TesseLito

Tiden går väldigt fort och det har nu gått ett helt år sedan jag och min babyprutt blev tillsammans. Även om vi träffades långt innan så är det ändå det officiella datumet. Dagen spenderades mestadels i backarna men på kvällen var det våran 1 års dag som skulle firas.

Jag kom dit och det luktade mat - tacosen stod färdig på bordet. Att det såg ut som ett helvete runt omkring för att min pojkvän inte är en mästare i köket är en annan sak (bilder kommer). Vi mumsade i oss maten och pratade om allt möjligt. En trappa ned väntade presenter som då skulle "åh jag tycker om dig såhäääär mycket", typ. På sängen låg en fin blomma och rosenblad på hela sängen. Han hade även tänt massa ljus och gjort det mest mysigt. Sedan förstörde han stämningen då killen langar upp ett paket som är inslaget i JULPAPPER. Lite gulligt var det och pappret skulle ju ändå av så vafan? Innuti låg en jättefin väska som jag så länge gått och tjatat om - Tack älskling!

Sedan var det Robbelibobbs tur. Av mig fick han ett par pyamasbyxor och en tidning då vi av någon anledning kom in på ämnet förut. Jag tänkte köpa det till honom en gång och då sa han att han skulle känna sig lite manlig med pyamasbyxor, en tidning i handen och en kopp kaffe till. Ja, fråga mig inte .. Hursomhelst så fick han ett par randiga byxor och sin tidning vilket jag ska se till att han använder flitigt. Sedan fick han även ett pärlarmband som jag tillverkat helt själv. Meningen var väl att det skulle vara något vi båda skulle ha på oss, som ett slags brythjärtshalsband som man hade som liten. Sedan fick han även en ram med ett jättefint kort på oss i.

Efter klapputdelningen fick jag helkroppsmassage och sedan kröp vi ned under täcket. Kvällen blev minst sagt perfekt och jag har saknat den här känslan. Jag fick sedan somna in i hans numera biffiga armar.

Jag älskar dig Robert John Fredriksson

Det är numera ett faktum; jag har inflamation i ena näsborren. Om det är någon som kan lyckas dra till sig något liknande så är det faktiskt jag. Har aldrig hört talas om det men nu är det som sagt konstaterat. Han mår inte så bra för tillfället men lite bättre har det blivit tack vare salvan jag fick. Apotektanten blev arg på mig och sa att jag borde gå till en doktor för det hela  kan leda till bihålsinflamation osv osv. Jag som har så mycket annat viktigt för mig om dagarna har tyvärr inte haft tid för farbror doktorn. Men skulle det mot förmodan bli värre får jag ta med min näsborre på nya äventyr och låta honom undersökas.

Det var allt för mig

Den som uppfann Ben&Jerry's borde både få stryk och en klapp på kinden. Människan har lyckats tillverka världens bästa och godaste glass men han kommer samtidigt göra oss oskyldiga människor feta en vacker dag då man inte kan sluta käka när man väl börjat. TACK DU FÖR VÄRLDENS GODASTE GLASS!!

Jag & min baby har som sagt 1 år imorgon, dock har jag planerat en skidresa mitt i alltihoppa. Jag längtar riktigt mycket tills vi befinner oss i backarna och bara flyger ned med solen i ögonen. Bussen går 06:15 imorgon och jag är inte sådär överdrivet nöjd med den tidpunkten. Så fort vi kommer hem ska jag sätta mig och åka till Robban som förhoppningsvis har middagen klar när jag kommer. Slutar väl som vanligt med att Lena står i köket och han sitter och tittar på, men vi kan ju alltid hoppas att han gör det själv den här gången. Sedan blir det julklappar för hela slanten och sedan lite massage kanske? Vi får väl se vad mannen planerar, han brukar vara bra på överraskningar. Jag bara lääängtar till morgondagen.

Dagen har spenderats i stan med Sara tha man och vi har kollat på lite presenter åt Robbelibobb eftersom vi har 1 år imorgon. Jag är mest nöjd med mitt inköp och ärligt talat skiter jag i vad det kostade eftersom vårt perfekta år är värt varenda öre! Vi mötte sedan upp Linda & Lotta för att luncha tillsammans. Sara som ska vara snäll mot allt och alla tog med ett leende på läpparna emot tidningar, reklamblad, pappersbitar och allt vad det var för att sedan kasta det i närmsta sopptunna. Hon kör på teorin "Let's göra dem glada och när de inte ser, Let's göra mig glad så jag slipper skiten" Typ. Hon var ganska söt men jag kan ärligt talat inte säga att jag förstår vem som tjänar på det.

