TesseLito

Tog mig till gymmet även idag. Underbart!! Som jag längtat. Sedan blev det dubbelpass med småttisarna - vilket är träning i sig. De är så duktiga, riktigt bra träning idag. Förutom blåtiran jag nu sitter med. Men det var som sagt en bra träning.

 

Vet ni vad jag gjorde idag? Jag köpte julhanddukar.. Det var en Rudolf med massa paket, vad helt enkelt tvungen. Man blir ju så sugen på julen (även om jag tycker butiker börjar överdrivet tidigt). Längtar. Fick hem första julklappen idag också, mihi.

 

Jag har inget att säga, bara svamlar för att skriva något. Känns bättre att uppdatera än att inte göra det. Så, nu har jag i alla fall berättat att jag inte har något att säga.

 

Dags att mysa lite med killen innan jag hoppar i säng. Är suuper trött och foten värker. Snark.

 

Puss råååå

Idag har det varit tråkonsdag i vanlig ordning. Det är på tok för mörkt på morgonen, man vaknar inte riktigt. Effekten som uppstår av lektionen är ännu en bidragande faktor till att man aldrig vaknar. Tekniskt sett kan man säga att jag sover ståendes hela onsdagen. Varje onsdag närmare bestämt. Livsglädjen har en tendens att fullkomligt dö ut efter de tre schemalagda timmarna på morgonen. Hur kan man vara så tråkig? Varje onsdag överväger jag att stanna hemma. Varje onsdag förundras jag av mig själv att jag tillslut sitter där vi skolbänken ändå. Samvete.

 

Nu har jag lunchat och myst med mamma, tänkte röra mig hemåt och slå på stort. Jag har bestämt mig för att genomföra mitt första träningspass sedan fotoperationen. Vågar mig inte riktigt på att springa, men jag ska nog lyckas svettas på ett eller annat sätt. Med tanke på hur min kondition är så ska det inte bli ett alltför stort projekt. Jag längtar tills jag får komma igång med träningen ordentligt. Det har jag sagt så många gånger på sista tiden, någonstans måste man börja eller hur? Det är där inspirationen minskar och man finner sig i soffan, med en godispåse, istället för att göra det man faktiskt kan. Bortförklaringar finns det gott om. Och ja, jag kanske inte kan träna fullt ut, men för i helvete, börja med att ta dig till gymmet - sedan kan du gnälla.

 

Jag är på jakt efter ett par nya träningsskor (HEJ TOMTEN). Dock hittar jag dem ingenstans. Fick tips om att man kan designa sina egna, och färgen jag ville ha fanns. Så, jag kan i princip få de skorna jag inte hittar. Guld. Dessutom, lite roligare med en personlig sko, visst visst?

 

 

Trevlig kväll, tjillevippen!

Despite an attempt to "rise above", I'm the one crying.

Den här dagen kan vi slopa. Mår alltid lika underbart när dagen kommer. En påhittad dag som för många kanske är en symbol för något fint, men för andra en ständig påminnelse. Jag förstår egnetligen inte varför jag bryr mig. Han gör det ju inte?

 

Idag har söndagsångesten varit enorm. Gjorde ett försök till att sova bort hela dagen. Gick halvvägs, har inte sovit sådär länge på säkert ett år i alla fall. Sedan låg den där dumma boken och stirrade på mig, så jag blev illa tvungen att gå upp. Flyttade lite försiktigt på boken så jag slapp se den, kröp upp i soffan och gosade in mig i täcket. Min bebis kom förbi och gjorde frukost till oss. Jag råkade ju låsa ut honom igår. My bad. Som ni förstår går jag all in på att jag har fått tillbaka MIN lägenhet. Lätt hänt att man glömmer att det faktiskt finns en till person som har nyckel. Lätt hänt att man därmed glömmer att man inte ska låsa det där säkerhetslåset när man går och sover. Som sagt, my bad.

