska hålla på med sånt där. Det var skönt att bara få sitta vid sidan om och kolla på alla lag. Vi hittade oss en del snyggingar, en del miffon, nära och kära och gamla tränare. Det fanns allt möjligt i den där hallen och jag njöt av varenda sekund. Det var så sjukt många lag där man kände folk, mer än förvånat om sanningen ska fram, och det var kul att se dem kämpa om bollen. Det var även kul att kolla på tjejerna och mitt gamla lag, som kom 2 och 4. Självklart så avgjordes allt när de båda tyresö lagen mötte varandra, precis som i ST när vi stod båda lagen mot varandra i finalen. Det sög lika mycket som nu. Det blir alltid sånt bra drag och alla blir sjukt taggade, så det blir alltid roliga matcher.

Eftersom vi ägnade dagarna åt att sitta i en hall så orkade ingen av oss gå ut som vi hade planerat. Jag, Tessan, Lotta och Linda slog oss därför ner på Kök & Bar, tog en öl och pratade skit. Det var så skönt att bara få umgås och .. bara va. Man insåg snart att vi alla fyra ska fly landet och kommer befinna oss i olika delar av världen. Lottas förslag då var att vi skulle bestämma ett datum där alla, även allt annat tyresö-folk, skulle mötas på en konstig plats - typ Ryssland. Mötet skulle gå ut på att Lotta skulle se vilka som faktiskt åkte till platsen. Spännande? Jag vet inte ..

Det jag ville komma fram till med titeln nostalig var i alla fall att fotbollen får mig att längta tillbaka. Längta tillbaka till tiden med U-laget, till de där vintrarna när man gick upp tidigt för att kolla på ST-cupen, för att spela själv och vara tokigt seriöst, när allt bara va så jävla enkelt. Jag saknar verkligen den tiden. Att få sitta i en hall och träffa fotbollsbrudarna, kolla på vännerna man sett spela så många gånger och lacka på domarens misstag - DET betyder.


Skrik & Panik

Shit, jag har inte hunnit med. Det har varit sjukt mycket på sista tiden och jag ska självklart skriva av mig lite senare när jag finner tiden. Jag har fixat en massa inför USA, spelat guitar hero, umgåtts med mina vänner som snart flyr landet, kollat på fotboll, pratat i telefon, målat halva mitt rum, tränat gymnastik samt eventuellt fått en spricka i ryggen. Fråga mig inte hur, men jag lyckas med det mesta. Den historien ska ni snart få höra och på måndag får jag besked om jag behövere röntga eller om de bara ska låta mig gå omkring och lida.

Nu ska jag rulla över till Linda som är sjuk, naaw det är så synd om henne. Hon hostar som en bebis och man blir bara arg på henne för att hon tycker så synd om sig själv medan vi andra tror att hon driver så som hon hostar.... Vi hörs imorn!

Puss & Godnatt

GAAAAAH

Jag har ont i ryggen, jag vet fan inte vart jag ska ta vägen. Igår grät jag mig typ tills sömns trots alla alvedon jag proppat i mig. Nu tänkte jag vara lite manligare och klara detta på egen hand utan alvedonens hjälp. Hittills har det inte gått så bra och även denna kväll lär sluta i tårar. Kan någon bara ta bort smärtan, snällaaaaa!? =(=(


God middag

Planerna blev ändrade och jag åkte istället in och åt lunch med mamma. På vägen hem så fick jag höra av en fågel att Kim var på väg in och han fick därför äran att plocka upp mig. Jag följde därefter med honom in då han skulle hämta pengar för något arbete han gjort? (Han, jobba liksom!?). Där träffade jag världens trevligaste människa som dessutom var snygg. Det var någon Kim kände och han bad mig hålla mig borta från hans kompisar! Det är tacken för att man följer med liksom. Vi åkte sedan hem till Johan och spelade guitar hero. Jag vågade mig på gitarren den här gången och det gick faktiskt riktigt bra. Klarade till och med av medium. Ett stolt lite kryp klev sedan ur huset och vi brummade iväg till centrum. Där mötte jag Frida och vi fikade som vanligt. Vi planerade även nyår och var tvungna att springa till hallen för att berätta de roliga nyheterna för Sara.

