Texas

http://stuckintexas.blogg.se

The Day with a capital D

Nu är resan bara några timmar bort och jag börjar faktiskt bli nervös. Nu är man mer nervös för att man ska glömma något eller att jag sätter mig på fel flygplan eller liknanade. Jag har hur mycket som helst att fixa och jag har inte ens börjat packa än. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Igårkväll kom lite folk förbi för att umgås med mig lite innan jag åker. Det var jättemysigt och jag hade faktiskt riktigt kul. Vi snackade en del skit, spelade kort, spelade det berömda ap-spelet och sedan sjöng vi i princip hela kvällen. Vissa drog tidigare än andra, Frida den jäveln stannade till halv 4. Nu är jag trött och sitter här och fixar med lite saker. Har egentligen inte tid för att skriva men jag gör det ändå.

Planet går 06:25 och vi åker väl runt 4 skulle jag tro. Jag har bestämd mig för att vara vaken hela natten och troligtvis kommer jag spendera lite tid hos Johan för att spela lite TV-spel. Som vanligt lär jag väl somna där men jag ska verkligen försöka hålla mig vaken. Lyckas jag kommer jag vara så trött att jag förhoppningsvis somnar på planet sen.

Nu måste jag fortsätta så jag blir klar i tid. Förutom alla mina saker jag har att fixa och den stora resväskan att packa så ska jag även hinna träffa en del folk. Vet inte hur det ska gå ihop. De som  var här igår anser dessutom att de har förtur? Därför ska jag försöka öka takten och bli klar med allt så jag sedan kan leka bäst jag vill med så många som möjligt.

Puss på er!

1

Nedräkningen har börjat, nu är det inte långt kvar. Dessa dagar ska jag spendera med så mycket folk som jag bara hinner samtidigt som jag ska fixa det sista inför resan. Det är mycket kvar att göra och jag börjar faktiskt känna mig lite stressad. Och nervös såklart.

Nu ska jag och mamma ta en promenad till Frida för att hämta bilen och allt annat som jag lämnade där igårkväll. Jag har ju fått stränga order om att jag ska ta två promenader om dagen i bra skor för att min rygg ska bli bättre. Lika bra att lyda! På schemat sedan står det: TVÄTTA och jag kan försäkra er om att jag tvättar kläder för ett helt land. Det är helt sjukt hur mycket kläder jag har och jag kan svära på att jag använder endast 2% av all denna utrustning.

Om ni vill läsa lite om vad min syster och NissePisse har för sig där borta i Australien kan ni följa dem här. När klockan var halv 3 här hemma fick jag ett samtal av dem, då var det nyår där borta och världens jävla liv. Gott nytt år på er tjockisar!

NissePisse
TjockisLinda

Gott Nytt År på er andra som befinner er lite närmare än vad dessa stolpskott gör. Hoppas ni hade en rolig kväll och att ni lyckas hålla era nyårslöften lite längre än i en vecka! Puss på er

2009

Nytt år - nya möjligheter! År 2008 har varit ett bra år på många sätt. Studentskivor, STUDENTEN, Hultsfred, Göteborg, you name it. Många saker kommer jag minnas ett tag framöver, medan andra minnen byts ut mot nya. Jag ångrar ingenting som hände det här året och jag tänker inte hoppas på ett bättre år 2009. Däremot hoppas jag att det blir ett händelserikt år med många äventyr som skapar minnen för resten av mitt liv.

Jag sov till halv 2 och jag har aldrig sovit så länge i hela mitt liv. Klockan 3 skulle jag möta tjejerna i centrum för att inhandla maten, ni kan ju gissa om jag fick stressa. Sen blev jag och jag glömde hälften av sakerna hemma. När vi köpt all mat åkte vi hem och började fixa iordning oss. Tre timmar senare var det dags att sätta igång med maten och man kan då undra vad vi pysslat med i dessa timmar. Tjejer kan verkligen ta tid på sig när det gäller att bli fina. Vi alla hade klänningar vi bestämt att vi skulle ha, men det slutade självklart med att vi alla bytte och hade något helt annat på. Jag är inte förvånad. Maten som bestod av fläskfilé, pommesfritt, sallad och sås blev hur god som helst. Jag bidrog med salladen då jag ansåg att det är bättre att vi kan äta maten än att jag faktiskt hjälper till. Efterrätten satt inte helt fel den heller, det var någon colaglass av något slag. Därefter bjöds det på singstar och kortspel. Sedan fick vi skjuts till Viktor där en massa folk befann sig.