 

Nu sitter jag hos S familj, hans pappa är på vift (I Spanien, så det är inte synd om honom). För tillfället är det bara hans mamma och jag här. Jag gillar att vi firar Farsdag utan killar. Men nu måste jag fortsätta plugga lite. Innan jag säger hejdå vill jag bara skryta om mina småtjejer som tog GULD igår. Sååå jävla grymma brudar. Även det andra laget som inte jag ansvarade för tog medalj (SILVER). Bästa bästa ni.

 

Jag skulle kunna döda för att få uppleva USA igen.

Förvirrande samtal ang Baseball på mammas jobb. Vad heter den som slår? INGEN ANING. Vad heter slagträ.. Bat.. BATMAN! BATMAN!! SVARET ÄR BATMAN. Inga kommentarer. Jag skyller på den äldre generationen. De vet inte bättre. Nog om det, jag hade kul i alla fall.

 

Nu svullar jag frukost här hemma, bokstavligt talat svullar. Ni vet när man trycker in mer än vad som faktiskt får plats? Och sedan lite dricka på det. Min juice ligger på golvet in case you wonder..

 

Jaha? Dagens agenda.. Plugg. Oerhört. Segt. Skolkade faktiskt från dagens lektion. Det borde bara vara repetition, vilket jag borde klara av på egen hand? Dessutom spar jag två timmars resväg, mer eller mindre, OCH kunde dessutom sova en timme längre - trots tidigare start med plugg jämfört med om jag hade åkt till skolan. Nu vet jag knappt själv vad jag pratar om. Jag försöker bara övertyga mig sjäv och mitt kära samvete att jag gjorde rätt. Och det gjorde jag ju.

 

Ikväll blir det middag på Hörnet med gamla fotbollstjejer. Det är inte varje dag vi ses nu för tiden, så det ska bli riktigt kul. Vilka minnen jag har tillsammans med er.

 

Nu måste jag återgå till böckerna. Ha en grym fredag och njut av solen!

PUSS

 

 

Har börjat smygtitta på årets julisar. Älskar julen och allt där till. Hade jag fått bestämma hade jag börjat köpa julklappar för två månader sedan. Det tråkiga är väl att man är relativt fattig som student och dessutom fyller pojkvännen 25. Min plånbok vrider sig i väskan. Beställde precis mammas julklappar, supernöjd. Vågar inte skriva vad, man vet ju inte om hon snokar runt i bloggen. Men jag vet att hon kommer skutta av lycka.

 

Jag kommer ihåg när jag var liten och hela min önskelista bestod av olika Tamagotchies. När jag väl fått dessa hade jag inte tid att ta hand om dem. De behövde ju underhållning och mat dygnet runt, vilket ofta resulterade i en död jävel när skolan väl var slut. Alla lärare var tokiga då större delen av klassen hade med sig olika slag av Tamagotchies. Tillslut infördes ett förbud, vilket i sin tur ledde till döden. Min mamma utsågs till Tamagotchi-vakt. Hon lovade att försöka hålla den vid liv och tog snällt med sig min vän till jobbet. Ibland tror jag att hon startat om den för att den fått dö en tragisk död i fickan, helt övergiven och bortglömd. Men ibland tror jag även att hon lyckades. Vilken grej, ibland saknar jag Tamagotchi tiden.

 

Dags att börja knåpa ihop sin egen önskelista för i år kanske? Men innan det borde jag verkligen börja plugga till tentan på tisdag. Det går sådär va. Har lyckats göra ett och ½ tal på.... 3 timmar? Finns så mycket annat att sysselsätta sig med. Nåja.. det löser sig!

 

Hakuna Matata

Tagga tävlingsträning ikväll, woop woop!!

 

Lukten av nystädat är oslagbar. Det enda som tar den är nog känslan när man är färdig. Det blev en rejäl storstädning (var ju tvungen att sanera nu när mitt djur till pojkvän är ute - höhö). Skämt och sido. Men det är riktigt skönt att få plats med allt. Man tappar liksom suget att städa och fixa när allt ändå inte riktigt kan "städas bort" om ni förstår? Har även varit duktig och tvättat. Insåg att det var dags när jag idag strosade omkring i centrum och funderade på att köpa strumpor då alla ligger i smutsen. Då drog jag mig i kragen raka vägen hemåt och bums ned i tvättstugan.