Eftersom Sara skulle träna sina småtjejer bestämmde jag mig för att följa med då jag älskar sporten. Väl nere på golvet klättrade jag omkring på redskapen som ett jävla barn. Sedan kom även Roberto ned till Hallen eftersom jag skulle följa med honom och sola. Vi är nu båda bruna och fina så det kanske kan bli lite fina kort imorgon på vår ettårs dag?

Efter jobbet blev det en snabb liten dejt med Adam och Danne som sedan skulle dra vidare. Jag och Linda erbjöd oss att skjutsa dem så långt som till centrum och sedan lovade vi ävan att åka och hämta adam lite senare eftersom hans bussar är mongo. Efter en mysig filmkväll får vi samtalet och vi beger oss mot Sköndal för att plocka upp den lilla sparven. Det kan vara värt att nämna att det är första gången Niklas åker med mig och han gnällde i 20 minuter innan om hur nervös han var och frågade flera gången om det fanns någon livsförsäkring. Hur som helst,  i mina blåa pyamasbyxor med får på, en fet godispåse i Lindas händer och ett nervös leende från Niklas sida kliver vi in i bilen. Vi tog oss så långt som från Öringe till Petterboda då Linda skriker "POOOOLIS!!". Snabbt som fan kastar jag mig på bromsen och susar förbi dem i rätt hastighet. Förutom strålkastarna bilen står och bländar mig med gör de situationen ännu jobbigare när de bestämmer sig för att vända på hela paketet och åka efter oss. Polisbilen förföljer oss mot centrum och Niklas kommer på den smarta idén att åka in på parkeringen vid videofönstret - förslaget bojkottades dock och vi fortsatte. När vi började närma oss Bollmorabergs busshållsplats kom dessa växlande ljus upp och jag blev tvungen att stanna vid kanten. Förutom att jag nästan lagt en korv i brallan av nervositet blev jag nu tvungen att tala med människorna i den stora bilen. Skönt nog var det bara en vanlig kontroll så de kollade på körkortet, rapporterade detta över polisradion för att sedan låta mig blåsa i alkomätaren. Under tiden hann kärringen ställa minst 30 frågor om vems bilen var, vart jag bodde, vart vi skulle osv osv. Eftersom jag var så nervös visste jag knappt vart jag bodde för stunden så svaret löd ungefär "ehhh, jaaadu .. typ här i närheten .. alltså .." HAHA och med närmare eftertanke skulle jag som polis inte låtit mig åka därifrån.

Jag kom precis hem och har knappt haft tid att sitta vid datorn idag - vilket betyder att jag varit väääldigt upptagen då det alltid finns tid till datorn? Jag körde som en idiot ut till Brevik för att jag råkade komma 40 minuter försent. Jag är dock mest stolt då jag låg i nästan 70 där ute och kan med stolthet även säga att jag inte understeg 40 den här gången. Väl där ute gick tiden hur fort som helst eftersom alla trevliga stammisar underhöll mig och Linda. Det gjorde även kassapparaten vill jag lova. Den pep och den pep och bråkade med mig hela kvällen och sköter den sig inte bättre imorgon kommer den få sova ute i kylan!

Idag var även sista dagen på praktiken vilket innebar champagne på jobbet. Dessa varelser tar till alla ursäkter för att få fira med champagne, öl eller vad det nu än må vara. Här om dagen hade Eric till exempel lite tråkigt, så killen knäppte upp en bira och la upp fötterna på bordet. Fan vad jag kommer sakna folket alltså, helt sjukt underbar stämning där. Jag blev tyvärr tvungen att smita lite tidigare eftersom jag skulle jobba så jag fick inte vara med och supa. Mamma berättade även att förutom de två champagnerna som var för min skull så råkade en hel vindunk och en till flaska vin försvinna - men det var ju faktiskt fredag? Som Tack fick jag en enorm rosa ros och ett presentkort på NK för 500:-, vad kan man mer begära med tanke på att jag inte tillfört ett skit? haha.
(Texten på kortet löd: Tack för dessa två veckor / Vännerna på Sveafastigheter - NAAAAWWW? =D. Helt klart de coolaste vännerna jag har.