Tolvslaget rullade in och jag och Alexandra höll oss i bakgrunden då vi båda är som två hundar - livrädda för raketerna. Jag hatar det verkligen men jag höll ut. Jag höll till och med ett tomtebloss i handen. Därefter fortsatte festen och det var så roligt folk som var där, vilket resulterade i att min mun inte höll käften. Dans, bra musik, och roligt sällskap - kvällen kunde inte bli mer lyckad. Jag lyckades även smuggla med mig lite mat som låg där på spisen, jävlar vad hungrig jag var. Vi fick sedan skjuts hem vilket var skönt.

Samtalet gjorde mig faktiskt glad. Båda två.

=)

Idag åkte jag och åt lunch med mamma, stackarn måste ju jobba så fort hon får chansen. Thaimat bjöds det på och det var sjukt gott. Sedan uträttade jag några ärenden (låter bättre så än säga att man shoppade). Jag gick sedan upp till hennes jobb och höll henne sällskap den sista timmen då hon var helt ensam och övergiven där. Självklart blev vi inlåsta när vi skulle larma och ta oss ut. Det tog ett tag men sedan lyckades vi bryta oss ut minsann! När vi sedan gick hem började min mamma att skälla på fåglarna. Anledningen till detta var för att en duva bajsade och sedan bara gick därifrån. Man kan ju undra vad hon förväntar sig av fågeln egentligen. Jag vet att jag har retat mig på fåglarna eftersom de vägrar att flytta på sig men jag har aldrig gått så långt att jag börjar skälla på dem.

Nu har vi precis varit och hämtat bilen på pappas jobb. Den har stått olåst i två dagar eftersom låset fuckade ur och tyckte att bilen inte behövde vara låst? Det var tydligen ingen som ville ha min bil trots att den stod olåst, tur var väl det! Nu ska jag äta lite mat och sedan tänkte jag åka till Tanita. Stackars liten, hon har ju inte så mycket att göra eftersom hon måste ligga inne hela dagarna efter operationen. Så lite sällskap skadar nog inte, hoppas hon är vaken bara!

Jag köpte den där ryggapparaten idag, som förövrigt var svindyr. Dock var det värt varenda krona. Jag behöver inte längre ha ont, det är som värsta mirakelgrejjen. Det är från och med nu min nya bästa vän. Den kan både ge massage och ta bort smärtan. Med andra ord behöver jag ingen gullig pojkvän som masserar mig när jag ber om det, nu har jag den här superdupersaken. Och hejdå med alvedonen! Det första jag gjorde när jag kom hem var att testa den och det är verkligen sjukt att det kan hjälpa så snabbt. Tack till dig som kom på den och tack till min naprapat som lurade mig att köpa denna produkt.


Vem sa du?

I min känselverkstad där alla mina känslor finns har Du helt klart lyckats röra om i grytan. Så här många känslor på samma gång har jag nog aldrig fått av en person. Speciellt en person som jag knappt känner. Du gör inte saken bättre eftersom jag redan är allmänt förvirrad och helt lost i känslor då min syster precis åkt iväg och det är så mycket annat runt omkring mig.

Orden ekar i huvudet, de betyder så mycket samtidigt som jag inte kan ta till mig dem. Varför är det så svårt? Varför utgår man alltid från det värsta senariot eller från det negativa? Jag önskar att jag kunde nöja mig med det som skett, men lik förbannat är man så girig och ber om mer. Oftast förstör det mer än det gör saken bättre. Den här gången vill jag inte påstå att något gick förlorat, jag vet att jag hade ångrat mig om jag inte tagit risken. När jag ställde frågan och fick svaret så sved det till, visst fan gjorde det det, men jag är glad. Glad att du fick mig att inse vilket jävla bra farväl det egentligen var. Som jag skrev tidigare, det omedvetna hejdået blir bättre samtidigt som man kan glädjas åt stunden istället för att man hela tiden tänker "det här är sista gången ..". Det kunde inte blivit bättre och det sa du själv. Du fick mig verkligen att inse det och nu ska jag bevara detta minne på ett säkert ställe och titta tillbaka på det när jag befinner mig 9 timmar härifrån. Dock räcker det med en liten sak och det ligger glassplitter på hela golvet. Den här gången ska jag vara stark för jag kommer med all säkerhet inte må bättre om svaret inte blir som jag vill. Därför kanske det är bättre att släppa det helt och hållet och leva i det omedvetna. Då kan jag leka med tanken bäst jag vill och min saga kan sluta lyckligt och jag kommer aldrig få reda på hur det egentligen låg till. Den risken ska jag låta bli att ta, jag glädjs hellre åt det som fanns där utan att veta, än att få ett svar som förstörde hela minnet. Japp, jag ska vara stark och låta det förbli som det var.