 

Nu väntar jag på att min man ska komma hit då jag tänkt bjuda på Sushi. Mumma!

 

Imorgon är jag egentligen ledig, men vi har ett möte gällande praktikplats. Jag har faktiskt även där tagit mig i kragen och mailade här om dagen till min gamla HR-chef. Möte i slutet på november - keep your fingers crossed!! Det tog emot då vi insåg att vi måste åka till skolan för ett 15-minuters samtal. Jag och Therese slog dörför på stort och ska fika. Helt plötsligt kändes det inte så jobbigt. FYI så är vi tre Therese i klassen, vi alla umgås, och lärarna kan knappt skilja på oss. Vi är numera "Theresorna". Punkt.

 

Sweet home in pics, enjoy! Synd att man inte kan få med en doft i blogginlägget. Det kanske kommer i framtiden.

Förutom alla nyheter angående stormen som drabbat bland annat New York har jag även fått mig en hel del updates av min gamla värdfamilj. Det blir en helt annan känsla när bilder laddas upp på ställen man besökte dagligen. Det där var mitt hem. Det där kommer alltid vara mitt hem. Nu är det mest vatten och smuts. Träd har ramlat in i mitt gamla hus, förstört två bilar, garaget och staketet. Tur är väl att alla mår bra trots omständigheterna. El, mobilservice och diverse i-landslyx fungerar inte riktigt som det ska. Nu senast laddades en bild upp på kaffebryggaren som hade immat igen för att det var så kallt i huset. Lite svårt att greppa och faktiskt förstå.

 

När vi ändå är inne på storm kan vi snacka om den här kommande veckan. Det är tentaplugg hela veckan. Det är tävling i helgen, vilket betyder laguttagning och tävlningsträning = STRESS.. Det är även ett flyttlass som går till min pojkväns föräldrar. Japp, vi ska flytta isär. Anledningen till att jag skriver ut något jag personligen anser är PRIVAT är för att jag är trött på er uppnosiga, irriterande jävlar som är på tok för nyfikna för erat eget bästa. Och för att det är just ni som sprider saker som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Hoppas att du i framtiden kommer till mig personligen och frågar om det är något du undrar över. Beslutet är gemensamt och vi kom väl fram till det för lite över en månad sedan. Då vi båda pluggar och vi har en lägenhet på 42 kvadrat sitter man ofta i knät på varandra och läser böcker. Ni kan själva räkna ut att det blir massa onödigt gnäll och det tär på förhållandet. Därför, är vi båda överens om att hellre rädda förhållandet än att bo ihop. Det kan vi ju faktiskt göra senare? Så, min bästa vän & pojkvän kommer flytta hem en månad till päronen. Därefter flyttar han in i en studentlägenhet i Skrapan. I mina ögon blir det ingen större skillnad, förutom att känslan att jag har MITT ställe om jag behöver vara själv, faktiskt finns. Jag tror också att det är viktigt att ha sitt eget innan man ger sig in i något tillsammans. Allt gick så fort och det var rätt spontant att han flyttade in från första början. Så, vi tror på det här och jag älskar honom precis lika mycket som innan, om inte mer!

Nöjda och glada?

I know I am.

För nu får jag plats med alla mina saker som har flyttats runt till olika ställen.

För att nu kan jag kolla på OTH när fan jag vill

För nu kan jag bjuda min pojkvän på middag, utan att fokusera på vem som ska diska

För nu kan vi vara lyckliga istället för att gå varandra på nerverna.

GULD VÄRT.

 

Nu blev det väldigt mycket text här. Men jag råkar veta att när det gäller skvaller finns det aldrig en för lång text. Men nu slänger jag in en bild från helgens Halloweenfest. Mums.

 

 

Puss!

Jag tog mig friheten och gav mig själv ett lov. Dvs, släppa allt och Hakuna Matata - No worries liksom. Riktigt skönt.