Igår bar äventyren av till Älvsjömässan för att kika på UF-företagen. Jag träffade grabbarna från min gamla klass vilket var sjukt ruuuligt - fan vad jag saknar er. Vi träffade även en hel del andra stolpskott som stod där och försökte med alla möjliga knep för att sälja sina saker. I år var det tydligen inne att sälja kondomer vilket över hälften också gjorde. De försökte även lura på Boi ett lypsyl med texten "I torra situationer". Eftersom försäljaren inte hade något att komma med drog jag till med "Boi, det är perfekt, när du är riktigt full och inte vet vad du sysslar med så dyker texten upp - I TORRA SITUATIONER vilket betyder att du vet EXAKT när du ska använda det här, hur full du än är?". Boiboy lovade att återkomma imorgon om han hade torra läppar. Nackdelen att gå omkring med killar är att intresset var på nivå 0 när det var manliga försäljare i montern medan som magneter flög de till tjejerna som sålde skitsaker. Bästa raggningsstället, you tell me? Napp fick dem nästan i alla fall!

Robbelibobbs mamma har även kommit hem från Thailand så igår åkte vi över för att vara lite sociala innan jag skulle träna mina småttingar. Hon hade köpt ett par rosa foppatofflor till mig, mest söt o så. Med andra ord matchade jag mina tjejer i sina rosa dräkter när jag kom instamplandes (är det ett ord?) i hallen.

Nu börjar min mamita bli lite tjurig på andra sidan bordet, hon är hungrig. Jag får väl ta ut den jäveln på en promenad och lugna ned henne!

När jag blir stor vill jag ha ett sånt här jobb. Nästan i alla fall. När jag sitter och filar lite på min praktikrapport hör jag något brummande ljud i bakgrunden. När jag vänder mig bak ser jag Jörgen med en kontroll i handen. I 15 minuter stod killen och lekte med den flygande hellikoptern som flög in i alla stolpar den hittade. På den här arbetsplatsen är det tydligen okej att leka om man håller på med något svårt och behöver rådgivning.

Min mamma har precis hotat mig då jag bad om lite pengar. Jag har nu otroligt nog gått med på att tvätta gardinerna som har legat i smutsen sedan långt innan jul. Med andra ord är det time for me to go out and do some shopping för att sedan rulla hemmåt.

Påväg hem från jobbet går jag över plattans svart-vita mönster. Trots den underbara musiken i öronen så tycks jag koncentrera mig på något annat när jag befinner mig just där. Skulle jag dra en vid gissning så tror jag ärligt talat det beror på dessa fåglar som vägrar flytta på sig. Där går man och tror för en gångs skull att man är större än någon annan, men det slutar ändå med att jag får ge vika. Jag har börjat fundera på det där nu varje gång jag går emot fåglarna - är jag verkligen svagare än en fågel!? I över en veckas tid har jag fortsatt rakt emot dem, lite lagom kaxig sådär, men i sista sekund gett vika - återigen kommer den tragiska tanken upp och jag får mig en tankeställare. Jag bestämde mig för att ta striden och vinna den.

Så igår påväg hem befann jag mig återigen på krigsstigen men den här gången skulle jag minsann inte ge vika. Den ena fågeln, som var den feta av de två, var den som skuttade iväg snabbast. Sedan hade vi den där jäveln, troligtvis samma fågel som hånar mig varje dag på vägen hem, som satt kvar in i det sista. Jag skulle precis ta steget åt sidan då fågeln flög upp. Det slutade istället med att jag viftade hej vilt och bjöd på ett riktigt tjejaktigt skrik - med andra ord fick jag skämmas rejält. Självklart blev fågeln diskvalificerad då den försökte ta till våld - den jäveln kunde för fan ha dödat mig!

Fortsättning följer..

Ibland känns allting så jävla rätt. Ibland vill jag bara skrika rakt ut att jag har världens bästa pojkvän och att jag älskar dig så det gör ont i mig. Jag sätter härmed punkt för dagen.

Av magkänslan att döma så är jag lycklig just nu. Jag känner mig nästan som den där populärsta cherleeden i alla dessa highschool-movies som får allt hon pekar på. Just nu känns det som att jag har allt, allt som alla andra också vill ha. Nu talar jag inte om att alla vill ha exakt det just jag har, utan mer in generall. Jag har ju min världens bästa pojkvän som alltid ställer upp, en skruttig Bettan-bil som inkluderar en rosa rattmuff, en bästaste mamma som bara blir sötare för varje dag, en enorm säng med rosa lakan och för att inte tala om alla dessa underbara vänner i världsklass. Listan kan göras lång men det som skrämmer mig är att varje minut skulle kunna ändra på denna perfekta vardag. Minsta felsteg från min eller någon annans sida skulle kunna innebära att det du en gång hade framför ögonen nu är borta. Jag blir rädd när jag tänker på att man måste ta vara på allt och alla - varje dag, varje minut. Hur ska man hinna det?