Det var det bästa jag varit med om och jag är glad att du lät mig uppleva det. Tack, tack du.

Today

Idag har jag återigen varit hos naprapaten. Denna gång blev jag kvar i 1 och ½ timme, hon tog till och med en kund emellan medan jag låg med ström i ryggen. Hon tror starkt på att det är en spricka men hon kan ju inte med all säkerhet säga att det är så utan en röntgen. Mycket tyder på att det är så och jag skulle hålla mig borta från träningen. Jag skulle ta promenader, helst 2 om dagen och sedan fick jag lite övningar. Det kan även vara något med diskarna eftersom hon sa att två kotor satt väldigt tight. Med min otur så är det med största sannolikhet allt som hon nämnde, men som (tur) är så kommer jag inte få reda på det då jag inte hinner röntga innan jag åker - synd! Jag skulle tydligen köpa någon apparat som förhoppningsvis skulle lindra smärtan och den lilla saken skulle gå på 1000 kronor. Tror hon jag är gjord av pengar eller!? Just nu äter jag alvedon varje dag och det kostar ju det med, så jag kanske tjänar på det i längden om det nu skulle hjälpa. Jävla bajsrygg!

Sedan blev det fika med Sara och Frida. Vi planerade nyår och jag längtar. Det kommer bli så mysigt så, hoppas att resten löser sig sedan. Nyår har ju en tendens att alltid kaosa och aldrig bli som man tänkt sig. Därefter åkte jag hem och fixade lite inför USA. Skrev ut en massa papper samt mina flygbiljetter. Därefter ringde jag till Comviq och fixade ett kontantkort, så jag kommer ha samma nummer där borta vilket är skönt. Jag kommer även att fixa ett amerikanskt nummer såklart, men det kan vara skönt att veta att folk faktiskt kan få tag på mig om det skulle vara något viktigt. Och det viktigaste; det kan vara skönt för er att ni kan få tag på mig utan att behöva bli av med alla era pengar - det blir istället jag som får stå för kostnaden!

Ikväll ska jag troligtivs till Söder med Denniz och co, ta någon öl och kolla fotbollen. Det ska bli kul att träffa lite Jensen-folk för det var ett tag sedan. Det blir väl mer eller mindre hejdå till dessa grabbar då jag troligtvis inte kommer se dem något mer innan jag drar iväg. Men innan jag får slappa och vara man med en öl i handen så har jag en hel del att fixa. Vi får med andra ord se när jag lyckas ta mig in.

Puss på er

Att säga hejdå

Att säga hejdå kan vara det värsta som finns. Ett omedvetet hejdå gör att man slipper tänka. Att jag sista gången såg dig utan att jag visste att det var sista gången gjorde att jag slapp den där jobbiga känslan i magen. Jag röstar för det omedvetna och att vi inte ska göra en så stor grej av allt. Å andra sidan kan jag helt ärligt säga att jag hellre säger hejdå med flaggan i topp. Förstår mig rätt när jag säger att allt är så jävla bra som det kan bli. Att lämna landet, med även här det omedvetna som framtid, skapar en positiv känsla. Jag åker hellre ifrån denna näst intill perfekta värld där jag inte vet vad framtiden ska ge mig. Hellre det, än att dra ut på det lite till och åka då man fått dessa svar man önskar att man inte hade fått. Nu när allt är bra så lämnar jag det på något sätt så och behöver egentligen inte fundera så mycket mer över vad som skulle hänt, eller vad han eller hon kände, eller hur det skulle ha blivit om .. Det här "om:et" existerar inte och trots att mina tankar kommer döda mig de första veckorna så kommer jag aldrig få ett svar. Detta i sin tur betyder att det jag inte får svar på kommer förbli så som jag lämnade det - alltså jävligt bra.

