TesseLito

Ibland undrar jag faktsikt om du är en liten mind reader after all. Du lyckas alltid höra av dig när det som minst passar och du säger alltid saker som får mig att tänka till. Även om jag känner att jag inte behöver tänka, på något, så blir jag helt paff. Jag vet inte hur många gånger jag upprepade meningen "jag vet faktiskt inte .." i vårt samtal och det är nog det enda jag kan komma fram till. Jag förstår heller inte riktigt vart du vill komma eller vad du håller på med. Självklart, världen är fri som vi brukar säga, och du får göra precis som du vill och säga precis vad du känner. Jag kan däremot inte lova att jag kommer med ett svar du vill höra. Jag vill inte förlora dig men det känns ibland som att allt är helt meningslöst eftersom vi verkar vilja olika saker. Samtidigt som jag varken vill eller har tänkt i dessa banor så känns det som att du har haft all tid i världen att tänka.

Jag är så trött på allt som har med denna komplicerade smet att göra att jag knappt vet vad jag själv heter. Det känns bra samtidigt som det är svårt. Det är för mycket att ta farväl av på något sätt. Jag vet inte ens själv om jag vill, samtidigt som jag någonstans vill. Hajjar ni? Jag gör det då inte och jag vill heller inte påstå att jag vet vad jag surrar om. Hela inlägget består av olika meningar som handlar om helt olika saker. Läser jag det här imorgon kommer det vara en enda röra, precis som mitt huvud för tillfället.

För att skippa röran så kan jag ju tala om att jag har saknat alla mina vänner, a looooot. Det känns så skönt att jag kan leka med er igen, mina borttappade vänner. Senast idag studsade jag och Frida omkring på tomten och gjorde en massa volter på mattan. Me love it och jag bara lääängtar till sommaren, till studenten, till utlandet, till glassen i solen, till barnbarnen ... !? Jag och Frida konstaterade att vi börjar bli gamla när vi sitter och djupa diskussioner som inleds "jag minns ... åh, för 7 år sedan gjorde ... när jag var liten ..".

En upplysning: Nu vet jag precis vad som menas med "Where did we go wrong ..". VAD FAN HÄNDE!? haha, tragiskt men sant. Men den frågan har jag ställt mig själv och många andra och nu känner jag verkligen meningen med frasen - vilket gör mig lite ledsen ibland?

Tack för att ni finns, jag skulle seriöst inte klara mig utan er.

Sitter och väntar på att en bil ska plocka upp mig, om Linda inte mot förmodan ringer och säger att vi måste ta bussen. Vi ska bege oss in till stan för att möta upp Lina. Där blir det lite mat och sedan BACKSTREET BOYS FÖR HELA SLANTEN. Jag är otroligt taggad och har bränt en skiva med massa gamla godingar. Den skivan har följt med mig hela dagen, i bilen, här hemma och även i min freestyle (haha).

Vi hörs senare!

Denna rutin börjar bli alltmer vanlig - äta, skola, äta, sova, äta lite till, plugga, äta middag, plugga ännu mer och sova. När jag tänker efter går mitt liv åt till att framförallt äta och sova. Det låter spännande ..?

Jag är stolt över mig själv som har gjort proven som låg direkt efter varandra och jag var även närvarande på historian idag för att läsa min lilla bok. Jag är glad över att jag redan läst ämnet, det är inte det lättaste vill jag lova, inte på den här skolan minsann. Jag ska nu sätta mig och skriva klart reportaget om Strindberg och förhoppningsvis kan jag skicka in det redan ikväll.

Planerna lutar även åt att skaffa mig ett gymkort på Friskis&Svettis ikväll, så jag slipper känna mig som världens största latmask. Jag längtar verkligen till att börja träna, jag minns hur kul det var när man bara längtade tills träningen skulle börja. Helst av allt skulle jag vilja gå på gymnastik, men det finns tyvärr inget oseriös lag som passar mig så jag får väl acceptera läget I guess.