Vi har en kille på jobbet som skrattar som en åsna med puckelrygg. Hans skratt ekar över hela företaget och volymen i mina hörlurar tycks inte överrösta skrattet. Det får en att glömma allt man håller på med och man fokuserar utav bara helvete på dessa jobbiga ljudvågor. Det liksom hackar sig fram "heh heh heh hah" och ibland måste jag nästan gå fram till honom och kolla så han inte har hakat upp sig. Troligtvis är jag inte den enda som tycker det är intressant då alla som befinner sig i hans närhet har en tendens att börjar skratta så fort hans mungipor rör sig upp mot öronen.

Man känner vibrationerna och därmed är skrattet är på G. Jag får känslan av att hela företaget stannar upp för att invänta detta speciella moment. Roligast av allt är att du kan inte avgöra om det är ett asgarv han kommer att bjuda på eller bara ett litet "hehe - det här var ju roligt .." för hans skratt låter exakt likdant i alla situationer. Då kanske du frågar dig, hur kan du avgöra om det är ett asgarv eller inte? Jo, det beror på hur länge detta upphakande ljud pågår - desto längre det håller på, desto roligare har killen.

Jag skulle kunna fortsätta prata om hans skratt i flera inlägg, men let's leave it this way.

Jag har saknat våra samtal, det kan jag inte neka till. Jag har saknat dig - oss. Du var den personen som förstod mig och som avrådde mig när jag var påväg att göra något dumt. Det var ju vi som alltid kunde skratta och gråta tillsammans och finnas där no matter what. Allting kändes så lätt på den tiden trots att livet aldrig var enkelt. Men jag menar, hur skulle det inte kunna vara enkelt när jag alltid hade dig vid min sida?

Trots att vi nästan aldrig ses numera är det som att vi umgåtts varje dag, vi har hur mycket som helst att prata om. Med andra ord är det precis som det brukade vara. Igår när jag satt i din soffa och vi pratade på som vi alltid brukade göra insåg jag hur mycket du betyder för mig. Du har alltid något klokt att säga och jag älskar verkligen sättet du tänker på - du förstår mig på ett sätt som inte många gör. Av någon anledning har jag alltid lärt av dina misstag, för du har alltid legat steget före - thank God for that haha. Men den där långa pratstunden var nog behövlig för både dig och mig och jag hoppas verkligen vi skärper till oss när det kommer till att träffas.
 
Tanito, mi corazon, jag har saknat dig något fruktansvärt och det gör ont i mig att vi inte har våra samtal lika ofta som förr. Men någonstans innerst inne vet jag, att du alltid kommer vara a big part of me - ingen kommer kunna ändra på det!

Jag känner såhär i efterhand att jag åstadkom väldigt mycket på jobbet idag. Jag har förutom ätit lunch, druckit champagne, spanat på killar med mamma och lekt hide and seek med den söta ungen. Killen som tyvärr inte angav sitt namn satt och pratade engelska med mig, riktigt duktig för att vara så liten men när jag hört samma ord 70 gånger blev det lite långtråkigt. Den söta tjejen som faktiskt hade ett namn, Milo, satt med sin tigerkeps och såg allmänt cool ut. Världens sötaste och gulligaste unge vill jag lova!

Nu har jag mailat och fixat ett bra tag och jag är helt klart värd den där chokladkakan som ligger och stirrar på mig. Jag ska snart försöka lura med mamma för att åka och hämta Linda och Annica. Vi får väl hoppas jag kommer tillbaka, det är ju rätt så halt ute ....

Abo, jag är rädd

Jag har en klump i magen och den vägrar försvinna. Något är fel, galet fel - men jag vet inte vad? Jag tror bestämt att rädslan har tagit överhand men personligen försöker jag neka till det. Det kanske är dags att faktiskt sätt sig ned, tillsammans eller ensam, tänka och försöka skapa en förståelse. Ikväll var tanken att jag skulle ta hand om min sjukling, men det blir nog du som får ta hand om mig älskling.