Visst fan svider det att åka ifrån allt underbart folk, familj och andra filurer, som man egentligen ville packa ner om man hade haft en tillräckligt stor resväska. Samtidigt så tror jag det här ger mig mer än att sitta här hemma och vänta på att tiden ska ge mig något jag kan leva på. Nu har jag ett avresedatum och när den dagen kommer så får jag lösa situationen utifrån hur läget är då. Det finns ingen återvändo och jag ska göra allt för att försöka göra det här till ett oförglömligt år - på ett bra sätt förståss.


Farväl

Imorse var hela släkten hos Linda för att ta farväl. Det var mysig. Jag hade även ballongkrig med Max och kollade in den söta bebisen. När det sedan var dags att åka blev det kramkalas. Resan dit gick på tok för snabbt och vi befann oss sedan på Arlanda. Självklart så krånglade Lindas biljett och vi var tvungen att gå till kassan, trots att vi inte skulle behöva det. Linda skulle sedan gå in och köpa snus till grabbarna som ville visa människorna i Australien hur vi gör här hemma. När vi sedan vinkat hejdå och sett att Linda gått in åker vi hem. I bilen får vi självklart ett samtal av Linda då hon säger att hon glömt sitt bankomatkort, troligtvis på Pressbyron där vi köpte snuset. Eftersom hon bara hade 30 000 på kortet så kände vi alla att det inte var någon panik. Linda sprang sedan tillbaka dit och lyckades få tag i sitt kort lagom innan planet skulle gå. Nu ber jag till Gudarna att allt har gått bra och att hon har hamnat på rätt plan.

Jag kommer sakna dig syster <3

Al Sarab

Tessan skulle ha sin avskedsmiddag och jag var grinig redan från början då jag visste att jag skulle få betala 300 kronor för något jag troligtivs inte ens skulle röra. Mycket riktigt så gick skiten inte att äta och det tog kanske 4 timmar för dem att servera maten. Det plockade inte undan utan allt stod på varandra och såg ut som lutande tornet i pisa. Sedan dukade de av våra tallrikar och då fick vi skäll för dem skulle vi minsann ha kvar!? Lina frågade snällt "Har ni en toalett" och svaret löd "Ehh, har du sett en restaurang som inte har toalett!?". Jätte bitchen Hugo var i farten och vi ville nog alla slå henne. Förutom att de var otrevliga så skadade de oss också eftersom de var världens osmidigaste människor vi hade att göra med. Vad ni än gör, gå inte dit!

Vi åkte sedan hem och pratade lite hemma hos Lina. Sedan åkte jag och hämtade Linda eftersom jag skulle sova min sista natt på ett helt år där. Jag tvingade henne att lyssna på allt jag hade att säga, vilket som vanligt är mycket. Vi låg och prata till halv fyra tror jag och då lät jag henne sova. På morgonen kom Lina förbi och vi fortsatte där vi slutade. Sedan gick vi och köpte nybakade frallor och åt frukost. Mums!

Julafton

Dagen börjar självklart med stress då jag totalvägrade att gå upp före klockan 10. Mamma gick hack i häl på mig för att försäkra sig om att jag inte stannade på onödiga ställen. Outfiten blev självklart svart och för att bryta det tragiska mönstret satte jag en röd blomma i håret. Väl hos mina kusiner snackades det på i väntan på maten. Vid matbordet var det katastrof precis som alltid och vi var klara lagom till Kalle. Jag åkte på att mata min kusin och det var bara att ta skydd, jävlar var ungar kan kladda. Sedan var det bara att sprida ut sig i vardagsrummet, det såg ut som familjen valross som var på solsemester ungefär. Hälften låg på golvet, någon låg och sov och jag bredde ut mig i soffan. Eftersom man är minst får man ta upp mest plats, det ska ju vara rättvist liksom.