Imorgon blir det till att slinga håret, jag bokade tid hos Madde och ska befinna mig där klockan 11. Efter det tänkte jag åka in till stan och köpa lite julklappar. Det är helt sjukt att jag inte hittat en enda, det där är lättare sagt än gjort! Nu har jag en liten aning om vad jag ska köpa till alla så det ska nog gå lite bättre denna gång. Jag tänkte även kolla på en nyårsklänning och kanske något till julafton. Jag är så sjukt jävla taggad inför julafton, har nog inte varit så exited sen jag var ett litet barn. Jag längtar verkligen och imorgon ska jag bränna den första julskivan för i år. Oftast ser låtarna ungefär lika dana ut från år till år, men man måste bara bränna en ny för varje år.

Jag och Kimpo skvallrade lite i bilen idag på väg till Mr Brun. Det kom fram både roligare och tråkiga(?) grejer. Jag vet inte vad jag ska tycka och tänka, men jag litar på dig. Jag får helt enkelt hålla mig själv i styr och ta en dag i taget. Vi får helt enkelt se om det slutar med poff pannkaka eller hallelujah med tårar i ögonen. På tal om hallelujah, Amanda Jenssens version av låten får mig att gråta varje gång. Goosebumpsen gör att man nästan ser ut som en igelkott.

Dags för mat och lite kortspel. Sedan ska jag ringa lite folk och ha en sån där prata-i-telefon-kväll.

Puss på er!

Godnatt befolkningen

Jag har målat ena väggen och det var sjukt jobbigt ska jag tala om för er. Jag behöver nu hjälp av någon stark sak som kan dra ut lite saker, för jag klarar då inte av det. Jag har stått i en halvtimme och kämpat med en sån där och inte lyckats. Förutom den jag har mosat in ännu längre in i väggen så finns kanske 10 till. Med mitt tempo skulle jag bli klar 2010. Efter det åkte jag till hallen för att träna lite. Jag var lite snäll mot min rygg och körde inte så mycket, jag satt mest och kollade på de andra tjejerna som ska tävla JSM i helgen. Det såg riktigt bra ut trots att några grät. Pressen inom gymnastik går inte att beskriva, ingen förstår om man inte varit i den världen själv. Nu fälldes det inte bara tårar pga pressen, men det är en stor del inför tävlingar. Jag vill så gärna åka och kolla i helgen, någon frivillig som kör mig till Helsingborg?

Imorgon ska jag gå upp i hyfsad tid och ta mig ner till centrum. Jag ska då köpa lite spagrejjer såsom ansiktsmask, hårinpackning och en nagelfil eftersom min tydligen har valt att försvinna. Sedan ska jag försöka boka tid hos frissan och förhoppningsvis slinga håret så det blir lite liv i det. Därefter ska jag köpa nybakta frallor och bege mig hemåt för en lång och efterlängtad frukost. Sedan blir det spadag här hemma innan jag ska ner till centrum igen och fika med Frida. Jag har längtat i flera dagar efter den där hallonpajen och imorgon är det dags för mig att proppa i mig en sån.

Idag brast det, som det gjort många gånger på sista tiden. Jag vet inte vad det beror på och jag vet inte om det är mig det är fel på eller om det är er. Inte fel så, utan snarare att jag kanske överdriver och gör en större sak av det hela än vad det egentligen är. Samtidigt så undrar jag om man kan överdriva när man inte ens i grund och botten kan sätta fingret på det. Vad vet jag?

Hej hej hallå

Som vanligt så sitter min mamma i möten och har aldrig tid för mig. När hon väl ringer upp så kommer jag, som vanligt, ha glömt vad jag ville. Jag funderar på att gå ner till Madde och färga mitt hår, det ser bokstavligt talat för jävligt ut. Jag vet dock inte vad jag ska göra riktigt. Sedan ska Linda kanske klippa mig ikväll vilket också behövs. Jag har även planer för att börja måla mitt rum. Sedan ska jag även hinna ta mig ner till hallen och kolla på min träning. Ryggen känns lite bättre idag så jag kanske är med och värmer upp och kör lite styrka och stretchar. Förstå vig och stark jag kommer bli om jag håller på hela träningen, tre timmar dvs. Frågan är bara om jag hinner göra allt som jag har planerat, troligtvis kommer det sluta med att jag sitter och latar mig fram till träningen istället.