Idag blir det party party på jobbet då någon vid namn Erik ska sluta. Konstigt sätt att ta farväl? Här ska firas med leénden och champagne minsann! Efter jobbet ska jag mysa med Linda och ta hand om henne då hon är lite sjyyk. Blir väl till att hyra någon film och sedan det obligatoriska - en fet chipspåse med dipp. Förhoppningsvis håller sig kvinnan vaken under filmen, hon har en tendens att somna - ytterst trevligt sällskap vill jag lova!

Nu ska jag återgå till mitt. Det har tagit mig en vecka och fortfarande kan jag inte påstå att jag förstår vad affärsidén går ut på. Tydligen är det en bra sådan då pengarna bara strömmar in? Att analysera årsredovisningen och dess lönsamhet blir nog en enkel match för mig.

Bye

Den här dagen är fruktansvärt överskattad och folk verkar tyvärr bara må dåligt över den? Jag ser det som så att om man inte har en pojkvän eller flickvän att umgås med så kan man väl befinna sig med nära och kära? Det står inte skrivet att det är kärlek till det motsatta könet och det står heller inte skrivet att man ska fira dagen i ära. Personligen tycker jag det är en dag då man ska tänka på sig själv, göra något gott för själen som inte existerar samt äta en jävla massa geléhjärtan!

Jag kan med stolthet säga att gårdagen var en bra dag. Efter jobbet åkte jag till posten där jag träffade en del gamla arbetskamrater. Troligtvis lär jag söka in dit till sommaren igen då folket där är underbara. Därefter bar det av till hallen för att träffa mina älskade små barn. Även Sara dök upp där en stund på slutet vilket medförde en hel del babbel från vår sida. Träningen avslutades med geléhjärtan och en massa skratt. Sedan sprang jag in i Centrum i sista sekund för att köpa något till Robbelibobb. Det blev bara något litet, men det är ju tanken som räknas? Väl hemma fick jag massa choklad och en jättefin middag av mamma. Självklart var Roberto med på middagen. Bör även nämna att jag fick en jättefin bukett av min pojkvän. Dagen slutade bra och jag somnade in i famnen på R ..

Kvällen slutade upp i bowlinghallen med CarroL. Något har hänt sedan sist då jag lyckades få 186p på första serien. Helt sjukt men det blev helt klart ett nytt rekord för min del. Carro som är tha master fick 205, vilket betyder att jag inte var så långt ifrån? Sedan kom den efterlängtade vänsterhanden då jag faktiskt har en chans att slå henne - vilket jag också gjorde för första gången. Hon var inte långt ifrån men jag var mest nöjd o så. Jag har även sträckt rumpan till på köpet och det gör något enormt ont att gå vill jag lova.

När vi kör därifrån kollar Carro på bensinmätaren, trodde hon ja. Den mätaren var så långt ned den kunde vara och hon säger lite försiktigt; "du vet att du inte har någon bensin va..?". Mitt svar på henens dumma fråga löd; "Nejmen vadå, jag kör på kredit?" Ahaha och vipps så var skrattatackerna tillbaks som back in the old days.

För ovanligheternas skull blir det film och en godispåse för min del. Sleep tight

Over n' out

Jag lyckades ta mig hem oskadd och körde inte in i rumpan på något RÅDJUR, som Emma påstår att det är. Okej att hon bor ute i skogen och troligtvis sett dessa varelser förr, men tro mig, det var en hjort.

Varje inlägg har handlat om en åktur med bilen, vilket kan förklaras såhär; Det är det enda jag sysselsätter mig med just nu. Hursomhelst, även idag blev bilen min enda vän och jag åkte ned till centrum för att hämta mitt körkort. Besvikelsen blev inte mycket större då jag redan visste att jag såg ut som ett as på bilden, men ett gott skratt fick jag mig allt. Alla är vackra på sitt sätt, right? Jag köpte med mig tacos till mig och Linda för att vi skulle kunna ha romantisk middag på jobbet. För att vara lite extra gullig lät jag maten få sitta i framsätet med rumpvärmen på - vilket gav resultat då maten fortfarande var varm när jag kom fram. Väl in the middle of nowhere slog vi oss ned och åt vår mat, mums!

Tomorrow är det Valentine's Day, så JA Robert jag förväntar mig att du lägger på din super-duper-söta sida och skämmer bort mig totalt. Japp japp jaaapp

Återigen befinner jag mig bakom skärmen, dock kvarstår skillnaden - idag har jag faktiskt jobbat på riktigt bra. På andra sidan skärmen sitter min snygging och pratar på med sin gulliga dialekt. Ännu sötare är han när han försöker hjälpa mig att förstå vad det här företaget sysslar med.