Den enda delen som är bra i Kalle är den i början, tomteverkstan. Självklart började mina kusiner hålla på och uppmärksamheten försvann ett tag. Detta lilla tag, närmare bestämt två minuter, gjorde att jag missade i princip hela min del. Det jag fick se, fick jag se på utan ljud. Bra jobbat! När alla plågat sig igenom Kalle Anka var det dags för klapparna. Robn, min minsta kusin sprang och tog mina julklappar och rev bort pappret. Han gav sig heller inte utan fortsatte. När jag skulle ge igen och ta hans klappar blev det ett jävla liv. Jag lovar att han snodde pengar från mig den jäveln! Jag fick en Ipod då min nuvarande har gått i pension. Det behövs inför resan eftersom jag inte överlever en dag utan musik. Jag fick även högtalar till den och sen lite pengar osv. Jag vet inte om det är åldern, men det börjar fan bli roligare att ge bort grejjer än att få ..

När vi sedan ätit gröt och fått lite pussar från Lucas och Robin skulle vi köra mormor hem. Hon börjar bli förvirrad och senil, jättesöt. Dock blir det jobbigt när man måste upprepa allt 54 gånger. När vi kört henne hem så smet jag även förbi zo0ka och sa God Jul osv. De bor grannar och jag tänkte vara gullig och titta förbi, så jag lurade ner honom mitt i deras julklappsöppning.

På kvällen åkte vi till Johan och satt med hans släkt, drack lite vin och pratade massa skit. Det var så jävla kul. Kimpo fick även sin julklapp som han stolt visade upp för hela släkten. Det var en tröja med texten "Hellre kulmage av öldrickande än krokrygg av arbete.." Mannen är arbetslös och dricker öl, kunde inte blir mer passande? Jag mötte sedan upp tjejerna och vi gick till Källan. Som vanligt hade jag sjukt kul och man träffade en massa man kände. När vi varit där ett tag så står jag och pratar med Linda. Då är det en tjej som kommer åt mig så jag får hur mycket öl som helst över mig. Linda påpekar snabbt att det såg ut att vara med flit. Och då händer det igen! Hon kollar sedan lite drygt på mig och klämmer fram ett "ååh, förlåt (men menade egentligen HAHA fuck you). Då spillde jag halva min öl över henne och körde samma stil "naaw, förlååt". Det blev ett jävla liv och hon tog snabbt tag i min öl. Eftersom jag insåg att jag var hälften av hennes size så kändes det bättre att hälla ut ölen än att få den över mig. Där var min nya öl borta på mindre än två sekunder. Vakten kom emellan och när jag skulle gå fram till henne för att torka av mig ölen trodde vakten att jag skulle slå henne. Ser jag ut som någon som slåss!? Han kastade ut mig och ignorerade mig ett tag. Där stod jag och medan han vände ryggen till så frågar jag Linda om jag ska försöka smita in. Hon han knappt svara innan jag skuttade över och sprang för mitt liv. Jag slog mig sedan ner vi några jag inte kände och satt där och låtsades som att det regnade. Det är kul såhär i efterhand men fan vad arg jag var då. Okej då, lite kul var det.

Tjalala

Mannen med mina möbler kom runt 8-9 tiden. Jag satt i två timmar och monterade ihop TV-bänken och en förvaringssak. Sjukt att det tar så lång tid egentligen! Jag tycker det är jättekul att bygga ihop saker, så länge man får det att fungera såklart. Nu kan jag dock inte göra så mycket mer eftersom garderoben är enorm och jag vill inte förstöra något. Förutom det har jag bara legat och kollat på TV och ätit glass. Det var skönt med tanke på att jag flängt runt hela dagen.

Återigen så gör du mig galen. Jag blir så glad även fast jag vet att det bara är dumt. Nu är det upp till bevis och om du lyckas med ditt "löfte" eller vad man ska kalla det, då kommer det bli sjukt mycket svårare än jag innerst inne trodde. Med andra ord är det här dumt av mig, men vafan, man lever bara en gång. Kör bara kör!

Igår pratade jag med mina två spanska kompisar, Mariano och Gonzalo. Jag träffade dom på en språkresa 2005 tror jag det var. Det är ganska konstigt att man kan sakna två personer som man umgicks med i tre veckor, jag känner ju knappt dem!? Vi hade hur mycket som helst att prata om och de fick mig att skaffa den spanska versionen av facebook - tuenti. Är ni medlemmar där får ni gärna bli vän med mig, jag har bara två vänner jö! Terese Sandberg heter jag om ni vill bli min amigo =) Det är lite kul att spanskan fortfarande sitter i, lite förstod jag i alla fall.