Idag gjorde min sötnos Svenska testet och hon är nu ett steg närmare att ta sig in på polishögskolan. I cross my fingers och hoppas på att de väljer henne. Imorgon ska jag åka till henne efter att jag tränat mina småtjejer och vi ska då boka biljetter till Backstreet boys samt planera sommaren och eventuellt boka en resa. Jag längtar verkligen till studenten och allt vad det innebär - samtidigt som jag är rädd.

Jag hoppas någonstans att ärligheten är den som övervinner allt, allt ont. Jag vill inte ljuga för dig men ibland känns sanningen så långt ifrån bra. Jag har varit ärlig nu och jag är medveten om att det gör ont - det gör ont för mig med. Det är med gråten i halsen jag la på och jag tänker inte ens försöka hålla tillbaka tårarna. Fan, where did we go wrong? Alla bara frågar och är nyfikna, men ni vet inte ett skit - och nöj er med det för ni kommer aldrig få reda på vad det handlar om.

"Jag kommer ihåg det som igår när vi satt och kollade på solnedgången i Egypten och sa jag älskar dig för första gången ..". Jag hatar att se dig ledsen och jag hatar mig själv för att jag plågar dig så. Jag hoppas att det gär en dag blir sådär bra igen, sådär bra som bara vi kan ha det. Du är det bästa som har hänt mig, utan tvekan och jag älskar verkligen dig. Ge mig bara lite tid och fortsätt vara världens bästa pojkvän.

För någon dag sedan knackade du på min dörr, med en (snattad) tullpan i handen, och du kom in där och väckte mig. Du tog hand om mig när jag låg där och tyckte synd om mig själv eftersom jag var sjuk. Jag tror inte det går att hitta någon bättre pojkvän än dig och jag tror fler håller med mig när jag säger det. Jag kan inte begära så mycket mer av dig då du gjort så gott som allt för mig. Men jag hoppas, jag kommer alltid hoppas - så länge jag lever.

"Släpp mig hårt eller håll mig löst", remember darling?

Tanten vi mötte på Gullmars klockan halv 4 på en torsdagsmorgon försvinner inte ur mina tankar. Jag undrar varför hon satte så djupa spår, hon var ju bara allmänt konstig? Hur som helst, tanten kommer smygandes fram till oss med några kassar och börjar småprata lite. Hon pratar om att hon inte ser tavlan därifrån vi står och hon har ingen aning om när hennes buss går. Sedan pratar hon om dimman som hon bara vill putta bort, den där dimman som är där ute när man kliver av nattbussen varje gång. Ni vet? Dimman var vårt samtalsämne i minst 10 minuter och Denniz lägger på sin vanliga charm och driver med den stackars tanten - dock fattar hon inte ett skit utan klappar hela tiden lite snällt på honom.

Plötsligt säger Linda att mina vingar är lite trasiga, så jag tar upp dem och där finns helt klart en liten reva. Tanten utbrister glatt "NAJMÄÄÄÄÄÄN, sånna där har jag på mina strumpor!!" Av någon anledning höll jag på att kissa på mig då tanten böjer sig fram för att hon ska visa oss. Något mer roligt som jag tycks ha glömt klämde hon också fram minsann och jag var tvungen att flytta på mig. Mitt skratt ekade över hela gullmars vill jag lova och Denniz höll nog på att kissa på sig han med. Mina tjockisar följde efter mig och det dröjde inte lång tid innan tanten återigen befann sig bredvid oss, fortfarande med sina kassar. Hon ville bjuda med oss på bio, eller varför inte middag OCH bio?

För att inte tala om att hon hade grått ruffsigt hår, stora Harry Potter glasögon och en jävla konstig färgkombination på kläderna. Den tanten fick mig att skratta något enormt och jag tror vi alla är överens när vi säger att hon var helt klart det bästa på hela kvällen! Kom tillbaka du roliga tant, vi behöver dig i vår vardag för att orka med detta helvetesplugg!!!!