Linda bad mig komma till jobbet då Ms witchbitch gick hem. Snäll som jag är lär jag väl åka ut och hålla henne sällskap så fort jag slutat. Jag är lite smårädd efter resan igår. Precis efter jag hade parkerat kommer sju. yes you heard med, SJU hjortar och skuttar över vägen. De tog god tid på sig och jag var troligtvis den som var räddast. Förstå om man skulle köra in i arslet på en sån där?

När jag sitter här och "bokför" blir jag bara mer och mer irriterad på skolan vi går i. Hur fan kan de sitta och lära ut så värdelösa saker. "Gurra har köpt en keps för 100 kronor, bokför affärshändelsen är du söt". Sedan kommer man hit och får årets shock och förstår minst sagt ingenting. Men jag klagar inte, desto mindre jag förstår - desto mer hjälp får jag av snyggingen bakom min skärm.

Nu ska jag återgå till mitt så jag kan åka och hålla Linda sällskap på jobbet så snart som möjligt. Hasta la vista baby!

Jag hämtade Robert som hade varit på gymmet och biffat till sig för att därefter åka hem till honom. Vi skulle åka förbi Linda en snabbis för att lämna lite skit och när vi drar förbi en busshållsplats ropar Robban att min tjockis står där med sin fyrhjuling. Jag skrattar och vänder tillbaka medan han ringer henne. Självklart var det hon, vem annars? Något var fel, galet fel eftersom den jäveln inte gick igång. Vi letade efter en bogseringslina men utan att lyckas. Tillslut kom hennes Mamita och bogserade iväg henne. Tanken var att jag skulle göra det från början men jag kände varken för att döda eller ha sönder något ikväll, så jag överlät jobbet åt hennes mamma. Gulliga som vi var åkte jag och Robbelibobb efter dem för att se till så hon inte ramlade av eller blev påkörd av något as.

Nu har Roberto lagat lite mat åt oss så vi är mätta och belåtna efter kvällens bravader. Jag har beslagtagit datorn medan han ligger och myser i sängen. Det lutar åt att gå och göra honom sällskap snart. Att vi båda två är medvetna om att han ska upp runt 7 medan jag kan sova enda till 9 råder inga tvivel om - and me like it. Sovmorgonen känns så mycket längre när man vaknar av alarmet och faktiskt får somna om.

Tjingeling bitches!

Vissa människor borde seriöst inte få finnas. Sedan finns det andra människor som borde få finnas, men de borde sitta i bur. Därefter kommer denna tredje kategori. Jag har funderat länge på vart vi ska placera dessa små odjur och har dessvärre inte kommit på något klokt. Dessa odjur borde minst sagt stoppas redan som spermier. Det borde finnas en kontroll att köpa för oss tjejer som då blinkar rött om det finns minsta lilla risk att spermien kan utvecklas till en sån där jobbig tjej. Jag har tyvärr aldrig varit med om att en kille kan vara så jobbig som vissa tjejer har en tendens att vara. Helt fel, jag räknar absolut inte bort mig själv från den här biten. Vi tjejer är så jävla komplicerade och jobbiga så jag vet snart inte vart jag tar vägen. Fel igen, jag håller mig gärna så långt bort från dessa varelser som möjligt för att undvika sånna som dig.

Det hilariuos thing här är att vissa inte förstår hur mycket det i själva verket gör bort sig. Om ni finner en kille som har dessa konstiga beteénde så hör gärna av dig - jag är på jakt efter en sådan.

http://carrojonsson.blogg.se - för er som vill se något riktigt sweet!

Snart har halva veckan gått vilket betyder att det snart är helg igen. Jag måste erkänna att jag trivs som fisken i vattnet på mammas jobb. Att det dessutom finns en hel del hetingar där gör bara saken bättre. Med andra ord sitter jag och min mami och tisslar och tasslar, spanar in rumpor och skrattar. Helt okej jobb med andra ord.

Första dagen lurade mamma upp mig tidigt vilket inte var så populärt från varken min eller Robbans sida. Väl på jobbet stöter jag ihop med en skön snubbe. Det första han säger är "alltså du vet, på det här jobbet kör vi med flextid, vilket betyder att du inte behöver hänga efter morsan. Gör som mig vettja ... jag sover tills jag är pigg och då sover jag lite till, sedan blir det jobba - jag menar, sömnen går ju alltid först?". Jag lydde hans råd och tog mig en liten sovmorgon imorse. Det är nog det skönaste med att jobba med någon man känner, det blir inte så seriöst liksom.