Tessan har snott mitt avskedsmiddags-datum, aoutch. Alla bävrar ska dra iväg så alla bara trycker in avskedsmiddagar titt som tätt. Jag får väl redan nu börja kontakta folk om datum och vilket äventyr som väntar dem. Linda drar till Australien och hon är väl den enda som inte planerat någon avskedsgrej, men jag ska nog se till att hon har något litet i alla fall. Sedan drar Tettelito till Barca, jag drar till USA, Liselotte ska nog också dra iväg men den kvinnan ändrar sig 25 gånger på en timme så vart hon tar vägen vet varken vi eller hon själv. Jessie har dragit. Jennica är i och för sig nyhemkommen och det måste ju nästan också firas med lite dricka? Tänk att det finns så sjukt många ursäkter till att få dricka det där vinglaset. Antingen är man ledsen och då är det okej att supa. Är man glad ska de ju firas!? Är det onsdag så får man ju faktiskt ta en onsdagsöl .... Vad tragiskt egentligen att man hela tiden ursäktar sig för att dricka men listan med ursäktar tar heller aldrig slut. Kort sagt skulle vi kunna sitta och dricka varje dag, för det finns ju alltid något som ger en tillåtelse att ta det där glaset.

På tal om dricka så kom jag och tänka på vårt UF-företag. Vi sålde shotglas av is och det var nog världens sämsta affärsidé. Haha, glasen bara smälter och det blir stora pölar på och under bordet. Har man tur hinner man ta en shot och under den shoten hinner man fastna med fingrarna sådär som man gör om man slickar på en lyktstolpe vintertid. Därefter går det jävligt fort och skiten blir till vatten på några sekunder. Bra skit det där! =)

Tankarna flödar

Jag har kommit på en sak. Jag och mamma satt och pratade och kom då in på det här med att vara tjock eller smal. Som liten var hon smal, precis som jag, och även hon har väl haft komplex över detta. Därför förstår hon mig på ett sätt som kanske inte alla mina kompisar gör. Därför säger hon heller inte något om min kroppsstorlek som skulle kunna såra. När jag var yngre var detta mycket värre, troligtvis för att jag var ännu smalare som liten. Jag tränade gymnastik 4-5 dagar i veckan och har en ämnesomsättning för 4 personer. Ni kan ju tänka er resultatet. Trots det har jag alltid ätit som en häst och det har inte medfört någon viktökning alls. Folk börjar väl mer och mer fatta att även någon som är smal kan vara missnöjd över sin kropp. Bara för att den där jävla idealbilden är uppmålad så betyder det inte att alla vill ha en sådan kropp eller att alla svälter sig själva för att uppnå detta. Om någon säger till mig att "åh vad smal du är" då blir jag seriöst arg. Förut blev jag nog mer ledsen än arg. Nu tar jag inte åt mig på samma sätt men jag tar det fortfarande inte som något positivt. Vissa förstår verkligen inte detta, andra börjar förstå mer och mer. Om jag skulle säga till en tjock människa att oj, du var minsann en riktigt fläskig sak, tror du personen i fråga skulle bli glad? Alltså denna person kanske trivs sjukt bra i sin kropp, men att få höra det på det sättet blir istället till något negativt? Alltså jag kan inte påstå att jag är missnöjd över min kropp, även om jag ibland skulle vilja vara lite tjockare. Jag har lärt mig acceptera mitt utseende och lärt mig trivas. Trots det så ställer jag mig fortfarande frågan; vad menar folk när de påpekar att jag är smal? Vad vill de få ut av det och varför säger man något sådant? Om jag då lackar så försvarar sig de flesta med att "oj, det var ju inge negativt menat!" Nehe? Men vad var meningen då. Jag vet om att jag är smal och behöver inte ha någon människa som talar om det för mig? Att säga att någon är smal som faktiskt är det, det är exakt samma sak som att säga till en tjock människa att denne är tjock. Så tänk er för när ni säger något och framförallt - tänk på hur ni säger det.

Deg

Jag har bara legat i sängen sedan jag kom hem. Jag har brutalt ont i ryggen och jag vet seriöst inte vart jag ska ta vägen. Jag råkade ju knäcka till den i rulltrappan idag inne i stan och det gjorde brutalt ont, jag ville nästan slå personen som befann sig framför mig. Nu värker det av bara helvete trots mina 54 alvedon jag proppat i mig. Jag tröstäter Polly på grund av detta. Varje gång jag får syn på en Polly-påse så tänker jag på den där reklamen "Petter och jag, vi är goda vänner fastän mycket olika .." haha. Varför fastnar vissa reklamer? Typ "Dra in magen så jag kommer förbi o fram", "Du har ju hela helgen på dig!".  Vissa som fastnar är inte ens roliga, bara jävligt irriterande men man kan inte glömma den. Kan man säga att reklambyrån har lyckats med sitt jobb om man 7 år senare sitter och sjunger på reklamlåten eller citerar reklamen?