Idag har jag lekt i en lekplats, det var roligt. Jag kände mig nästan som ett litet barn igen. Sedan kom jag hem till verkligheten igen och nu var det inte lika roligt längre

Gårdagen var awesome, sjukt roligt att träffa alla gamla klasskompisar och det gamla goa folket från Jensen. Kvällen bestod mestadels av skratt, dans och en hel del skämt. Jag var dock inte den enda Tingelingen därborta, Sara i min klass var också det - dock hade hon inget trollspö. TobbeLito masade även sitt arsle dit, trotts att han tidigare sagt nej, det var kul eftersom jag inte träffat honom på år och dar.

Till ljudet av dunkande musik i bakgrunden sitter jag nu här och pluggar och det går ganska bra. Jag och min mamma har precis krälat omkring på golvet och skrattat så vi gråtit då vi försökte fixa min tingeling-dräkt. Hon höll förövrigt på att klippa av mig benet samt häfta fast mig i mina vingar - även om jag ser ut som en ängel så vill jag inte gå omkring med vingar på ryggen resten av veckan. Hur som haver så är vi klara nu och jag är sjukt taggad för morgondagen. Den kommer dock bli stressig då mitt schema är fullt med saker, skola, småtjejer, plugga, inhandla det sista oosv. Jag har även planerat att gå hem lite tidigare från skolan då jag måste sova lite sådär mitt på dagen. Jag känner mig som ett barn som blir grinigt när den inte får sova middag men jag skyller faktiskt på att jag är sjuk, vilket suger.

Pratade med Sara i telefonen idag vilket var long time sedan vi hördes av sist .. Vi pratade om sommaren och jag bara längtar till allt, till studenten, till utlandet, till allt. Även om jag måste medge att jag är lite rädd för vad som kommer att hända och vart jag tar vägen, men det återstår att se.

Nu ska jag återgå till min backstreet boys musk och skriva lite till på min uppgift. Sov gott

Eller inte? Jag har idag bestämt mig för att bli som alla andra, jag ska köpa ett Friskis & Svettis kort! Förhoppningsvis får jag även börja på gymnastik igen, i världens lallarlag, men whatever. Jag lovade att jag inte skulle vara ivägen, bara springa omkring för mig själv i bakgrunden, inte tävla .. bara vara en tränande maskot. Typ. Jag hoppas verkligen eftersom jag bara älskaaar den sporten. Dock orkar jag inte vara seriös och eftersom hela föreningen är mer eller mindre tokseriösa så finns det ingen plats för mig. Känns dock lite segt att träna med massa fjortisar och muppar som knappt kan göra en kullerbytta, men vafan, all eyes on me then? =D

Jag skulle även vilja uppmana alla att tänka en gång extra innan ni har sex och skaffar barn. Risken finns att detta monster en dag väljer att bli lärare. Mina lärare är bland det värsta lärarna, de lägger allt och allt på samma vecka. De ber oss planera samtidigt som de trycker in nya saker varje dag. De tycker seriöst att vi ska sitta och plugga på de sammanlagda 5 timmarna som vi (jag iaf) har hål. Vad sägs om att vi gjorde schemat åt er, lämnade in massa uppgifter när det passade oss och sedan kan ju ni testa sitta i skolans korridor och stirra in i en vägg - sedan kan ni komma och snacka!!

Btw .. VI TAR STUDENTEN TYP JÄTTESNAAAAART!!!!

Den 3 april befinner jag mig på den första skivan för i år. Det är min gamla klass på JENSEN som har bokat in det datumet och temat är film. Jag har bestämt mig för att vara Tingeling och Linda kommer att vara Jack Sparrow. Kan bli rätt intressant. Jag har idag införskaffat kläderna och nu återstår det bara att klippa sönder dem. Sedan är det bara att invänta ögonblicket då vi befinner oss här hemma och byter om, målar oss och super ned oss under bordet. Can't wait.