Nu när vi har så lite att göra i skolan glider jag mest omkring på dagarna. Jag är uttråkad till tussen och ringer runt och terrar allt möjligt folk. Idag begav jag mig enda ut till Trintorp för att hålla Linda sällskap som jobbade alldeles ensam. Där bjöds det på mat, läsk och godis så det var lätt värt hela resan. Fick även träffa de söta små kunderna a.k.a. stammisar? så jag fick mig en del goda skratt. När vi sedan hjälpts åt att stänga så brummade jag efter henne där hon åkte omrking på sin fyrhjuling. Livsfarligt enligt min mening men som tur var kom hon hem ordentligt och jag körde inte på henne - inte ens nästan.

Nu ska jag återgå till mitt TV-spel och min godispåse

Finally praktik i 2 veckor och därefter 1 veckas lov. Ska bli hur underbart som helst trots att jag är lite skeptisk till det hela. Kan svära på att efter några dagar på jobbet kommer man längta tillbaka till skolan då det troligtvis är mer att göra där än på Tyresö gymnasium.

Nu ska jag och min biatch ut och glida med gamla bettan (och den berömda rosa rattmuffen)

Största tiden av denna helg har spenderats framför ratten, vilket kan ses som förståligt? Jag har lekt taxi åt allt möjligt folk. När jag väl hade lekt taxi halva dagen och är påväg att somna in hos Robbez vaknar jag av hans bror som vill ha skjuts hem. Snäll som jag var uppfyllde jag han begäran och åkte hem med honom. Sedan hinner vi knappt komma in genom dörren förrens Johnny ber om en åktur till Trollbäcken. Nejmen det var dumt att åka samtidigt som den andra människan? Vad vet jag .. men återigen befann jag mig bakom ratten. Lättförtjäna pengar skulle jag vilja säga, frågar man Robban var det snarare ett helvete.

Jag och mamma bestämde oss för att åka till mina kusiner för idag. De har blivit sjukt stora sedan sist men det är så sjukt söta så man vill bara bita dem i öronen. Grrr

Ett speciellt datum på många sätt och vis. Det viktigaste av allt var att JAG TOG KÖRKOOOOOOOOOOOOOOORT!!!! Kan inte beskriva vilken lättnad det är och hur sjukt bra det faktiskt känns. Igår lekte jag taxi halva kvällen tills jag skulle ut och fira med nära & kära. Min första åktur blev med mamma. Vi tog oss så långt som över vägen för att köpa pizza. Hon var livrädd och bad mig i stort sett slå på blinkersen innan vi hade lämnat parkeringen. Hon är söt - men jobbig när hon sitter och håller i sig i dörren som om det var hennes sista minuter att leva.

Dessutom har vi två födelsedags(barn) som fyller år på denna underbara dag. Två speciella personer som betyder en hel del. Grattis Fredrik & Grattis Kimpo. Hoppas ni fick en bra födelsedag med massa fina paket osv osv!! =) GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

Jag vill börja med att be om ursäkt Linda - DIN FÖDELSEDAGSPRESENT ÄR PÅ VÄG, JAG LOVAR!!!!

Second of all så vill jag meddela att vi går ut på praktik nästa vecka och det ska bli yyyberskönt.

Sedan till saken;
Jag och Robbelibobb har 1 helt år om exakt 20 dagar. Läskigt snabbt tiden har gått men jag måste erkänna att du är utan tvekand bland det bästa som har hänt mig. En bättre pojkvän får man leta efter. Jag vet att vi har haft en del svårigheter, men det har endast gjort oss starkare. Tillsammans har vi skapat fantastiska minnen som jag aldrig kommer glömma.

Jag älskar dig Robert, det gör jag verkligen.

Linda som fyllt 20 bjöd äntligen på mat och godsaker. Skitungarna Cassandra, Cornerlia och Maxiponken var där och jag spenderade en hel del tid på dem små liven. Maten vad god men jag är fortfarande lite besviken på att jag inte fick min tårta jag hade väntat på. Kvällen slutade med supernintendo och roligt sällskap. Sedan bar det av till bowlinghallen där jag FYI mötte Dawe. Bowlinghallen var snäll mot mig och lät mig vinna båda serierna. Kan även ligga något i att jag är allmänt grym och därav mina enormt bra insatser - vad vet jag? Jag och Linda vågade oss även på att köra med vänster, det var utan tvekan årets skämt. Förutom att jag höll på att flyga med klotet ut på den andra banan så kände man även hur jävla otränad man är i vänsterarmen. Ett gott skratt fick vi oss allt.