Nu ska jag kolla lite Vänner och sedan sova. Vi hörs imorgon gott folk! Puss på er

Gadagadaaaamm

Upp tidigt och äventyret bar iväg till IKEA. Det var inte så mycket folk som jag trodde det skulle vara, men det betyder självklart inte att det var lite folk där. Vi gick på plocka-själv-lagret och slet som djur, stod i kön i säkert en halvtimme och sedan rullade vi ner alla tre vagnarna till leveransmänniskorna. Sjukt bra, varorna ska komma hem redan ikväll - där kan vi snacka bra service! Därefter åkte vi till landet då jag har massa kläder i stallet som jag behöver ha med mig till USA. Jag förstår att min mamma inte hittade dem, de låg seriöst längst ner under alla täckten och grejjer till hästarna. Benjamin kom även fram och hälsade glatt. Han är världens sötaste get. Den andra ville inte vara lika trevlig men han stod och bäade från bordet. Han såg ut som herren på täppan där han stod och bäa. Sedan har jag slirat omkring i Coop Forum med en vagn. Jag krockade och körde även på en gubbbe, jag förstår nu varför mamma brukar köra dessa svårstyrda vagnar.

Nu ringer det, dags att prata lite skit med mattias! Tjillevippen

=)

Återigen blev det TV-spel hos Johan. Den här gången spelade vi FIFA och jag lyckades bara göra ett självmål. Jag tyckte jag var ganska duktig med tanke på att jag i stort sett aldrig spelat förut. Jag gjorde mål, glidtacklade som aldrig förr och sprang som en häst. Det var kul även om de bråkade om vem som skulle slippa ha mig på sitt lag. Sedan spelade vi det där spelet som jag nämnde förut, som var så dåligt gjort så man bara skrattar åt det. Med närmare eftertanke så är det ganska bra gjort, men det är så fult gjort att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Man kan slå varandra och Johan gillar att slåss med sin stekpanna. Jag tror de stod och slog på mig i en halvtimme och eftersom jag inte visste hur man slog tillbaka var det bara att se söt ut.

Nu låg jag egentligen och sov, men eftersom min rygg återigen håller på att döda mig så gav jag upp. Jag kommer aldrig somna så jag kan lika bra sitta här. Jag gjorde något jag inte fick göra, blanda tabletter. Nu har jag tagit alvedon och mina tabletter som knappt verkar fungera - med andra ord får vi se om jag överlever till imorgon. Nu ska jag göra ett nytt försök till lite sömn. Vi hörs imorgon turturduvor

Gaga

Min tomte har förökat sig, jag hittade min andra i Farsta Centrum. Jag rusade in och grabbade tag i honom och tryckte sedan ner honom i påsen. Nu har jag mina två tomtar och jag är übeeeerglad! Moaha. Jag hittade även en mysdress som jag var illa tvungen att köpa. Jag har alltid velat ha en rosa men har aldrig hittat det. Jag köpte dock en förra året på barnavdelningen som jag använt lite då och då. Även om den passade storleksmässigt så syns det att det är för barn. Nu kan jag byta ut barnkläderna mot vuxenkläder, hallelujah.

Jag åkte sedan och plockade upp mamma för att vi skulle köpa kläder till min kusin. CarroL jobbade så jag pratade mestadels med henne medan mamma fick leta barnkläder. När vi skulle handla på ICA kom vi på att vi glömt att köpa kött, lagom när vi packat upp allt på rullbandet. Mamma ber mig sedan att skynda mig att packa ner allt i korgen igen. Vi står där och skrattar samtidigt som vi illa kvickt packer ner det vi precis plockat upp. Vi lyckades grabba tag i varan som hon i kassan precis skulle blippa in. Sedan sprang vi till köttet.

 
Tomte åker bil.      Tomte har förökat sig

Moahah

Kvällen slutade precis som vi misstänkte - ingen utgång. Det började med att jag och Linda stressade hem till Ita och Madde och där hade vi tänkt göra oss i ordning och föra. Vi fick tio minuter på oss ungefär sedan var det bara att tuta och köra. Trots detta så missade vi bussen, Linda slog till och med på bussjäveln men den åkte utan oss ändå. Vi bestämde oss för att lifta, det är ju ändå ingen som stannar. Helt plötsligt kommer en bil och vi hoppar in. Till vår förvåning är det mattias som kör och alla börjar skratta. Han sa att han inte såg att det var vi, vilket inte är helt omöjligt med den hastigheten han åkte i. Men sjukt kul var det, hur stor är chansen liksom!?