Igår åkte jag och hälsade på i min gamla skola. Denniz börjar med att ge mig fel kod så jag står där som ett grottmongo och försöker ta mig in. Den snälla farbrorn släppte dock in mig efter ett tag. Ursäkten var; Jag blanadade ihop koden med den jag har hemma.

Denniz och Emil skulle göra ett reportage om skolan och jag fick äran att vara med. Jag märkte ganska snabbt att Emil inte filmade frågorna D ställde - med andra ord kommer de klippa ihop mina svar med någon helkonstigt. Jag hade riktigt kul och ännu roligare hade jag när min gamla coach (mentor) satte sig i rummet för att även hon bli intrervjuad. Jag skrattade så jag nästan grät och vi låg nog alla och krälade på golvet. Utan tvekan har jag förlängt mitt liv med 10 år.

Därefter bar det av till Denniz place, jag skulle få mina skivbiljetter och katalogerna som jag är med i. När vi kommer till porten tycker människan in en kod och jag kunde ganska snabbt konstatera att koden inte hade ett skit att göra med den jag fick utanför JENSENS dörrar. Bortförklaringen den här gången var; ehh, jag tänkte att .. alltså.." Med andra ord var han lika förvirrad som han alltid har varit och jag är förvånad att han ens hittar hem.

Jag måste erkänna att jag saknar den skolan och en del av folket. Stämningen är helt annorlunda jämfört med här. Där möts man av hög musik, glada elever och konstiga lärare. Men jag tror ändå jag gjorde rätt val som bytte, TG's folk gör min dag, vaaaarje dag. Jag lever ju för skvallret och alla miffon som befinner sig där.

Jag får väl börja med att klämma ut mig ett Förlåt, Förlåt Roberto. Vi satt några tjejer och försökte klura ut olika saker vi kunde lura folk med - vilket resulterade i arga pojkvänner. Jag drog klassikern att jag blivit gravid vilket passar ganska perfekt eftersom jag för tillfället slutat med P-pillerna. Jag drog iväg ett sms och jag kände min pojkvän tillräckligt bra för att veta att han snart skulle ringa upp - and so he did. Bättre pojkvän får man leta längre efter, han var så förstående och gullig i andra sidan luren så jag blev nästan ledsen. Fy vad jag tyckte synd om mig själv som skulle ringa upp straxt efter för att berätta att det var ett skämt. APRIL APRIL - hahahaha .... JÄVLA SLYNA!! Typ. Men han tog det bra trots allt och hans syster skrattade i alla fall åt det.

För att inte tala om vilka mördar-samtal vi möttes av på lektionen. Vi alla hade lurat någon (eller några) på ett elakt sätt och snart fick vi hotfulla samtal och elaka sms tillbaka. Jag nöjde mig med att lura R, vilket jag troligtvis gjorde rätt i.

Bildlektionen var för första gången rolig. Jag blev nästan klar med mitt porträtt och jag och M kom dessutom på vad vi skulle göra för något på nästa uppgift. Den uppgiften bygger på att man ska förmedla ett budskap och jag kom på den smarta idén om hundralappen. Vi ska göra en fin hundralapp och en smutsig, lite trasig hundralapp. Texten som vi vill förmedla ska tala för att de båda har lika mycket värde och trots att 100 lappen är smutsig så vill du fortfarande ha pengen om någon frågar. Det är med andra ord insidan som räknas och döm inte folk efter dess utsida. Jag tycker om min idé och det blir nog både roligt och hyfsat lätt att få till ett bra arbete.

FYI så har jag feber och mår riktigt kasst. Jag och min mamma har bråkat i flera dagar om vem det är mest synd - dock har hon tillbringat dagarna hemma, även om hon jobbat, medan jag har pallrat mitt lilla arsle till skolan. Muy bien, jag vet!