Hemvägen blev lite läskig då det första vi höll på att göra var att åka in med bilen i räcket. Det var glashalt ute och vi rullade sakta men säkert ned för backen och fick börja om på nytt. Efter att ha åkt runt halva jorden kom vi till sist fram till vår slutstation - Tjili. Vi möttes av två brandbilar som blockerade hela vägen, tråkigt nog fick jag inte syn på Emma så det var inte hon som hade tänkt den här gången. Innan vi fick kliva in bjöd dem på värsta security-grejen och det kändes som att jag befann mig på ett fängelse och kunde ha en bomb i fickan ungefär. Efter ett bra jävla tag gick de med på att släppa in mig och förhoppningsvis förstod även dem att jag inte hade något vapen på mig. Även denna kväll blev rolig och det var en hel drös som man kände där - vad kan man förvänta sig när man befinner sig i little Tyresö?

Kvällen på hirchen blev minst sagt lyckad! Carro, födelsedagsbarnet, blev fullare än fullast och skylde såklart på sin kära syster. Hon kommer krypandes upp till mig på dansgolvet och bara hänger över mig "ALLTSÅ TESSAN, JAG KAN FAN INTE STÅ UPP SJÄLV", nejmen du var söt CarroL - det här tillståndet vill jag se mer av!

Kvällen såg bra ut då vi hade ett födelsedagsbarn bland oss samt ett jävligt trevligt sällskap som skulle till samma ställe. Jag och Linda skrev upp oss samtidigt på listan men det var bara hon som fick ett sms. Blev lite orolig att det var 20års gräns, men som tur var så var inte fallet så. Gullig som hon är bestämde hon sig för att dela på inträdet då jag faktiskt snällt nog skrev upp henne. Väl inne skulle vi bara svischa lite smidigt över golvet för att kolla om vi hittade Niklas o co som skulle befinna sig där. Vi fann dem i ett hörn med varsin öl i handen och bestämde oss för att smidigt smita därifrån för att gå tillbaka lite senare. Smidigt gick det inte då vi knappt hann vända på klacken innan psyko-kille-nr1 dök upp. Han bad oss snällt hålla fram händerna för att leka en lek. Jag som trodde jag var cool började köra "så-makarone-temaROSS-temaROSS" (ingen aning om vad man säger =D). Killen kollade lite konstigt på mig och fick mig att framstå som idioten och han själv blev stjärnan i laget. Han bad oss sedan tänka på ett nummer och hålla käften. Komiskt nog tänkte jag och Linda på samma nummer och han dubbade oss till något jag inte kommer ihåg vad det hette. Vilken ära va?

Vi hann inte mer än ta ett steg till förrän nästa psyko-kille dyker upp. Han frågar hur gamla vi är, 12 gissar han lite blygt på? Jag lackar och Linda garvar så hon knappt kan andas. Sedan babblade han på som aldrig förr i säkert 20 minuter. "Jag är i alla fall 11 och har lite problem med matten. Vill ni hjälpa mig kanske? Ja? Alltså jag håller på med gångertabellerna och det är lite svårt, så jag tänkte ......" OSV. Skön snubbe? Ganska faktiskt.

Dansgolvet bjöd oss på en rolig syn då en kille dyker upp from the middle of nowhere och dansar som en pansarvagn ungefär. Söt som jag är langar jag upp kossa-mu hornen och börjar driva med det stackars offret. Killen hakar på och helt plötsligt är vi 5 stycken som står och dansar som fåniga kossor. Jag och Linda sprang därifrån och höll oss borta från killen.

Lite senare kommer Mr 11 åring tillbaka och langar upp sitt skärp och bjuder på värsta pisken. Sedan försvinner han och kommer snabbt tillbaka. Han ger Linda en kram och ber om ursäkt, killen var ju faktiskt 13 - inte 11 .. Linda godtar ursäkten och vi kan knata vidare.

Såhär dök dem upp, kille efter kille som spelade allan - no kidding att det här var den roligaste kvällen ever, visst Linda!? =)