Jag ska snart gå och spela med mamma, vilket börjar bli en vana såhär på kvällen. Jag ska även försöka lägga mig tidigt ikväll eftersom det har blivit väldigt lite sömn på senare tid. Igår gick jag och la mig så fort scrubs var slut men sedan ringde en viss person och väckte mig. Eftersom personen i fråga har det lite jobbigt så kunde jag ju inte bara lägga på utan var lite grinig i början och pratade sedan snällt i en och en halv timme.

Jag har kommit på vad jag önskar mig denna jul. Det känns bra eftersom önskelistorna nu för tiden oftast är tomma. Det finns liksom inget att önska sig?

Ipod nano (då min gamla har gått sönder och det kan vara skönt att ha något när jag är i USA)
En tjocktröja som jag kan mysa i här hemma. (För tillfället har jag bara snodda tröjor som jag tycker om. Adams tex  som han troligtvis inte kommer få se mer i detta liv, Lindas som hon ska få tillbaka så fort jag har sagt hejdå till den underbara tröjan. Behöver jag fortsätta?)
Rattmuff (Min rosa är grå för tillfället haha)
En hund (nej jag vet men man kan väl få drömma?)

Imorgon skulle Emsie tydligen träna och lyckades lura med mig. Jag ska bara kolla eftersom min rygg inte kommer tolerera att jag tränar. Det kommer bli svårt att befinna sig i hallen utan att studsa omkring så vi får väl se om jag lyckas hålla mina ben och armar i styr.

Hej

Idag har jag och mattias varit inne i stan och kollat julklappar. Vi tröttnade dock ganska snabbt och åkte istället hem till honom och spelade kort. Jag behöver väl inte nämna vem som förlorade, det är ganska obvious vid det här laget. Jag är fortfarande här som moraliskt stöd och jag väntar på att få skjuts hem. Han ska övningsköra hem mig, vi får väl se om jag kommer hem levandes med andra ord.

Vi hörs säkert igen när jag kommer hem, nu ska jag vara lite social!

Puss på er!

=)

Dags för lite TV-spel med mamma. Jag har hållt på o tejpat och fixat så jag kan börja måla och är helt slut nu. Det ska bli skönt att bara få sitta ner och spela lite. Även om jag pretty much har suttit hela dagen. Jag har sjukt ont i min rygg och jag tänker aldrig mer lyssna på folk som säger att det är skönt att gå till naprapaten. Det här är allt annat än skönt, även om jag någonstans känner mig som en ny människa.

Jag har varit trött hela dagen så jag kommer troligtvis somna tidigt ikväll. Imorgon tänkte jag ta mig till stan och köpa lite julklappar. Jag tänkte öven kolla om jag hittar någon julklänning eller nyårsklänning. Nu ringer det och det är tydligen viktigt, måste gå!

Puss på er!

Brevbrevbrev

När jag kom hem så hittade jag ett brev på golvet där det stod AIR MAIL på. Jag funderade och kom på att det bara är Niklas som är ute i den stora världen och antog därför att brevet var från honom. Jag öppnade det så fort jag kunde och ut ramlar en 20 lapp!? På kortet står det att jag kan köpa mat eller bensin för pengarna ungefär. Det är det den mannen tror att jag gör för mina pengar, äter och åker bil till nästa matställe typ. Han får mig att framstå som värsta tjockisen men det är verkligen inte som det ser ut gott folk! Självklart var inte det det enda som stod i brevet, det stod en massa andra trevliga saker. Jag är jätteglad över brevet och det är skönt att veta att du har det bra där borta i Australien! Take care din korv =)

1 december

Imorse var jag hos naprapaten eftersom jag fått problem med ryggen sedan jag börjat träna igen. Det har blivit värre och värre och det kändes tillslut som en pinne som satt i ryggen. När jag förklarade detta för henne skrattade hon lite åt mig då jag faktiskt såg ut som en pinne när jag rörde mig. Jag var tydligen jättestel där jag hade ont. Anledningen var att två kotor hade tryckts ihop, så man kan ju nästan säga att jag hade rätt när jag sa att jag hade en pinne i ryggen. Hon knäckte den och usch vad den knakade. Sedan tröck hon och vred mig åt alla möjliga håll. Jag var tydligen för vig för vissa saker då jag fick ont på fel ställen, skönt att jag inte var lika stel som jag känner mig då. Sedan låg jag där på magen och hon började böja mina ben. Jag är sjukt stel i ena benet medan det andra kunde böjas hur som helst. Det roliga var att när jag ligger där på magen så ser jag hur min fot dyker upp vid sidan av mig och mitt ben var i en sjukt konstig vinkel. Det visste jag inte om mig själv!