Väl inne i stan satt vi på Felix och jag och Linda tog en drink. Vi gav mannen fria händer och det blev sjukt gott. Smakade typ saft och vi fick massa bär, hallon och vinbär. Därefter gick vi till gamla stan och upptäckte, efter att ha frågat ett par om vägen, att vi var på fel sida. Vi började vår vandring tillbaka och stötte då på ett par killar som frågade oss vart huset låg. Vi skrattade och sa att de var långt åt helvete bort men det var bara att följa vägen så skulle de hamna rätt. De gav upp efter ett tag och svängde av tidigare och talade om för oss att de skulle någon annanstans. När vi precis gått förbi Huset så får vi syn på dessa fån igen och vi talar om för dem att det bara är att följa vägen. Vi fortsatte vår vandring och hamnade på ett jättemysigt ställe. Där fick vi sightseeing av en tant som pladdrade på och vi hittade tillslut vårt ställe. The 90's var tydligen inte the 90's på lördagar. Jag och Madde gick och flörtade lite med vakten och Madde frågar om det är något speciellt event eftersom det typ bara är killar. Det är homosexuellas kväll får vi till svar. Efter lite övervägande bestämmer vi oss för att gå in ändå, hur kul som helst med bögar ju!? Jag har alltid velat ha en bögkompis. Vakten nekade oss dock då vi inte var tillräckligt homosexuella. Det sved och vi började gå mot tunnelbanan. Där mötte vi våra grabbar återigen och vi började misstänka att de faktiskt följde efter oss. "Huset, alltså det var typ bögkväll, annars var det fan inte en enda tjej där inne!". Vi som hade samma problem bestämde oss för att åka hem.

Jag kom aldrig hem utan åkte till Johan (som är mitt andra hem i och för sig). De satt och spelade något så sjukt roligt spel, jag skrattade så tårarna sprutade. Hahahaha, så jävla söta gubbar. De där grabbarna är sjuka i huvudet som sitter en lördagskväll och spelar just det där spelet. Jag kan inte ens förklara men ni skulle dö om ni såg vad det gick ut på. Tänk er det sämsta spelet som någonsin gjort, som i princip inte går ut på något och där gubbarna är urgulliga, där har vi det! Jag somnade tillslut på golvet vilket jag har en tendes till att göra. Sedan skjutsades jag hem och gick och la mig.

På tal om roligt så satt jag, Linda och Cassandra och kollade på Gustaf för någon dag sedan. Vi såg inte hela utan bara en liten stund tills Cassandra somnat. Den filmen måste jag bara se, jag skrattade även då så tårarna sprutade. Om ni har sett den så borde ni veta vad jag talar om. Gustaf har precis blivit kunglig och fått ett leksakshus inne i det stora huset. Han är överlycklig och ska gå in i leksakshuset. Då fastnar såklart rumpan och hans kommentar lyder "Ser min rumpa tjock ut i det hääär" Ahahaha. Sedan tar han i och flyger in samtidigt som en högljudd prutt ekar. HAHAHAHA - SÅ min humor.

Fjortis

Ikväll ska jag bli full, jag förtjänar det. Jag behöver komma bort en stund och det finns inget bättre än alkohol i sådana lägen. Jag ska självklart ha kul också. Det var på tok för länge sedan jag drack och detta läge kom ju inte bättre. Att dricka när man är astaggad, fullproppad med både alvedon och mina haxxoRtabletter kan bara sluta på ett sätt. Jag räknar med er ikväll mina vänner!

Eventuellt ska Adam och zo0ka komma hit och så ska vi leka pappa pappa barn. Sedan skickar jag ut dem när det är tid för mig att supa och skaka rumpan. Jag och Linda kanske ska till Ita & Madde, föra och sedan utgång. Eller så blir det Frida och co och förhoppningsvis utgång med hockeygrabbarna. Vi får se vart kvällen slutar, oftast blir den inte alls som man planerat. Jag vet att jag ska dricka mitt vin och äta mina chips.


Förlåt för detta tragiska inlägg, men ni ska minsann få ta del av mina dåliga tankar också. Ibland orkar man inte anstränga sig, då är det bara öppna upp och lätta på trycket. Här har ni mitt tryck!