 

I Örebro blev det mys med syster, välbehövligt och väldigt trevligt. Det blev en del shopping. Lite för mycket kanske. Guld värt. Det blev lite stickat, en nyårsklänning, fluffig och gosig halsduk i härlig färg (inte riktigt den på bilden). Köpte också en svart jacka från HM, en tjockare trench för ett kanonpris. Så fort jag satte foten i Stockholm hade jag även råkat få med mig jackan som alla har. Storfarvvisen från Zara, marinblå med bruna och guldiga detaljer. Så jävla snygg. Dör nästan lite. Har tjatat på både Linda och Mamma att köpa denna. Jag skulle inte. Det bara blev så. Jag är kär - den var värd varenda krona. Min mamma beställde en lika dan så fort hon såg den. Så jävla snygg är den. Som sagt, dör lite.

 

Förra helgen var jag och min snygga sko ute på stan och röjde. Jag och Carro började med någon drink på Fridays som sedan blev flera drinkar. Tove kom in, vi mötte upp två till. Billiga shots betyder ju att man kan köpa fler för priset av en. All in ba!

Hade ni frågat mig för någon vecka sedan om jag skulle befinna mig på en nattklubb mitt i Stockholm med 1 och 1/2 fot så hade jag garanterat svarat nej. Det var en upplevelse vill jag lova, Det roliga är att på fyllan vågar folk faktiskt säga vad de tänker. Roligast var ändå dagen efter när bilden på Carro och Tove kommer upp och texten lyder "Ursula med vän". Hahaha.

 

Det var länge sedan jag var ute, det var ännu längre sedan som jag satt på den där hemska nattbussen. Jag somnade, blev väckt av en tjej som frågade om jag skulle av. "Det är inte kul att vakna upp längst ut i skogen om man ska av i Skarpnäck - tro mig!". Mitt svar löd "Jag SKA till skogen...." Somnade om. Vaknar till lagom tajming för avstigning. Linserna ihoppklibbade och jag ser inte ett skit. Smyger mig hemåt och vaknade upp i min egen säng. Det betyder ju att jag kom hem dagen innan på något vänster i alla fall.

 

Nu blir det jobb, kunde haft en roligare helg så att säga.

I torsdags fick jag äntligen bli av med bandaget. Som jag längtat! Stod och duschade i en timme, den där foten var inte att leka med! Mest av allt hade jag ändå längtat till att få slippa min fula sko. Bara tanken på att få ha två likadana skor fick mig att le innombords. Idag passade jag därför på att mosa ned foten lite försiktigt i en gummistövel precis innan jag skulle gå till bussen. Min pojkvän studsade omkring i ren panik då hans lilla flickvän studsade runt på ett ben medan tårarna sprutade. Det gjorde fruktansvärt ont och ännu ondare när jag skulle försöka få av skiten. Nyss hade jag bråttom till bussen - vad fan hade jag nu då!? Jag satt fast, fast i en förjävlig smärta. Tillslut gick det, stöveln var av, så även mitt smink. Torka tårarna och spring till bussen. Skön start på en fredag.

 

Nu är min fot större än vad den brukar vara och gör betydligt mycket ondare än den brukar göra. Jag tror att jag i fortsättningen håller mig till min fula sko. Så inte värt det.

 

Idag har jag även varit nere på min första Cheerleading träning. Ville mest se vad det var, får se om jag ger det ett försök. Det är ju några månader kvar tills jag kan börja träna, så jag har en stund på mig att fundera så att säga. Vet inte alls om det är min grej, men det lär vi väl få reda på.

 

Nu ska jag mysa med lite te, OTH och mig själv. Mums.

 

Har ni saknat mig? JAG har saknat mig. Jag har varit inne i någon bubbla där jag går hemifrån när det är mörkt och kommer hem mitt i natten. Thank God för matlådor. Det har varit rätt mycket som ni förstår. Det är inte lätt att få ihop skola, jobb, gymnastik, familj och däremellan försöka ha något som kallas ett liv. Tur att jag har världens bästa pojkvän som sköter disk och tvätt - japp, han har gått och blivit hemmaman utan att överdriva. Riktigt duktig är han också.