Alla säger att det är så skönt att gå dit men jag vet inte riktigt om jag håller med. Jag har sjukt ont just nu och det har värkt sedan jag var där imorse. Hon sa i och för sig att det kunde göra lite ont och det är ju förståligt så som hon knäckte min rygg. Hon började även trycka på någon punkt och det gjorde så jävla ont. Hon förklarade då att man kunde ta nålar och sticka hål på dessa punkter. Jag hörde bara ordet nål och flög typ upp. Snäll som hon var så tänkte hon inte utsätta mig för allt på det första besöket. Schysst!? Jag fick en tid igen nästa vecka, vi måste ju se om det blivit någon förändring. Jag fick inte röra mig på två dagar så jag har svårt att känna av förbättringen redan nu, men det kändes helt klart bättre mot slutet när hon höll på och pilla på mig.

Jag har bara latat mig större delen av dagen, och ätit förståss. Det är seriöst det jag gör om dagarna, äter. Förut försökte jag göra saker om dagarna och det blev nya äventyr dagligen. Nu däremot njuter jag verkligen av att bara ligga hemma och göra ingenting. Spela tvspel, kolla tv, lyssna på musik osv. Det är skönt men jag tycker att jag borde tröttna på ledigheten snart. Jag är typ för trött för att ta tag i saker och behöver nog det här ändå. Jag är ju ute och ränner på kvällarna när alla slutat jobbet istället eftersom alla inte har tid för mig på dagen.

Speel

När det är advent brukar alltid jag och mamma spela kort, det har blivit lite av en tradition. Därför var vi ju tvungna att hinna med lite kortspel trots att jag hade bråttom iväg. Jag vann, min tur har kanske börjat vända? Hon frågade om det i år var okej att hon fick tända vilket ljus hon ville i ordningen, varför vara som alla andra? Ibland förvånar hon mig. Därefter stack jag iväg till Johan. Kim hade nästan lovat mig att vi skulle sätta upp en lapp på dörren som förbjöd andra att komma eftersom jag ville öva i fred. Det gick inge vidare och det slutade med att hela ligan var där istället. Innan alla andra dök upp så blev jag och Kim övergivna och jag vågade då mig på medium. Detta gick sjukt bra och det gick även bra när Mr Brun dök upp. Som en protest provade jag hard på en låt jag inte ville spela och helt grym som man är klarade man den! De var faktiskt lite impade av mig. Kvällen fortsatte och även jag fortsatte att impa. De spelade fifa och när de hade "paus" tog jag kontrollen och provade skjuta lite. Jag sa först högra krysset och där satt sen så fint. Därefter sa jag vänstra och även den satt som en smäck. Sedan tänkte jag, vafan vi kör på ribban!? Och själva fan så lyckas jag. De var sjukt impade och jag var i chock. Jag har aldrig spelat det där förutom den gången jag testade för första och sista gången. Den gången gjorde jag självmål för att jag inte visste vilket håll jag skulle springa åt. Efter det har jag aldrig petat på ett fotbollsspel igen eftersom jag försöker undvika att göra bort mig. Tydligen har jag blivit en talang på senare dar, moahah

Jag somnade sedan och vaknar med världens jävla ryck eftersom Jesper skriker för att han förlorat. Jag blev så jävla rädd och innan man fattar vart man är. Jag kollade mig försiktigt runt och tänkte att de nog inte sett mig. Därefter börjar alla asgarva åt mig och jag inser att rycker nog var hårdare än jag först förstod. Detta hindrade mig förståss inte från att somna om igen så nu kan man säga att jag är nyvaken och hemma igen.

Jag ska gå och sova snart, tänkte bara få i mig lite mat. Om jag en dag skulle bli tjock så kommer jag aldrig någonsin kunna gå ner i vikt igen. Jag äter nog som mest på kvällen/natten och det är ju typ totalförbjudet om man ska banta. Jag kom bara att tänka på det.

Godnatt!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0