Du igen

En klump i magen, vad har du gjort med mig? De diskussioner vi haft kan vi skippa. Where did we go wrong? Du & Jag, ett gift par? Du sa det själv och det är skrämmande. Lustigt nog så beter vi oss så och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag hoppas att du står fast vid det du sa senast, det gjorde mig faktiskt glad. Det är mycket du sagt som gjort mig både ledsen och arg. Men det vi i telefonen kom fram till kändes bättre. Mycket  bättre.

Hur fan kunde det bli såhär?

Bajs

Träningen var hur kul som helst, men det var tufft att säga hejdå till alla mina småttingar. Ett under att det inte kom en liten tår, de är så jävla söta. Om jag hade en resväska stor nog så skulle jag ta med mig dem allihoppa! Efter våran gemensamma träning så började min rygg att tala så jag var tvungen att åka hem för att ta alvedon och därefter åkte jag in till stan för att Jag var grinig redan då pga vissa omständigheter - en person med andra ord. Det är helt sjukt att jag låter mig påverkas så mycket av någon jag knappt känner. Jag skäms faktiskt. Väl inne i stan gick mamma och jag runt och letade saker till småttingarna i släkten. Vi köpte någon bok, en tröja och en matta som man kan måla på. Det är endast vatten men det blir färger när man målar på mattan och det försvinner även så man kan måla hur mycket man vill. Vi skulle även kolla på en resväska till mig och det gick ganska bra. Vi tänkte vänta till mellandagarna för att se om det blir lite billigare.

Eftersom jag redan innan var grinig så höll jag bokstavligt talat på att bryta ihop inne i stan. Det är så äckligt mycket folk, det är kallt, bilarna tutar så man tror att man är i London OCH mitt busskort krånglade. Trodde jag. Det är ju ett terminskort så det gäller inte på helger - tanken slog mig aldrig. Jag var pissed vid gullmars eftersom jag provade alla spärrar och sedan gick till tanten i luckan. När jag skulle hem förklarade killen i luckan vad problemet var. Skönt att jag lyckades åka hela vägen in utan att bli stoppad.

Väl hemma blev det alvedon igen blandat med lite salta tårar. Jag vet inte om jag är överdrivet känslig men det går inte att hålla emot. Det gör så fruktansvärt jävla ont. Jag tror jag är känslomässigt instabil för mitt humör går som en kvinna med mens x 10. Nu har jag legat still i snart två timmar och det känns faktiskt bättre. På måndag ska vi försöka boka tid hos naprapten igen för det här fungerar inte.

Go me

Jag och Linda tog en långpromenad för att köpa lite godis. Vi kollade sedan på min film och Linda lyckades hålla sig vaken hela filmen. Det har nog aldrig hänt förut så den var nog ganska bra. Hennes mamma och Cassandra sov som två grisar. Den lilla skitungen snarkade som en riktig man och drägglade ner hela soffan. Nu är jag hemma och ska sova eftersom jag har min sista träning imorn. Efter träningen ska jag in med mamma till stan för att köpa julisar till mina små kusiner. Vi ska även leta efter en stooor resväska då vi båda kunde konstatera att jag inte kommer få plats med allt i den vi har hemma. Ett år, jag skulle behöva en lastbil tror jag ..

En gåta att klura på:
Du kan få mig glad på en jävla sekund. Ett sms med ordet hej gör hela min dag. Du kan även förstöra den på mindre än en sekund. Det är helt sjukt, hur gör du? Vad tänker du med!? Jag förstår inte. Till en början var detta ett roligt "spel" och det var kul, indeed. Men nu vill jag inte vara med längre, du leker på en helt annan nivå. Kan du inte komma tillbaka till barbiedocksnivån där allt var frid och fröjd och det som gjorde en ledsen var när mamma ropade att maten var klar och man inte längre fick leka. Snälla? Fuck you!!!!!! :(

Jag ser heller ingen mening med att ställa upp när du inte offrar dig det minsta. Man får ge och ta, lärde du dig aldrig det? Du lever på rosa moln och får precis vad du vill av någon konstig anledning. Jag skulle vilja sätta stopp för det men har varken tiden, orken eller viljan. Jag tror seriöst att du är en häxa, man blir ju helt cepe.

Nu ska jag sova, lyyyycka till

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0