 

Jag köpte hem en ny kudde. Eller två, man måste ju ha jämnt antal. Men ni förstår. Jag älskar dem!

Idag var min pojkvän världens gulligaste. Han tog sig upp på morgonen och fixade frukost till sin sönderstressade flickvän. Jag önskar att man hade fler stunder som dessa. Mindre bra var kaffet jag fick med mig till skolan. Jag behöver mitt kaffe för att vakna till liv och ser alltid fram emot den där första sippen. Idag vände kaffet bara i munnen och fick sedan åka tillbaka i muggen. Kan har varit världens starkaste kaffe. Tanken som räknas, så jag var glad. Trött, men glad.

 

Ledig helg, guld värt. Det har varit mycket skola och jobb, och även mycket annat runt omkring. Det tar på krafterna och min kropp skriker efter lite extra sömn och en helg i soffan. Det är väl lika bra och lyda, så jag tänker befinna mig i soffläge större delen av helgen - utan det minsta dåliga samvetet!!

 

När vi ändå pratar kaffe så har vi min mamma som är ett riktigt kaffemonster. Kollegorna kallar henne skalman då hennes "dags-för-lite-kaffe" ploppar upp på exakta tider. Samma tid varje dag. Skit tjurig om hon inte får sin dos. Hårddraget så är hon inte människa utan sitt kaffe. Skitsamma, det här var inte min poäng. Poängen var att hon höll på att bränna upp hela kontoret härom dagen. Hon surplade glatt på kaffet tills det att hon viftar lite för mycket med sina händer och välter kaffet. Strax börjar det lukta bränt och min mamma går ned för att nosa lite extra där kaffet spilldes (dvs i en kontakt). Poff sa det och mamma flyger upp av rädsla rakt i bordet - spiller ut kollegans kaffe med dunsen. Sedan var alla datorer svarta.

 

Jag har grävt ned mig i böcker, jobb och småtjejer. Om ni nu undrar vart jag håller hus. Dvs om.

 

Ibland är det skönt att ha en bästa vän som är kille. Man får liksom.. reda på saker? Det får även hela Tyresö då vi pratar öppet om allt på fiket och tror att vi är ensamma. Ofta spårar diskussionerna rejält, och då pratar man också av någon konstig anledning ännu högre..? Det börjar bli en vana att göra en walk of shame från cafét.

 

Speaking of... Eller nej, inte alls samma sak. Bara pinsamt. Och nej, inte jag den här gången. Jag var på väg till skolan, småstressad som många andra gånger. Liksom många andra. Gotta love Stockholm during rush hour. Hursom. Jag kliver av tunnelbanan och studsar upp för trappan, försöker hålla tempot med de framför som är minst lika stressade som mig. Snabbt ut, sväng höger, kolla gärna ned i telefonen och gå fort. Helt plötsligt står personerna framför i en doggy-style liknande pose. Tjejen har fastnat i en papperskorg, och killen som var hack i häl hann inte bromsa in och smackade på. Jag skrattade, för den där papperskorgen har jag själv varit så nära på att gå in i. Den står så dumt, och sådär på morgonen med allt folk springandes till höger och vänster kan det vara lätt att missa den. Skönt att det inte bara är jag. Jag har dragit en och annan fint i sista sekund för att inte hamna i korgen. Dock har det aldrig gått så långt att jag faktikt hamnat i den pose jag idag fick åskåda. Nu har jag lärt mig vart den står, så förhoppningsvis kommer det aldrig att hända heller.

 

Jag var supersnabb idag på lektionen vilket resulterade i att jag fick en ledig fredag. Då var jag tvungen att fira med en bulle. En bulle blev två. Sedan nosade jag på en tredje bulle, men då slog jag mig själv på fingrarna. Kanelbullens dag, vad de lurar i folk egentligen. På tal om att lura - mina kollegor blev pålurade rosa tröjor (med en bulle på var tutte).. Att jobba i alltså. Gulligt, verkligen.

 

Imorgon ska jag ta liiiite sovmorgon (typ till åtta) för att sedan plugga lite. Sedan ska jag och Danne ha mysfrukost, så som vi hade på den gamla goda tiden. Det är inte lika mysigt som det låter, det går till såhär; Jag äter allt och lite till, Danne kollar mest på. Men någonstans är det lite mysigt ändå.

 

Godnatt :)

 

Igår köpte jag två band. Ett till alla där ute. Ett för min mormor.

 

Allt började med cancer i bröstet och en lyrisk mormor som skulle få plastiktuttar. Å andra sidan kunde de operera bort båda när de ändå höll på - "de hänger ju ändå bara där och är mer i vägen än snygga". Lilla mormor, vem trodde att läget under kontroll skulle bytas ut mot begravning?

 

Jag önskar ingen, inte ens min värsta fiende, den känslan jag hade precis innan hon gick bort. Att sitta där och kolla på hur personen man älskar ligger hjälplös. Det slutade precis som så många andra gånger. Väntan tog slut och dagen kom. Dagen då vi förlorade en mamma, syster och min mormor.

 

Köp ett band och skänk pengar till forskning så kanske du slipper uppleva det jag fick uppleva.

Idag har jag två band, ett för alla där ute. Ett för min mormor.

 

Tjena, tjeeena!

Idag känns det som fredag, precis som det kändes igår. Fredag varje dag är väl inte helt fel. När det är fredag får man faktiskt äta godis utan att ha dåligt samvete. Fan, fotjävel bli bra nu, jag måste röra på fläsket innan jag blir fet på riktigt.

 

Mina morgonrutiner är outstandning. Inte på ett "coolt" sätt, utan mer...äckliga. Under de perioder som jag har ont i ryggen börjar jag alltid med att knäcka den. Enkelt och jävligt skönt, jag bara lutar mig fram och lägger mig över benen, vrider lite och vipps - hela ryggen uppifrån och ned har knakat så högt att grannarna skulle kunna vakna.

 

Därefter trycker jag i mig vitaminer, silicia och korngräs. Korngräs är det nya, har precis fått hem det. Ska vara bra sägs det, jag tog till det i hopp om att lugna min mage och kropp. Det luktar hö och smakar apa - ser dessutom vidrigt ut. Det är inte lika farligt som det låter, det är däremot Silician i flytande form. Om ni provar det, ta kapslar för guds skull, den ÄR lika farlig som den ser ut. Helt plötsligt smakade vitaminerna gott i jämförelse med allt annat.

 

Första provet avklarat, fick tillbaka tentan idag - VG!! Så skönt. Idag började vi dessutom med en ny kurs som bygger på den vi hade tenta i. Jag har nu mer uppgifter än jag trodde var möjligt. Lite har jag hunnit göra nu, men kollar man på vad som är kvar känns det som att jag inte kommit någonstans alls. Nu ska jag åka och jobba, så jag checkar härmed ut från pluggandet.

 

Puss på er!

 

När man kollar tillbaka på sitt liv i bilder, är det okej att man saknar det? Jag är bara rädd att jag en dag ska sakna det mer. Mer än vad jag njuter av att skapa nya bilder att en dag se tillbaka på. Jag är så nöjd med hur mitt liv hittills har varit, den känslan har jag svårt att hitta idag. Jag vet inte om det beror på att allt var så mycket enklare när man var yngre. Idag är allt så.... vuxet? Och vuxet är inte alltid kul. Eller det är kul på ett annat sätt. Som tonåring var man helt lyrisk över att man hånglade med Den killen på festen. Idag är man glad att man köpt en lägenhet, därtill kommer disk, städa, betala räkningar osv. Precis som att det där "bra" varar i några minuter, innan verkligheten hinner ifatt en.

 

Förlåt, så här mycket fritid för mig är inte bra. Jag måste ha fullt upp, annars blir jag ett vrak. Jag tappade bort gnistan i helgen, förhoppningsvis tar jag tillbaka den när söndagsångesten har lagt sig.